Johann Sebastian Bach
Från Rilpedia
Johann Sebastian Bach | |
---|---|
J.S. Bach i sextioårsåldern, porträtt av E.G. Haussmann 1748.
|
|
Information | |
Född | 21 mars 1685 Eisenach, Sachsen-Eisenach (i nuvarande Mall:Landsdata Tyskland Tyskland) |
Död | 28 juli 1750 (65 år) Leipzig, Tyskland |
Epok/stil | Barock |
Instrument | Orgel, Cembalo |
- Bach leder hit. Flera personer med namnet Bach hittas på Bach (olika betydelser).
Johann Sebastian Bach, född 21 mars 1685 i Eisenach, död 28 juli 1750 i Leipzig, var en tysk kompositör och organist. Bach intar en särställning bland barockens kompositörer. Han anses vara kontrapunktens store mästare, som sammansmälter sina föregångares stilar och tendenser. Han hade också en för tiden ovanlig internationell utblick.
Bach är en centralgestalt i den protestantiska kyrkomusiken på grund av sin omfattande produktion av verk för kyrkoårets olika högtider. Bachs passioner (oratorier på temat Jesu lidande och död) är stående inslag i påskkonserter i många länder. Han har kallats för "den femte evangelisten", syftande på bibelns fyra evangelister.
Också inom orgelmusiken räknas han till de främsta. Hans musik utövar ett starkt inflytande på organister än idag. Under sin livstid var han en ansedd orgelexpert som ofta konsulterades när orglar skulle byggas eller repareras. Bach var dessutom en skicklig pedagog, som komponerade ett stort antal övningsstycken av hög konstnärlig halt, men han var på sin tid mindre känd som kompositör.
Innehåll |
Biografi
” | Jag har måst vara flitig. Var och en som är lika flitig kan komma lika långt. | ” |
— J.S. Bach |
Ungdomsår
Johann Sebastian Bach föddes 21 mars 1685 i Eisenach i centrala Tyskland. Han härstammade från en stor musikersläkt. Fadern, Ambrosius Bach, var stadsmusikant i Eisenach med violin som huvudinstrument. Båda föräldrarna dog när Bach var i tioårsåldern och han uppfostrades därefter av sin äldre bror Johann Christoph, som var organist i Ohrdruf ett par mil därifrån.
Bach studerade musik för brodern och fick undervisning i det lokala gymnasiet. År 1699 började det bli för trångt hos broderns växande familj, och Bach lämnade Ohrdruf för Lüneburg. Där fick han en friplats i Michaelikyrkans skola tack vare sin vackra sopranröst – skolkören var aktad och brukades flitigt vid gudstjänsterna. Under perioden i Lüneburg fotvandrande Bach flera gånger till Hamburg för att lyssna till orgelmästaren Johann Adam Reincken. Han gjorde även resor till Celle för att höra fransk instrumentalmusik av hovkapellet där.
När skolan slutade 1703 sökte den då 18-årige Bach anställning i trakten. Efter en tid som violinist hos en hertig i Weimar fick han tjänst i Arnstadt som organist. Vid denna tid gjorde han bekantskap med den italienska kammarmusiken och skrev några av sina första kantater samt utvecklade sin orgelkonst. 1705 tog han ledigt för att vandra till Lübeck och höra Dietrich Buxtehudes orgelspel. Ledigheten var på fyra veckor men Bach blev borta i fyra månader. Det ledde till förebråelser från arbetsgivaren, och konflikten gjorde att Bach 1707 tog en annan tjänst vid Blasiuskyrkan i Mühlhausen. Där gifte han sig med sin syssling Maria Barbara Bach (1684–1720). De fick sedermera sju barn, varav tre dog i ung ålder.
Tiden i Weimar och Köthen
1708–17 var Bach anställd som hovorganist och kammarmusiker hos hertigen i Weimar. Under denna period komponerade han en stor del av sina orgelverk, och han nådde stort anseende som orgelexpert och -virtuos Han lämnade Weimar i vredesmod över att inte ha blivit befordrad till kapellmästare, en tjänst som man dock var beredd att erbjuda honom vid hovet i Köthen.
