Isabellatörnskata
Från Rilpedia
| ?Isabellatörnskata Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
|---|---|
 Juvenil isabellatörnskata fotograferad i Cresswell Pond, Northumberland, UK den 30 oktober 2006.
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Törnskator Laniidae |
| Släkte: | Lanius |
| Art: | Isabellatörnskata L. isabellinus |
|
|
|
| §Lanius isabellinus Auktor: Hemprich & Ehrenberg, 1833 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Isabellatörnskata (Lanius isabellinus) är en fågel i familjen törnskator (Laniidae).
Innehåll |
Utbredning och taxonomi
Isabellatörnskatan har sitt häckningsområde öster om Kaspiska havet i ett område i Centralasien och södra Sibirien som sträcker sig österut genom norra Kina till nordöstra Mongoliet. Den är en flyttfågel som har sina vinterkvarter i ett område som sträcker sig från nordvästra Indien och Pakistan till södra Arabiska halvön och västerut genom Afrika från Somalia i öster till södra Niger i väster. Det finns också en mindre övervintrande population i Senegal.
Isabellatörnskatans taxonomi var länge outredd och har genom historien förändrats på flera olika sätt. Ett större antal populationer, färgvarianter och hybridpopulationer har namngetts och övergivits medan andra taxa har genomgått namnbyten.[1] Idag har artens taxonomi stabiliserats och den brukar delas upp i de tre underarterna L. i. isabellinus, L. i. phoenicuroides och L. i. arenius.
- Lanius isabellinus phoenicuroides inkl. karelini - den västligaste underarten häckar på stäpperna i södra Sibirien och i Centralasien i södra Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Kyrgyzstan, Tajikistan, nordöstra Iran, norra Afghanistan och norra Pakistan. Övervintrar främst i östra Afrika och i de södra delarna av Arabiska halvön.
- Lanius isabellinus isabellinus inkl. speculigerus - nominatformen häckar främst på högslätter i Mongoliet och i angränsade områden i södra Sibirien och norra Kina. Dess övervintringsområden överensstämmer med phoenicuroides.
- Lanius isabellinus arenarius inkl. tsaidamensis - häckar söder om isabellinus i västra Kina. Denna underart övervintrar huvudsakligen i Pakistan och nordvästra Indien.
Ibland behandlas tsaidamensis som förekommer i Qinghai fortfarande som en egen underart.
Hybridisering
Det finns inga dokumenterade fall av hybridisering mellan underarterna isabellinus och phoenicuroides. Det är inte ens säkert att dessa två underarters häckningsområden möter varandra och om så är fallet så antas detta ske i en smal zon söder om Altaibergen i området Dzungariet i nordvästra Kina.[1] Dock hybridiserar båda dessa underarter med törnskata (Lanius collurio). Detta sker i Kazakstan och Iran för phoenicuroides del, och i ett begränsat område i Altai och i nordvästra Mongoliet för isabellinus.[1] Enligt Lefranc & Worfolk (1997) förekommer det också ett sannolikt fall av hybridisering mellan isabellinus och nominatformen av brun törnskata (Lanius cristatus).[1]
Förekomst i Sverige och övriga Europa
Observationer av isabellatörnskatan i västra Europa är sällsynta och förekommer främst under hösten. Det land i Europa varifrån flest isabellatörnskator har rapporterats är Storbritannien med ett fyrtiotal.[2] I Sverige har elva observerade isabelltörnskator godkänts av Sveriges ornitologiska förenings raritetskommitté.[1] Av dessa har man kunnat konstatera att två av fynden rör underarten isabellinus och en phoenicuroides.[1] Den första godkända observationen skedde i Ljunghusen i Skåne den 26 november 1967.
Utseende
Isabellatörnskatan är den österländska motsvarigheten till törnskata som den lätt förväxlas med på grund av det snarlika utseendet. Fjäderdräkten är till större delen sandfärgad.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Föda
Den äter större insekter, småfåglar, sorkar och ödlor. Arten häckar i öppna biotoper, företrädesvis med inslag av törnbuskar.
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Häckning
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 Magnus Hellström (2007) Isabellatörnskata: Raritetskommitténs genomgång av de svenska fynden., Vår fågelvärld, vol:66, nr:8, sid:30-34
- ↑ Fram t.o.m. 2001
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Isabelline Shrike, läst 2007-12-09
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Isabellatörnskata
