Kelp
Från Rilpedia
| ?Kelp | |
|---|---|
 Kelpskog
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryota |
| Rike: | Chromalveolata |
| Stam: | Heterokontophyta |
| Klass: | Phaeophyceae |
|
|
|
| §Laminariales Auktor: Migula |
|
|
|
|
Kelp, en typ av brunalg som växer i undervattensskogar, i klara grunda vatten (hav). Den kräver näringsrika vatten och en temperatur under 20 °C (68 °F). Kelp är känd som en snabbväxande art där släkterna Macrocystis och Nereocystis kan växa upp till en halv meter per dag. Dessa arter kan slutligen nå en längd på mellan 30 - 80 meter. [1] En art (Macrocystis pyrifera) som växer utanför Kaliforniens kust kan bli 50 meter lång. Kelp skördas relativt lättvindigt beroende på att dess toppar når nära vattenytan.
Under 1800-talet assicierades vanligtvis ordet "kelp" med de havsalger som användes för framställning av soda (natriumkarbonat).
Innehåll |
Kommersiell användning
Tidigare användes bränd kelpaska inom tvål- och glasproduktion.
Livsmedel
Som livsmedel har kelp ofta namnet kombu och tillhör då kelpfamiljen Laminaria. Den är rik på bland annat K-vitamin och antioxidanter samt mineraler som magnesium, kalcium och järn och går därför att använda som köttersättning, dock tillsammans med en proteinkälla. Kombu i dess olika arter är vanlig i flera kök, både det koreanska och det kinesiska, men speciellt det japanska. Det används ofta som smaksättning till buljong och olika grytor, men även för att mjukna upp bönor vid tillagning. Över 90 procent av den kombu som konsumeras är odlad utanför den japanska ön Hokkaido. I den svenska butikshyllan hittar du ofta kelp som torkad och paketerad alg i en välsorterad butik, och som en ingrediens i Örtsalt.
Alginat är en kolhydrat som kan utvinnas ur kelp. Den används som förtjockningsmedel för t.ex. glass, sylt, dressing och tandkräm. Det förekommer även som ingrediens i hundmat. Alginat går även under namnet E400.
Kelp eller kombu innehåller naturlig glutaminsyra, en aminosyra som ger upphov till det som japanerna kallar den femte grundsmaken umami. Glutaminsyra används ofta som tillsatsmedel i mat och som smakförstärkare med hjälp av sitt salt: Natriumglutamat. Denna kan ge huvudvärk, halsbränna och illamående[2]
Biogas
Ur kelp kan framställa olika biogaser, till exempel metan.
Gödsel
Kelp används också som gödningsmedel, något som ofta är vanligt inom jordbruket på öarna i Engelska Kanalen. Det är också ett välkommet tillskott inom ekologisk odling. Färsk kelp bör dock spolas av och avsaltas innan den används inom jordbruket. Kelp förekommer även kommersiellt i mjölform som gödsel.
Referenser
- ↑ Thomas, D. 2002. Seaweeds. The Natural History Museum, London, p. 15. ISBN 0 565 09175 1
- ↑ Livsmedelsverket
