Konciliet i Chalcedon
Från Rilpedia
Denna artikel är en del i serien Kristendomen med följande delar: |
|
Skrifter | |
Bibeln - GT - NT | |
psalmbok | |
Helgdagar | |
Kyrkoåret | |
advent - jul | |
fasta - påsk - pingst | |
Tacksägelsedagen | |
Alla helgons dag | |
Händelser i livet | |
Dop - Konfirmation | |
Äktenskap | |
Döden - Begravning | |
Böner | |
Fader vår | |
Dagligt liv | |
söndag | |
kyrka - präst | |
Personer i Nya Testamentet | |
Jesus - Maria - Paulus | |
Petrus | |
Personer under medeltiden | |
Gregorius I | |
Sankt Olof | |
Reformationen | |
Jan Hus - Martin Luther | |
Jean Calvin - Huldrych Zwingli | |
Pietism och lekmannarörelser | |
Lars Levi Læstadius | |
Riktningar | |
ortodox - katolsk | |
anglikansk - presbyteriansk | |
luthersk - baptism | |
adventism | |
unitarism | |
|
Konciliet i Chalcedon var ett ekumeniskt kyrkomöte som ägde rum 8 oktober-1 november 451 i Chalcedon. Det var det fjärde av kristendomens första sju koncilier, och anses vara ofelbart i sina dogmatiska definitioner av Romersk-katolska kyrkan och de östligt ortodoxa kyrkorna.
Vid kyrkomötet antogs chalcedonska trosbekännelsen, som handlar om Jesu natur och gudomlighet. Därmed bröt sig de monofysitiska kyrkorna ur, som numera kallas orientaliskt ortodoxa.
Mötet sammankallades av kejsar Marcianus, och 500 biskopar närvarade. Frågorna som behandlades var en fortsättning på den konflikt som föranlett Konciliet i Efesus 431.