Krigsfångeläger för sovjetiska krigsfångar i Polen 1919-1924

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
En kolonn bestående av ryska krigsfångar
Okänd krigsfånge
Ett läger för krigsfångar

Krigsfångeläger för sovjetiska krigsfångar i Polen existerade mellan 1919 och 1924. I de hölls krigsfångar som tillhörde två kategorier:

Mellan 16 000 och 20 000 av totalt 80 000-85 000 sovjetiska krigsfångar dog i de polska lägren.[1]

Innehåll

Lägrens historia

Under det polsk-sovjetiska krigets första period, då krigets intensitet ännu inte hade uppnått sitt maximum befann sig relativt få soldater ur Röda armén i polsk fångenskap. I november 1919 fanns i Polen endast 7 096 fångar ur Röda armén.[2]

Förutom krigsfångarna fanns i lägren även civila ryska personer som hade internerats i enlighet med beslut fattade av de polska administrativa och militära myndigheterna.

Direkt efter de första krigsfångarnas ankomst till de polska lägren bröt sjukdomar ut på grund av dåliga sanitära förhållanden vilket ledde till epidemier av till exempel kolera, tyfus, influensa och spanska sjukan.

I december 1920 skrev en representant för det polska Röda korset Natalia Kreutz-Weleczinska (icke-polsk stavning?): Lägret i Tuchola består av jordhålor som man går ner i på trappsteg. På båda sidor finns sängar där fångarna sover. Det saknas halm och filtar. Det finns ingen värme på grund av oregelbundna bränsleleveranser. Det råder brist på kläder i alla avdelningar. Det mest tragiska är förhållanden för de nyanlända, vilka transporterat i ouppvärmda vagnar, utan vederbörlig klädsel, nedkylda, hungriga och trötta... Efter en sådan resa skickas många av dem till sjukhus medan de svagaste dör.[3]

Krigsfångelägren

De krigsfångeläger där de sovjetiska krigsfångar förvarades låg i Strzałkowie, Tuchola och Rembertów.

Förutom dessa fanns även interneringsläger. Dessa fanns i Dąbie k/Krakowa, Wadowice, Łańcut, Pikulice k/Przemyśla, Skalmierzyce-Szczypiorno, Kalisz, Aleksandrów Kujawski, Piotrków Trybunalski, Ostrów Łomżyński, Toruń, Rozjany, Płock, Radom, Dorohusk och Poznań.

Koncentrationsläger fanns i Białystok, Lvov, Puławy, Volkovysk, Brest-Litovsk och Kowel.

Fångutväxlingspunkterna fanns i Baranovitji och Rovno.

Situationen för sovjetiska krigsfångar i polska läger

En officiell polsk-rysk kommission utredde år 2004 situationen för de sovjetiska krigsfångarna och publicerade en gemensam rapport [4] [5]. Utredningen leddes av Waldemar Rezmer och Zbigniew Karpus från Kopernikus universitetet i Toruń och Gennadij Matvejev från Statliga universitetet i Moskva. De höga ryska/sovjetiska sifferuppgifterna och de låga polska har varit källa till en polsk-rysk kontrovers.

Enligt den polsk-ryska utredningen kom mellan 80 000 och 85 000 (polske historikern Karpusz upskattar antalet fångar till omkring 110 000 sovjetiska krigsfångar, medan den polska arméns Generalstab uppgav över 146 000 tillfångatagna sovjetiska soldater under perioden februari 1919 till oktober 1920)[6] att vid krigets slut 18 oktober 1920 att stanna i de polska fånglägren.[7] Förhållandena var mycket hårda, delvis på grund av att Polen inte hade kapacitet att bygga upp läger med tillräckligt hög standard som kunde hantera de 60.000 sovjetiska krigsfångar som tillkom efter slaget om Warszawa. Dessa fick placeras ut i redan existerade fångläger och konstruera nya läger. Lägren kom att byggas upp av fångarna själva. Dödligheten bland fångarna var hög på grund av svält, dålig hygien och dåliga sanitära förhållanden. Mellan 16 000 (polska beräkningar) och 20 000 (ryska beräkningar) fångar avled till följd av missförhållanden, dålig behandling och epidemier, som den spanska influensan. Liknande dödstal på 17-19% rapporterades i tyska och franska fångläger under första världskriget, när olika epidemiska sjukdomar härjade i de överbefolkade lägren.

Ett liknande antal polska krigsfångar dog i sovjetiska och litauiska fångläger - cirka 20 000 av 51 000.[8]

Omkring 18 000 fångar som befann sig i polsk fångenskap befriades av Semjon Budjonnyjs 1:a kavalleriarmé.

