Kejsardömet Trabzon

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Bysantinska riket omkring 1204 med Kejsardömet Trabzon i lila längs med Mindre Asiens kust mot Svarta havet. Gränserna är osäkra.

Kejsardömet Trabzon, Trapezunt, Trebizond, var ett kejsardöme på det som idag är Turkiets kust mot Svarta havet. Riket bildades sedan det fjärde korståget ockuperat Bysantinska riket 1204Tamar, drottning av Georgien, försåg Alexios I med de trupper han behövde för att erövra Trabzon, Sinope och Paflagonien. Riket gick under då den osmanske sultanen Mehmet II erövrade det 1461.

Innehåll

Uppkomst

Sedan Konstantinopel fallit för det fjärde korståget 1204 blev Trabzon en av de tre mindre grekiska stater som uppstod ur resterna av det bysantinska riket vid sidan av kejsardömet Nicaea och despotatet Epirus (se karta). Alexios Komnenos, sonson till den bysantinske kejsaren Andronikos I och ättling till den georgiske kungen David Byggaren genom sin farmor Katai,

gjorde Trabzon till sin huvudstad och betraktade sig som den legitima arvtagaren till den bysantinska kejsartronen.

Andronikos avsattes och mördades 1185. Han son Manuel I Komnenos bländades och avled av sviterna. Man vet att Manuels hustru Rusudan, mor till Alexios och David, flydde Konstantinopel med sina barn undan förföljelsen från Andronikos efterträdare Isaak II Angelos men det är oklart om hon flydde till Georgien eller till Svarta havets sydkust där ätten Komnenos hade sitt ursprung och kan ha upprättat ett halvautonomt rike redan förre 1204.

De trabzonska härskarna använde titlarna "Storkomnenos" (Megas Komnenos) och romersk kejsare ända till undergången 1461 och riket kallas ibland Komnenska riket eftersom dess regerande dynasti härstammade från Alexios I Komnenos.

Trabzon bestod ursprungligen av ett sammanhängande område mellan Soterioupolis och Sinope som motsvarar dagens turkiska provinser Sinop, Ordu, Giresun, Trabzon, Bayburt, Gümüşhane, Rise och Artvin. På 1300-talet kontrollerade Trabzon Perateia, bl.a. Chersones och KertjKrim. David Komnenos utvidgade snabbt riket västerut och intog successivt Sinope, Paflagonien och Herakleia Pontica så att riket till slut angränsade kejsardömet Nicaea. Nicaea erövrade dock territorierna väster om Sinope redan 1206 och Sinope själv gick förlorat till seldjuker 1214.

Blomstring

Osmanska rikets utbredning i slutet av 1300-talet med Trabzon ("riket Trapezunt") uppe till höger

Epirus gick under sextio år efter sin födelse och Nicaea, som lyckades återerövra Konstantinopel från det svaga Latinska riket, intogs i sin tur av Osmanska riket 1453. Trabzon överlevde sina kristna rivaler.

Trabzon låg i konstant konflikt med Sultanatet Rûm och därefter de osmanska turkarna men även med själva Bysans och de italienska republikerna, i synnerhet den genuanska. Ett kejsardöme var Trabzon mest till namnet: I praktiken lyckades riket fortleva framför allt genom att spela ut sina fiender mot varandra och genom att gifta bort de kejserliga döttrarna mot frikostiga hemgifter från i första hand turkiska regenter i Mindre Asiens inland.

Ilkhan Hülegüs plundring av Bagdad 1258 förvandlade Trabzon till Sidenvägens ändhållplats och under mongoliskt beskydd kunde Trabzons göra sig en förmögenhet på handeln. Marco Polo återvände till Europa via Trabzon 1295. Under Alexios III regenttid (1349-90) var staden en av världens ledande handelscentrum, berömt för sin rikedom och konst.

Genom att liera sig med Timur Lenk kunde Manuel III, som efterträdde sin far Alexios III som kejsare 1390, dra nytta av de osmanska turkarnas nederlag i slaget vid Ankara 1402. Hans son Alexios IV gifte bort två av sina döttrar med Jihan Shah, ledare för den turkmeniska stamfederationen Kara Koyunlu ("Svart får"), och Ali Beg, ledare för stamfederationen Aki Koyunlu ("Vitt får"), samtidigt som hans äldsta dotter Maria blev den bysantinska kejsaren Johannes VIII Paleologos tredje hustru. Pero Tafur, som besökte staden 1437, skrev att Trabzon hade färre än 4 000 soldater.

Johannes IV kunde dock inte förhindra att riket delade Konstantinopels öde. Den osmanske sultanen Murad I gjorde ett första försök att inta staden 1442 från havet men ett oväder försvårade landstigningen och anfallet kunde slås tillbaka. Medan Mehmet II belägrade Belgrad 1456 anföll ståthållaren Amisus Trabzon och trots att han kunde besegras lyckades han ta ett stort antal fångar och utkräva en stor lösesumma.

Förfall och undergång

Johannes IV förberedde sig mot det analkande hotet genom att ingå allianser. Han gav sin dotter till sin svåger Uzun Hasan, ledare för Aki Koyunlu, i utbyte mot löften om beskydd. Han lyckades också försäkra sig om beskydd från de turkiska emirerna i Sinope och Karaman samt georgiska kungar och prinsar.

Johannes avled dock 1458 och efterträddes av sin bror David som istället försökte liera sig med olika västerländska statsbildningar. Davids spektakulära planer på att bland annat inta Jerusalem kom till Mehmet II:s kännedom och Davids krav att Murad skulle efterskänka sitt tribut provocerade honom ytterligare.

Motreaktionen kom under sommaren 1461 då Mehmet ledde en ansenlig armé som från staden Bursa snabbt isolerade Trabzon genom att först besegra emirerna i Sinope och sedan vända sig söderut över Armenien och betvinga Uzun Hasan. Mehmets belägring av Trabzon var ett faktum innan dess invånare ens upptäckt det. Staden höll ut i en månad innan David till slut kapitulerade den 15 augusti 1461.

Se även

Personliga verktyg