Bach blev kvar i Köthen fem år och tiden där ledde till en rik produktion av profan instrumentalmusik. Här tillkom bland annat de så kallade Brandenburgkonserterna, alla violinkonserterna och flera orkestersviter. Även en stor del av klavermusiken komponerades under den här perioden.
Han förlorade sin hustru 1720, hon drabbades av sjukdom och dog när Bach var ute på resa. Han gifte om sig med Anna Magdalena Wilcken året därpå. Hon var dotter till en trumpetare och kom att bli till stor hjälp för Bach i hans arbete genom att hon ofta skrev rent hans noter. Hon födde 13 barn med honom, fem av dem kom att överleva fadern.
Organist i Leipzig
1723 fick Bach tjänsten som organist vid Thomaskyrkan i Leipzig efter Johann Kuhnau, som stadens tredjehandsval till posten efter att bland andra Telemann tackat nej. Han skulle bli kvar i Leipzig resten av sitt liv.
Arbetet innebar ett dubbelt ansvar: dels skulle Bach leda sångundervisningen i kyrkans skola, dels skulle han svara för musiken i stadens båda huvudkyrkor. Efterhand blev det tydligt att Bach prioriterade kyrkomusiken framför undervisandet, och han irriterade sig stundom på eleverna när dessa inte levde upp till hans högt ställda krav. Han hamnade på grund av detta flera gånger i konflikt med sina överordnade på skolan.
Bach var bekännande lutherskt kristen och brukade enligt tidens sed ge Gud äran av sina kompositioner med överskriften "Soli Deo Gloria" - latin för "Gud allena äran". När han emellanåt fick frågan om hur han kunnat bli så skicklig inom sin konst, svarade han helt enkelt: "Jag har måst vara flitig. Var och en som är lika flitig kan komma lika långt."[1]
Bach levde ett stilla liv i Leipzig. Han skötte sina plikter som lärare och kantor, och skrev främst musik som skulle användas under kyrkoåret. Från Leipzig-tiden stammar de flesta av hans många kantater, samt ett antal större verk som h-mollmässan, Matteuspassionen och Juloratoriet.
De sista åren
1747 gjorde Bach ett besök hos Fredrik II av Preussen, som var en entusiastisk amatörmusiker. Besöket resulterade i verket Musikalisches Opfer, ett antal kompositioner över ett och samma "kungliga" tema.
Under sina sista år koncentrerade Bach sig på sin stora studie av fugans form och teknik, Die Kunst der Fuge, ett verk som förblev oavslutat. Vintern 1749–50 drabbades Bach av en ögonsjukdom som efter två misslyckade operationer lämnade honom blind. Han dog den 28 juli 1750 i sviterna av ett slaganfall.
Han begravdes på Johanneskyrkogården i det dåvarande Leipzigs utkant. Efter ett par flyttar vilar han numera i den Thomaskyrka som var hans arbetsplats under många år.
Flera av Bachs söner blev framstående musiker och tonsättare. De namnkunnigaste är Wilhelm Friedemann Bach (1710–1784), Carl Philipp Emanuel Bach (1714–1788) samt Johann Christian Bach (1735–1782), som kom att bli förebild för Mozart under dennes tidiga år.
Värdering i samtid och eftervärld
Bach var uppskattad i sin samtid, dock mer som organist och orgelexpert än som tonsättare. Hans ryktbarhet nådde aldrig samma nivå som till exempel Händels, även om han var känd och ansedd i framför allt Tyskland. Musikmodet började ändras i riktning mot enklare, böjligare melodik och en homofonare sats - Bach fortsatte komponera på det gamla polyfona sättet och betraktades som tillkrånglad. Hans nyskapande drag - som syntesen av tyska, franska och italienska stildrag, instrumentationsfantasin, föreningen av kontrapunktiskt och harmoniskt i satsbyggnaden och koncentreringen i motivik och form - var inte lika lätta att urskilja i hans egen musik, även om en del av dem bar frukt i sönernas.