Efter slaget vid Warszawa (fram till 10 september 1920), då omkring 50 000 sovjetiska soldater hamnade i polskt fångenskap, försämrades förhållandena för fångarna i Polen avsevärt. De följande slagen på den polsk-sovjetiska fronten ökade antalet krigsfångar ytterligare.

Enligt moderna bedömningar kvarhölls mellan 80 000 och 85 000 sovjetiska soldater i polsk fångenskap efter det att stridshandlingarna hade upphört den 18 oktober 1920.

Vid årsskiftet 1920-1921 försämrades de sovjetiska krigsfångarnas sanitära förhållanden ytterligare. Svält och infektionssjukdomar tog dagligen hundratals fångars liv. Vid fångutbytet hösten 1921 återvände 66 762 sovjetiska krigsfångar av de omkring 110 000 tillfångatagna.[9] och 26 000 polska krigsfångar till sina hemländer. Fångutbytet skedde tack vare den ryska människorättsaktivisten Jekaterina Pesjkovas insatser.[10]

Uppskattningar av antalet sovjetiska soldater som dog i polsk fångenskap

Uppskattningarna av antalet döda soldater är ännu osäkra. Från rysk sida betonas ofta frågan om antalet döda i Tuchola och andra polska läger för krigsfångar.

Frågan kom upp för första gången den 19 oktober 1921, då den ryska emigrantpressen i Warszawa, exempelvis tidningen "Svoboda" ("Frihet"), beskrev Tuchola som ett "dödens läger", där 22 000 soldater ur Röda armén, enligt tidningens påstående, skulle ha dött.[11]

Den polska sidan hemlighöll redan från första början statistiken över antalet döda och omkomna krigsfångar. I oktober 1919 konstaterade det Internationella Röda Korsets bemyndigade personer (Dr. Chatenais, herr V. Glur samt det franska krigskommissionens krigsläkare dr. Camu) efter ett besök i fånglägren i Brest-Litovsk att de "hade slagits av det faktum att statistiken över fångarnas insjuknande och dödlighet var bristfällig". [12]

Att döma av dem som tjänstgjorde vid sjukhusen och av vittnesmål som de internerade har lämnat, var de första uppskattningarna över antalet döda krigsfångar i Tuchola tämligen realistiska.

"Från det att sjukhuset hade öppnats i februari 1921 och fram till den 11 maj samma år hade man i lägret 6 491 fall av epidemisjukdomar, 12 294 fall av icke-epidemiska sjukdomar, totalt 23 785 insjuknanden... Under samma period registrerades i lägret 2 561 dödsfall, under tre månader dog inte mindre än 25 procent av lägerfångarnas totala antal." [13]

Den ryska pressens meddelanden bekräftades genom brev från den polska underrättelsetjänstens (II avdelningen vid Högsta militärledningens generalstab för den polska armén) chef Ignacy Matuszewski [14], där det meddeladess att 22 000 soldater dog i fångenskap i Tucholalägret under tiden om det var i bruk.

Dödstalen i de andra lägren var inte lägre. Således dog i början av augusti 1919 i Brest-Litovsk, där polackerna höll ett ungefär lika stort antal fångar som i Tuchola, 180 personer på en och samma dag under en dysenteriepidemi. [15]

Fångarna avrättades enligt domar från olika domstolar och tribunaler eller sköts utan rättegång vid vägran att lyda order.[16]

9 september 1921 skickade RSFSR:s (d.v.s. Sovjet-Rysslands) folkkommissarie för utrikes ärenden (utrikesminister) Georgij Tjitjerin en not till den ryske ansvarige för de polska affärerna i Polen, T. Filippovitj, i vilken han anmärkte att "under två år hade 60 000 av 130 000 sovjetiska krigsfångar i Polen dött".[17]

Enligt den officiella polsk-ryska kommissionen från 2004 dog mellan 16 000-18 000 (enl. polska uppgifter) och 20 000 (enl. ryska uppgifter - Matvejev) soldater ur Röda armén i polsk fångenskap, av dem 8 000 i Strzałkowie, 2 000 i Tuchola och 6 000-8 000 i andra läger.

Enligt sovjetiska och ryska källor, är dessa siffror alldeles för låga: enligt en artikel från 2006 av Matvejev hamnade 157 000 rödgardister i polskt fångenskap, där 60 000 dog av sjukdomar, svält och dåliga förhållanden.[18]

Efter Stora fosterländska kriget ägnades inte den här sidan i Sovjetunionens historia tillbörlig uppmärksamhet, förmodligen av politiska skäl för att inte komplicera de polsk-sovjetiska relationerna. Numera har de sovjetiska krigsfångarnas massdöd i polska läger åter börjat intressera den ryska allmänheten.

