Från Rilpedia

Dysenteri (förr rödsot eller bållsjuka ^[1] ) är en akut tarminflammation. Den kan orsakas av bakterier eller amöbor som oftast kommer in i matspjälkningskanalen genom att man äter infekterad mat. I tarmarna uppstår då en inflammation som allvarligt försämrar allmäntillståndet. Smittan sprids från dåligt vatten och mat men även direkt mellan människor. Det finns inget vaccin mot dysenteri men den går att bota med antibiotika. Viktiga symtom är intensiv diarré och blod i avföringen.

Det finns två huvudtyper av dysenteri:

1. Den ena orsakas av bakterier i släktet Shigella. De första dysenteribakterierna upptäcktes 1898 av Kiyoshi Shiga.
2. Den andra orsakas av protisten Entamoeba histolytica.

Innehåll 1 Etiologi 1.1 Bakteriedysenteri 1.2 Amöbadysenteri 2 Symptom 3 Källor

Etiologi

Bakteriedysenteri

Patienter med bakteriedysenteri kan ofta tillfriskna utan antibiotikabehandling. Men antibiotikabehandling rekommenderas ändå, eftersom sjukdomen är relativt allvarlig och mycket smittsam. Den kan överföras till exempel av kläder, dörrhandtag och toalettstolar. I allvarligare fall kan patienten behöva läggas in på sjukhus.

Amöbadysenteri

Amöbadysenteri är en tropisk parasitsjukdom som orsakas av ett encelligt djur som lever i vattensamlingar. Infektionen uppkommer genom att man får i sig förorenat dricksvatten och amöborna förökar sig i tarmen. De angriper tjocktarmen så att det uppstår en inflammation i dess slemhinna. Symptomen är desamma som vid dysenteri, som orsakas av bakterier. Amöborna kan dock även angripa levern och andra inre organ och orsaka varbilning i dessa. Sjukdomen kan, om den inte behandlas bli kronisk. Den diagnostiseras genom ett avföringsprov varvid man genom mikroskopisk undersökning finner de encelliga djuren. Amöbadysenteri behandlas med antibiotika.

Symptom

Det viktigaste symptomet på epidemisk dysenteri är blodig diarré. Andra vanliga symptom är magkramp, feber och smärta i ändtarmen. Mindre ofta förekommer också blodförgiftning och njursvikt.

De mikroskopiska parasiterna som orsakar sjukdomen sprids genom att man sväljer mat och vatten som innehåller dem. Därefter följer de med maten till tarmarna, den vanliga vägen.

Källor

1. ↑ Johan Ernst Rietz: Svensdkt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1867/Malmö 1962, s 70. [1]