Musiken fortsatte utvecklas i samma riktning efter hans död och namnet "Bach" kom att syfta på de framstående sönerna - framför allt Johann Christian ("London-Bach") och Carl Philipp Emanuel, men också Wilhelm Friedemann. Genom Carl Philipp Emanuels skriftställeri bleknade dock inte minnet av den store fadern helt. Det fanns grupper av entusiaster som höll traditionen från "fader" Bach levande.
Wolfgang Amadeus Mozart kom vid 26 års ålder i kontakt med Bachs verk genom en sådan grupp och tog intryck, vilket man kan märka i hans sena fugor och symfonier, i Trollflöjten och requiet. På 1800-talet upptäckte Felix Mendelssohn Bachs musik. Förutom att influeras av den som tonsättare och musikpedagog, introducerade han den på sina Gewandhauskonserter i Leipzig, spelade orgelverk, och ledde det första uppförandet av Matteuspassionen sedan Bachs död, år 1829 i Berlin. Därifrån spred sig musiken snabbt över hela Europa, och namnet "Bach" kom rätt snart att återigen syfta på Johann Sebastian.
Sedan dess har uppskattningen av Bachs verk förblivit hög, även om den har skiftat i karaktär - från artonhundratalets bävande vördnad för hans lärdom och allvar, över den första efterkrigstidens betoning av hans mästerliga stämflätning och drivande puls, till senare årtiondens återupptäckt av hans högt uppdrivna balansering av styrka och genomarbetning i uttrycket. Många jazzmusiker, och på senare tid olika gränsöverskridande musiker, har inspirerats av Bachs formbyggnad, rytmik och musikaliska fabuleringskonst.
Verk
Vokalmusik
- Ca 200 bevarade kyrkokantater (BWV 1-200) - däribland
- Ach Gott, vom Himmel sieh darein (BWV 2)
- Nun ist das Heil und die Kraft (BWV 50)
- Gott ist mein König (BWV 71)
- Ich habe genug (BWV 82)
- Actus Tragicus (BWV 106)
- Herz und Mund und Tat und Leben (BWV 147)
- Gott soll allein mein Herze haben (BWV 169)
- 6 motetter för blandad kör (BWV 225-231)
- Mässa h-moll (BWV 232)
- Magnificat för kör, soli och orkester (BWV 243)
- Matteuspassionen (BWV 244)
- Johannespassionen (BWV 245)
- Lukaspassionen (BWV 246)
- Markuspassionen (BWV 247)
- Juloratoriet (BWV 248)
- Påskoratoriet (BWV 249)
Instrumentalmusik
- Orgelverk
- 6 triosonator (BWV 525-530)
- 8 små preludier och fugor ("Acht Kleine", anses av vissa forskare vara skrivna av Bachs elev Johann Ludwig Krebs) (BWV 553-560)
- Passacaglia c-moll (BWV 582)
- Kleines Harmonisches Labyrinth (BWV 591)
- Pedal-Exercitium (BWV 598)
- Orgelbüchlein (47 koralförspel) (BWV 599-644)
- 6 Schüblerkoraler (BWV 645-650)
- 17 koralförspel (ur Klavierübung III) (BWV 669-689)
- 29 orgelkoraler ("Kirnbergersamlingen") (BWV 690-713)
- Duetter (BWV 802-805)
- 6 partitor och variationer över koraler (BWV 825-830)
- 18 koralförspel ("Leipzigkoralerna")
- 26 koralförspel
- Preludier, toccator, fantasior och fugor
- 4 Trios
- Kanons
- Intavoleringar och Transkriptioner
- Das Wohltemperierte Klavier I & II (48 preludier och fugor) (BWV 846-893)