Referenser

  1. ↑ http://www.archiwa.gov.pl/?CIDA=506 Polsk-rysk utredning av situationen för soldater ur Röda armén i poslkt fångenskap 1919-1922. Rezmar, Karpusz, Matvejev. 2004.
  2. ↑ G.F. Matvejev, Jesjtjo raz o tjislennosi krasnoarmejtsev v polskom plenu v 1919-1920 gg. Novaja i novejsjaja istorija, Nr. 3, 2006 (Ännu en gång om antalet rödgardister i polskt fångenskap 1919-1920, tidningen "Den nya och den moderna historien", Nr. 3 2006).
  3. ↑ Krasnoarmejtsy v polskom plenu 1919-1922 gg., sid. 437.
  4. ↑ Waldemar Rezmer, Zbigniew Karpus, Gennadij Matvejev, "Krasnoarmieitsy v polskom plenu v 1919–1922 g. Sbornik dokumentov i materialov", Federal Agency for Russian Archives, Moscow 2004
  5. ↑ (engelska)[http://www.archiwa.gov.pl/?CIDA=506 Polsk officiell kommentar till rapporten
  6. ↑ Россия - Польша: Работа над ошибками (Ryssland-Polen: arbetet med felaktigheterna. Artikel av Vladimir Ottovitj Dajnes, kandidat för de historiska vetenskaperna)
  7. ↑ Waldemar Rezmer, Zbigniew Karpus, Gennadij Matvejev, "Krasnoarmejtsy v polskom plenu v 1919–1922 g. Sbornik dokumentov i materialov", Federal Agency for Russian Archives, Moskva, 2004.
  8. ↑ Zbigniew Karpus, Stanisław Aleksandrowicz Zwycięzcy za drutami. Jeńcy polscy w niewoli (1919-1922). Dokumenty i materiały (Segrare bakom taggtråd. Polska krigsfångar (1919-1922). Dokument och material). Wydawnictwo Uniwersytetu Mikołaja Kopernika w Toruniu, Toruń, 1995, ISBN 83-231-0627-4
  9. ↑ G.F. Matvejev, Jesjtjo raz o tjislennosi krasnoarmejtsev v polskom plenu v 1919-1920 gg. Novaja i novejsjaja istorija, Nr. 3, 2006 (Ännu en gång om antalet rödgardister i polskt fångenskap 1919-1920, tidningen "Den nya och den moderna historien", Nr. 3 2006). Här står att läsa att dessa siffror är Zbigniew Karpus uppskattningar som publicerades 2004.
  10. ↑ Yaroslav Leontiev, 2005. Dear Ekaterina Pavlovna. Russian Germany, N24 (ryska)
  11. ↑ Польский лагерь смерти ("Polskt dödsläger", artikel av Sergej Petrovitj Tiuljakov)
  12. ↑ Krasnoarmejtsy v polskom plenu, sid. 92
  13. ↑ Krasnoarmejtsy v polskom plenu, sid. 691
  14. ↑ Krasnoarmejtsy v polskom plenu, sid. 701
  15. ↑ Krasnoarmejtsy v polskom plenu, sid. 91
  16. ↑ Юрий Игнатьевич Мухин, "Антироссийская подлость" (Jurij Ignatijevitj Muchin, "Antirossijskaja podlost'", 2007)
  17. ↑ Россия - Польша: Работа над ошибками (Ryssland-Polen: arbetet med felaktigheterna. Artikel av Vladimit Ottovitj Dajnes, kandidat för de historiska vetenskaperna)
  18. ↑ G.F. Matvejev, Jesjtjo raz o tjislennosi krasnoarmejtsev v polskom plenu v 1919-1920 gg. Novaja i novejsjaja istorija, Nr. 3, 2006 (Ännu en gång om antalet rödgardister i polskt fångenskap 1919-1920, tidningen "Den nya och den moderna historien", Nr. 3 2006).

Externa länkar

Litteratur

  • Krasnoarmejtsy v polskom plenu v 1919-1922 gg. Sbornik dokumentov i materialov., Moskva - Sankt Petersburg, 2004.
  • Rajskij N.S., Polsko-sovetskaja vojna 1919-1920 godov i sud'ba vojennoplennych, internirovannych, zalozjnikov i bezjentsev, Moskva 1999, ISBN 0-7734-7917-1 [1]
  • Michutina I.V., Polsko-sovetskaja vojna 1919-1920 gg., Moskva, 1994.
  • Michutina I.V., Tak skolko zje vojennoplennych pogiblo v Pol'sje v 1919-1921 gg.? // Novaja i novejsjaja istorija, 1995, N. 3, sid. 64-69.

Se även

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Krigsf%C3%A5ngel%C3%A4ger_f%C3%B6r_sovjetiska_krigsf%C3%A5ngar_i_Polen_1919-1924"
Personliga verktyg
På andra språk