Hare Krishna

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Krishna-rörelsen)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Denna artikel är en del i en serie om
Hinduism

Aum

Gudomar
Hinduisk mytologi

Antyesti · Japa
Puja  · Änkebränning

Shruti  · Smriti
Veda · Yajurveda · Rig Veda
Bhagavad-Gita · Mahabharata
Puranas

fler skrifter...

Diwali · Ganesh-Chaturthi · Holi
Kumbh Mela · Raksha Bandhan
Rathjatra · Sankranthi

Brāhmaṇa · Kṣhatriya
Vaishya · Shūdra
Daliter

Akshapada Gotama
Vallabha · Valmiki
Swami Vivekananda

Arya Samaj · Brahma-samaj
Vishwa Hindu Parishad
Vaishnavism
Hare Krishna

Relaterade ämnen

Yoga · Transcendental meditation · Pranayama
Vinyasa-yoga · Sahaja yoga · Bhakti yoga · Jivamukti Yoga
Mantra · Mudra · Moksha
Dharma · Karma
Ashram · Chakra
Ahimsa · Tempel

Hinduisk svastika

Denna tabell: visa  diskussion  redigera

Hare Krishna, även kallad Krishnarörelsen eller ISKCON (The International Society for Krishna Consciousness), är en religiös rörelse som började etablera sig i USA 1966. Grundaren hette Srila Prabhupada. Namnet kommer ifrån de namn på sin gud, som de troende reciterar 1720 gånger dagligen på sina radband. Detta kallas Maha-mantrat, vilket betyder Det Stora Mantrat för Befrielse.

Rörelsen är i avknoppande värdeneutral mening definitionsmässigt en sekt. Vissa forskare och akademiker anser att det i så fall är såsom tillhörande "rörelsens ortodoxa teologi med förankring i en erkänd gren av Vaisnavismen", en av hinduismens huvudyttringar.[källa behövs]. Kritiker, som ofta är väl insatta avhoppade medlemmar, varnar för rörelsen utifrån egen evidensbaserad erfarenhet att den även är en manipulativ och farlig sekt.[1]

Radha-Madhava

Innehåll

Historik

Krishnarörelsen etablerades i västvärlden 1966 av A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada (vanligen kallad "Shrila Prabhupada" av lärjungarna) och Rörelsen leds efter Prabhupadas död av en 24-mannastyrelse. Rörelsen bedöms globalt ha cirka 10 000 medlemmar varav några hundra i Sverige.

Vaisnavismen har mycket gamla rötter i Indien, där den alltid haft en lika stark ställning som monismen. Under 1500-talet genomfördes betydande reformer och revitalisering under inflytande av Chaitanya Mahaprabhu,[1] ett betydande helgon inom Gaudiya Vaishnava-traditionen. Prabhupadas andliga mästare, Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakur [2]gav sin unge lärjunge livsuppgiften att sprida herren Chaitanyas budskap till den engelskspråkiga världen, ett uppdrag han förberedde sig inför under större delen av sitt liv. Etablerandet av tempel, där man följer den traditionella vaisnavalivsstilen parallellt med översättning och distribution av de väsentligaste delarna av vedaskrifterna sett ur ett vaisnavaperspektiv samt förmågan att samla hängivna följeslagare som skulle sprida hans lära vidare efter hans bortgång, var Prabhupadas främsta gärningar.

Skandaler

Efter Prabhupadas död 1977 har Krishnarörelsen varit inblandad i många misshälligheter. En mängd anklagelser för övergrepp mot barn ledde till att ISKCON självt lät utreda påståendena. De utredare som rörelsen anlitat kom fram till att sådana fysiska, psykiska och sexuella övergrepp systematiskt förekommit inom Hare Krishna. ISKCON försökte komma till rätta med frågan internt, men ett antal föredetta elever inom rörelsens amerikanska internatskolor gick samman och stämde rörelsen för övergreppen i barndomen. I maj 2006 avslutades processen och ISKCON dömdes att betala 9,5 miljoner USD i skadestånd till 550 målsägande från flera länder.

I Sverige

Prabhupada kom till Sverige 1973, där det nu finns omkring 200 medlemmar.

I Sverige finns tre tempel, alla i Stockholmstrakten:

  • Hare Krishna centerFridhemsplan, som till vardags innehåller Govindas restaurang och butik. Här finns även ett tempel med regelbundna program och söndagsfester, öppna hus-arrangement med musik, föredrag och en vegetarisk festmåltid;
  • Korsnäs gård i Grödinge vars huvudverksamhet är bokförlaget BBT som producerar de böcker Srila Prabhupada översatte från sanskrit till engelska på många andra språk. Där dyrkas också gudsgestalter av Radha-Krishna.
  • Almviks gård ligger utanför Järna och var ursprungligen ett jordbrukskollektiv med templet i centrum, där "Herren Caitanya" dyrkas i sin Pancha-Tattva-form. Detta har ändrats till en form av by efter önskemål från medlemmarna som till stor del består av familjer. Denna organisationsform ger möjlighet för stor närhet och delaktighet för familjer som av naturliga skäl sköter sin försörjning på annat håll och låter ashramalivet fortgå för dem som önskar detta.

Demografiskt har Almviks gård kommit att bli det tempel som attraherat flest barnfamiljer - här har även tidigare drivits enskild skola på grundskolenivå. Tyvärr har barnens eftersatta skolgång och undermåliga sociala behandling framkommit först på senare år. "Sandra", vars historia berättas i Esséns "Sektbarn", är ett före detta svenskt Hare-krishna-barn, som tilldömdes skadestånd i USA-processen.

