Konjunktion (ordklass)
Från Rilpedia
En konjunktion är ett ord eller en fras som har till uppgift att binda samman satsdelar eller satser. De kan vara samordnande eller underordnande.
Samordnande konjunktioner
Samordnande konjunktioner binder samman satser, ord eller satsdelar av samma typ.
Exempel med "och": Jag åt och han drack. Jag åt ett äpple, en banan, en apelsin och tre fikon.
De vanligaste samordnande konjunktionerna är: och, men, för, eller, utan, ty, så
Några andra är: samt, ej heller, både ... och, varken ... eller, dels ... dels, än ... än
Underordnande konjunktioner (subjunktioner)
Underordnande konjunktioner inkorporerar en bisats som en satsdel i en annan sats. Denna överordnade sats kallas för matrissats. Den underordnande konjunktionen inleder vanligtvis bisatsen, men att ett ord uppträder först i en bisats, betyder inte med automatik att det är en underordnande konjunktion, då även till exempel pronomen och adverb kan inleda bisatser. De underordnande konjunktionerna kan även kallas för subjunktioner. Underordnande konjunktioner kan bestå av fler än ett ord.
Exempel med "att": Jag vet att du ljuger.
De vanligaste underordnande konjunktionerna är:
- allmänt underordnande: att
- finala (anger avsikten): för att
- interrogativa (frågande): om, ifall, huruvida
- kausala (anger orsak): eftersom, därför att, då
- komparativa (jämförande): som,
- koncessiva (medgivande): fast, fastän, även om
- konditionala (anger villkor): om, ifall, på villkor att, under förutsättning att, såvida, såvitt
- konsekutiva (anger följden): så att,
- temporala (anger tidsförhållanden): förrän, innan, medan, sedan, samtidigt som, tills
|
|||||||||||
