Från Rilpedia

Kertj (ukrainska: Керч; ryska: Керчь; krimtatariska: Keriç; fornöstslaviska: Корчев, Kortjev; av fornöstslaviska къркъ, kŭrkŭ, "strupe", syftande på Kertjsundet) är en hamnstad på Krimhalvön i sydöstra Ukraina med ungefär 147 100 invånare år 2004 (157 007 invånare enligt folkräkningen år 2001). Staden ligger invid Kertjsundet på Kertjhalvön på sydöstra Krim, mittemot den ryska Tamanhalvön. Det är en viktig industristad; i området finns bland annat stora järnfyndigheter. Andra näringar är sjöfart, fiske, skeppsbyggeri och turism. Från staden går över Kertjsundet järnväg till den ryska sidan. Staden har 28 skolor, 9 institut och filialer till ukrainska och ryska universitet, skeppsbyggnadsskola, polyteknisk högskola, medicinsk skola samt 6 tekniska skolor. Staden med omgivning utgör administrativt Kertj kommun.

Utgrävningar vid byn Majak nära staden visar på bosättningar från 1600- till 1400-talet f.Kr. På 700-talet grundades vid Kertj den grekiska staden Pantikapaion (Panticapaeum) av joner från Miletos. Pantikapaion gav namn åt den sista attiska konststilen (370–320 f.Kr.). Pantikapaion blev senare den viktigaste staden i bosporanska riket (som fått sitt namn av Kertjsundet, som då kallades Kimmeriska bosporen) med stor betydelse som hamn- och handelsstad. Kertj kom senare under Romarriket, Bysans, genuesare och Krimkhanatet. Krimkhanerna lät vid staden uppföra fortet Yenikale. I freden i Kutschuk-Kainardji år 1774 överfördes Kertj till Tsarryssland. På 1830-talet påbörjades utförliga utgrävningar av de antika lämningarna i Kertj. Staden förstördes 1855 under Krimkriget. År 1900 grundades den stora metallurgiska fabriken i staden som än idag finns kvar. Under andra världskriget föll staden först kort för tyskarna 1941, men kunde samma år återerövras av Röda armén; den föll dock igen för tyskarna, och återerövrades slutligen först 1944.