- Goldbergvariationerna (BWV 988)
- Violinsonator (BWV 1001-1006)
- Flöjtsonator (BWV 1030-1032)
- 6 Cellosviter (BWV 1007-1012)
- 6 Brandenburgkonserter (BWV 1046-1051)
- 4 orkestersviter (BWV 1066-1069)
- Ein Musikalisches Opfer (BWV 1079)
- Die Kunst der Fuge (BWV 1080)
- Engelska sviter
- Italiensk konsert
- Fransk ouvertyr
- Inventioner och sinfonior för klaver
- Toccator
- Variationsverk
Bach-Werke-Verzeichnis
Fil:JSBach - BWV971 -1.ogg Den tyske musikvetaren Wolfgang Schmieder (1901–1990) katalogiserade Bachs musik enligt ett system som heter Bach-Werke-Verzeichnis (Bach-verkförteckning) och förkortas BWV. I referenser till Bachs verk skrivs BWV först och sedan numret för det aktuella verket. Vissa verk finns i flera versioner och ges då bokstäverna a, b, c efter numret. Förteckningen börjar med vokalmusik (1–525) och fortsätter med instrumentalmusik, och är alltså inte ordnad kronologiskt.
Musikexempel
En bit ur fugan i Bachs Toccata & fuga i Dm (BWV 565): Media:Toccata et Fugue BWV565.ogg
Verkförteckning
BWV | Verk | |
---|---|---|
BWV 1–200 | Sakrala kantater | |
BWV 201–216 | Profana kantater | |
BWV 217–224 | Övriga kantater | |
BWV 225–231 | Motetter | |
BWV 232–242 | Mässor | |
BWV 243 | Magnificat | |
BWV 244–247 | Passioner | |
BWV 248–249 | Oratorier | |
BWV 250–438 | Koraler | |
BWV 439–525 | Sånger, arior och Quodlibet | |
BWV 525–771 | Orgelverk | |
BWV 772–994 | Övrig klavermusik | |
BWV 995–1000 | Musik för luta | |
BWV 1001–1080 | Kammarmusik | |
BWV 1081–1120 | Tillägg |
Se även
Källor
Noter
- ↑ Zoff, Otto: De stora tonsättarna i samtidens ögon, Nybloms, Malmö 1966, Ulla Godin (övers.), sid. 18.
Litteratur
- Broman, Natanael mfl.: Tonkonsten, internationellt musiklexikon, Nordiska Uppslagsböcker, Stockholm 1955.
- Jeanson, Gunnar och Rabe, Julius: Musiken genom tiderna, del 2: Bach–Schubert, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1980, Tredje upplagan, fjärde tryckningen, sid. 152. ISBN 91-20-01571-2.
- Schmieder, Wolfgang: Thematisch-Systematisches Verzeichnis der musikalischen Werke von Johann Sebastian Bach, Breitkopf & Härtel, Wiesbaden 1990, Ernest Newman (övers.). ISBN 3-7651-0255-5.
- Schweitzer, Albert: J.S. Bach in two volumes, Dover Publications, Inc., 1966, Ernest Newman (övers.). ISBN 0-486-21631-4.
- Wikström, Owe: Toccata: J.S. Bachs andliga universum: iakttagelser och betraktelser, Norma förlag, 2000. ISBN 91-7217-025-5.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Johann Sebastian Bach
- Fria noter av Bach i International Music Score Library Project
- Inspelningar av motetterna Der Geist hilft unsrer Schwachheit auf, BVW 226, Jesu Meine Freude, BVW 227 och Komm, Jesu Komm, BVW 229 samt annan fri vokalmusik av Johann Sebastian Bach med Umeå Akademiska Kör.
- Bachs Kantater Engelsk förteckning med texter och inspelningar (både fria och kommersiella).
- Internet Movie Database Filmer med musik av Bach.
- Johann Sebastian Bach i Libris (auktoritetspost)