Utanför kollektiven i Sverige finns flera hundra människor som står Hare Krishna nära utan att vara en del av rörelsen.

Restaurangverksamhet

Krishna-rörelsen driver i Sverige och Danmark restauranger med namnet Govindas, där vegetarisk mat serveras.

Teologi

Rörelsen har sitt ursprung i hinduismen och är monoteistisk, då den tillhör Brahma-Madhva-Gaudiya sampradaya -grenen (jfr Dvaita). Man tror på en personlig gud, alltså inte energi eller världssjäl. Rörelsens filosofi baseras på vedaskrifterna, primärt Bhagavad-Gita (en del av Mahabharata) och Srimad Bhagavatam. Grundförståelsen är att man är själen, medvetandet och inte kroppen. Själen är en evig del av det högsta medvetandet, guden, och har ett evigt förhållande till denna i tjänande kärlek (bhakti). Så länge man identifierar sig med den materiella kroppen och åsidosätter själens andliga behov, återföds den eviga själen gång på gång i den materiella världen i olika kroppar i enlighet med sitt medvetande och sina handlingars följder (karma).

Den främsta metoden att övervinna illusionen av materiell identifikation är shravanam kirtanam - härandet och lovsjungandet av gudens heliga namn, huvudsakligen i form av Maha-mantrat. Detta väcker själens ursprungliga gudskärlek och andliga medvetande. Detta mantra sjungs gemensamt på tempelceremonier och också offentligt under missionerande verksamhet. Varje medlem ägnar också tid dagligen åt att meditera på hare krishna-mantrat. Traditionellt används ett radband med 108 kulor och bönen reciteras en gång på varje kula. En invigd lärjunge går runt radbandet minst 16 gånger per dag. En hjälp är de reglerande principerna - medlemmarna är vegetarianer, har inte sex utanför äktenskapet, undviker alla berusningsmedel inklusive tobak, kaffe och svart te samt spelar inte om pengar.

I motsats till monistiska grenar av vedaföljare är målet aldrig att uppgå i "den högste", eller att bli fri från önskningar. Själen är evigt en person med en relation till Krishna, gudomens högsta personlighet. Genom bhakti-yoga bygger man upp ett liv med önskningar och handlingar i samklang med guden.

I jämförelse med de abrahamitiska religionerna är vaishnavismen också monoteistisk, riktad mot ett personligt förhållande i kärlek till gud, Krishna där man ytterst sett är beroende av Hans nåd för att göra andliga framsteg.

Mahamantra

Sankirtana

Sankirtana är den viktigaste riten. Den innebär att Maha-mantrat med de tre namnen, Hare, Krishna och Rama upprepas på följande sätt:

Hare Krishna, Hare Krishna,
Krishna Krishna, Hare Hare
Hare Rama, Hare Rama,
Rama Rama, Hare Hare

Hare är gudaenergi, Krishna är ett namn på Vishnu, som betyder "Den alltigenom attraktiva" - allt man attraheras av och söker på andra ställen finns alltid hos Honom. Rama är ett namn på Vishnu som betyder "All glädjes källa".

Det dagliga livet

När Srila Prabhupada grundade Krishna-rörelsen låg fokus på att översätta och distribuera vedisk litteratur och att etablera tempelkollektiv. Hare Krishna-medlemmar lever ofta i kollektiv även om många, speciellt familjer, väljer att inte göra det. Livet i kollektivet karaktäriseras av dagliga rutiner för ett liv med Krishna i centrum. Meditation som inom Krishnarörelsen primärt innebär reciterande av Hare Krishna maha-mantrat; tempelprogram där medlemmar och gäster samlas i tempelrummet framför altaret där man hälsar Krishnas form med sång av traditionella hymner och föredrag baserade på texter ur framför allt Bhagavad-Gita och Srimad Bhagavatam; missionsverksamhet genom bokförsäljning, program, radioprogram och det gemensamma sjungandet av Krishnas namn på gator och torg och arbete i rörelsens olika affärsverksamheter (främst förlags- och restaurangverksamhet) uppfyller dagen. Bhakti-yogas filosofi säger att det optimala är om man kan arrangera sin dag så att varje handling kan bli en tjänst till Gud i kärlek och detta är Krishnarörelsens ambition på ett praktiskt plan.

Medlemmarna lovar vid invigningen att dagligen meditera på maha mantrat (minst 16 varv på radbandet som består av 108 kulor; då reciteras mantrat en gång per kula) och att följa fyra reglerande principer. Dessa är:

  1. Ingen ätande av kött, fisk, och ägg
  2. Inget nyttjande av berusningsmedel, inklusive kaffe, svart te och cigaretter
  3. Inget spel om pengar och pengars värde
  4. Inget sexliv utanför äktenskapet.

Detta innebär att man normalt antingen lever som munk eller nunna under studietiden/livet fram till äktenskapet (brahmachari respektive brahmacharini), att man lever som gift eller att man tar ett livstidslöfte som munk (sannyasi).

Tempeldyrkan (Archa Vigraha)

Krishnarörelsen följer gamla traditioner för dyrkan av gudagestalter i templet, som baserar sig på vedaskrifterna.

Referenser

  1. Charlotte Essén; Sektbarn, Albert Bonniers förlag (2008). ISBN 9100106976.

Externa länkar

Personliga verktyg