Klassisk musik
Från Rilpedia
 |
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
"Klassisk musik", Klassiskt, är ett vagt begrepp, skapat under 1800-talet, som ursprungligen närmast avsåg wienklassicismen, men senare utvidgades och i dag betecknar ett brett spektrum av västerländsk musik. Ofta avses instrumental musik som framförs av symfoniorkester.
Innehåll |
Begreppskriterier
För att benämningen klassisk musik ska vara tillämpbar anser man ofta (uttryckligen eller underförstått) att följande kriterier ska uppfyllas:
- Musiken är skapad under 1600-talet eller senare. För äldre tiders musik (före cirka 1600) används oftast den numera etablerade termen tidig musik, men även 1600-talsmusik kan räknas som tidig musik. Emellertid är gränserna mellan klassisk och tidig musik vaga, och ibland kan tidig musik räknas som undergrupp till klassisk musik.
- Musiken är västerländsk, det vill säga har sina rötter i Europa.
- Musiken är "komponerad", det vill säga åtminstone vid något tillfälle nedtecknad i en fix och fullständig version (se notskrift). Musik som gehörstraderas (se vidare folkmusik, gehörsmusik) räknas därför normalt inte som klassisk musik. Klassisk musik kan däremot naturligtvis vara variationer och polyfoniska arrangemang av temata från traditionsmusik.
Ordet "klassisk" kan också definieras såsom "något som överlever trender på grund av hög klass". Att då den musik som utövats och lyssnats på av högre samhällsklasser har kommit att definierats som "klassisk" är inte konstigt då endast de haft ekonomiska möjligheter att dokumentera och bibehålla sin samhällsklass kontinuerliga historia. Därmed har man kunnat bevara både flerhundraårig dokumentation (noter) samt uppförandepraxis. Att den håller hög klass, fastän det egentligen är en värderingsfråga, har hävdats genom att den kräver mångåriga studier för att kunna utövas med god kvalitet, samt att den till stor del har haft professionella utövare och kompositörer. Nykomponerad musik som hänför sig till denna tradition får också betraktas såsom "klassisk". Nu för tiden då inte endast överklassen har råd att ägna sig åt högre studier förändras situationen. I dag kan man tala om klassisk musik även i andra sammanhang, till exempel "klassisk rock" när det gäller rocklåtar som överlevt trender på grund av till exempel originalitet och spelskicklighet. Begreppet "klassisk" används i det fallet om en musikform med ursprung i arbetarklassen. Andra kulturer än den västerländska som också är och har varit skiktade i samhällsklasser har parallell musikhistoria. Till exempel finns det en "klassisk musik" i Indien som har obruten och dokumenterad historia tusentals år bakåt. Denna klassiska musik har begreppet "Raga", har utövats huvudsakligen av överklassen och kräver studier som överstiger den stora majoriteten av befolkningens möjligheter. På samma sätt finns det "klassisk" musik i till exempel Turkiet, Japan och Indonesien. Beteckningen "klassisk" musik är delvis synonym med "seriös" musik eller "konstmusik". Definitionsmässigt är det alltid svårt att beteckna något avgränsat genom att hänvisa till något annat, till exempel musik såsom varande "klassisk", "seriös" eller "konst". Att ha ett helt nyskapat ord kan vara bättre, såsom "rock" eller "jazz", fastän det blir omöjligt för en obruten lång tradition såsom "klassisk" musik.
Idealexemplet för att passa in i begreppet är när en enda person, kompositören, skapat musiken genom att skriva ned den, och dessutom gjort detta med konstnärlig ambition.
Äldre klassisk musik, ungefär fram till senromantiken och början av impressionismen förutsätts följa ganska strikt kompositionsteori för tonsättningskonst, eller uppfinningen och den såväl estetiskt som tekniskt konstnärliga utarbetningen av ett tonstycke; även tonstycket självt, tonsättning, tondikt. Själva uppfinningen kan inte i någon högre grad läras, utan är en medfödd talang. Vid utarbetningen åter har adepten att tillägna sig vissa lagar och regler, som innefattas i kompositionsläran, vilken åter sönderfaller i en mera grammatisk del, innehållande läran om musikens element (melodi, rytm, harmoni, kontrapunkt) och deras korrekta användning, samt en mera estetisk del, undervisande om elementens bearbetning till högre konständamål, om form och stil (bland annat läran om tematiskt arbete, satsens byggnad, sonatform och så vidare) ävensom instrumentationslära.
Epoker
Man kan dela in den "klassiska musiken" i olika historiska epoker:
- Renässans, cirka 1400-1600. Gränsen mot den ännu tidigare medeltida musiken är flytande.
- Barockmusik, cirka 1600-1750. J S Bach, Telemann, Händel, Vivaldi och Monteverdi är stora namn. Sveriges mest kände barocktonsättare är Johan Helmich Roman.
- Wienklassicism från cirka 1750 till en bit in på 1800-talet; kallas ibland bara "klassicism". Den förste store tonsättare som räknas till denna epok var Joseph Haydn. Dess centralgestalter är Mozart och Haydn. På gränsen mellan klassicism och romantik står Ludwig van Beethoven och Franz Schubert. I Sverige representerades epoken främst av Kraus. Ibland skiljer man ut rokokomusiken från den egentliga Wienklassicismen. Carl Philipp Emanuel Bach och hans halvbror Johann Christian Bach är de idag mest kända rokokokompositörerna.
- Romantik som ytterligare kan delas in i till exempel högromantik, senromantik, nationalromantik. Tidsgränser är svåra att sätta här, eftersom även musik från tidigare och senare epoker i musikhistorien kan anses ha "romantiska" drag. Förslag till tidsgränser kan vara cirka 1820 till cirka 1920. Framstående tonsättare är bland andra Sibelius, Schumann, Chopin, Berlioz, Liszt, Wagner, Verdi, Brahms, Bruckner, Dvořák, Tjajkovskij och Mahler. Bland svenska romantiker kan nämnas Lindblad, Alfvén, Peterson-Berger och Stenhammar.
- Impressionismen blomstrade under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, samtidigt som senromantiken. Debussy är det mest kända namnet tillsammans med Ravel.
- Expressionism representeras av den tidiga Arnold Schönberg, som senare blev en av modernismens fäder i och med att han helt övergav musikens tonala förankring och senare uppfann tolvtonsmusiken.
- Modernism inom musiken omfattar många olika stilar. Musiken är ofta atonal. Förutom Schönberg representeras den tidiga modernismen av bland andra Igor Stravinskij och Béla Bartók. I Sverige är Hilding Rosenberg samt medlemmarna i Måndagsgruppen kända modernister.
- Nyklassicism. En kombination av måttlig modernism och wienklassicistiska ideal, representerade av bland andra Stravinskij, Francis Poulenc, Arthur Honegger. I Sverige: Lars-Erik Larsson, Dag Wirén med flera
- Seriell musik är en vidareutveckling av tolvtonsmusiken. Bland dess representanter kan nämnas Pierre Boulez och Karlheinz Stockhausen.
- Konkret musik
- Samtida klassisk musik - skiftet mellan modernism och samtida klassisk musik definieras olika av olika kännare, och kan omfatta så vitt skilda stilar som till exempel George Gershwin och Aulis Sallinen.
- Minimalism. Som stilbildare räknas Philip Glass, Steve Reich och Terry Riley.
- Postmodern musik. Typiskt för denna stil är att den är eklektisk, och kombinerar karaktäristik från många olika genrer. Musiken tenderar att vara självreflekterande, självrefererande och ibland ironisk där gränsen mellan "det klassiska" och kitsch suddas ut.
Samtida konstmusik
För samtida musik som skrivs för orkester, traditionella instrument eller klassiskt skolade sångare används ibland den paradoxala termen modern klassisk musik. En annan benämning är modern konstmusik (men denna kan även inbegripa till exempel elektroakustisk musik). Ytterligare ett vanligt men föga upplysande begrepp är nutida musik, vilket även kan associera till populärmusik.
