Joseph Goebbels
Från Rilpedia
| Dr Joseph Goebbels | |
|---|---|
 |
|
| Tysklands 25:e regeringschef Tredje rikets andra rikskansler |
|
| I tjänst 30 april - 1 maj 1945 |
|
| Företrädare | Adolf Hitler |
| Efterträdare | Lutz Schwerin von Krosigk |
| Reichminister för ministeriet för allmänhetens upplysning och propaganda | |
| I tjänst 13 mars 1933 - 30 april 1945 |
|
| Efterträdare | Werner Naumann |
|
|
|
| Född | 29 oktober 1897 Rheydt, Preussen, Tyskland |
| Död | 1 maj 1945 Berlin, Tyskland |
| Politiskt parti |  Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) |
| Maka | Magda Goebbels |
Paul Joseph Goebbels, född 29 oktober 1897 i Rheydt, Mönchengladbach (Nordrhein-Westfalen), Tyskland, död 1 maj 1945 i Berlin, var en tysk nazistisk politiker. Han var minister för folkupplysning och propaganda i Nazityskland 1933 – 1945. Han var också Tysklands rikskansler under ett dygn, från Adolf Hitlers död den 30 april 1945 till sin egen död dagen efter.
Innehåll |
Uppväxt
Åren fram till realskola
Joseph Goebbels föddes fredagen den 29 oktober 1897 på 186 Odenkrischner Strasse i Rheydt, en industristad söder om Mönchengladbach (som Rheydt i dag är en del av) vid floden Ruhr. Hans familj var av katolsk härkomst och deras dagliga besök i kyrkan tillsammans med kontinuerliga böner i hemmet, var minst lika viktigt för dem som att hans far, Fritz Göbbels (vilket är stavingen som används i Josephs födelseattest), dagligen fick slita på glödnätsfabriken W H Lennartz & Co som bokhållare. En fabrik som han jobbade på i stort sett livet ut, till hans död 1929. Hans mor, Katharina Maria Odenhausen (senare Goebbels), var en simpel lantarbetare som fem år tidigare hade träffat Fritz i Rheindahlen i västra Nordrhein-Westfalen. Tillsammans fick de sex barn, tre döttrar och tre söner. Joseph var nummer tre i ordningen. Två av hans systrar, Maria och Elisabeth, dog i väldigt tidig ålder och föräldrarna valde därför att döpa deras tredje dotter, född tolv år efter Joseph, till Maria, till minne av den tidigare bortgångna dottern. Josephs två storebröder, Konrad och Hans, kom senare att spela betydelsefull roll i Nazityskland efter Josephs framgång.
Genom familjens regelbundna sparsamhet, och en löneförhöjning till 2 100 goldmark per år (motsvarande ungefär €225 i dagsläget[1]), kunde pappa Fritz år 1900 köpa ett anständigt hus vid 140 Dahlener Strasse i Rheydt.[2] Joseph fick bo på vindsvåningen, under mansardtaket, med begränsad utsikt till endast himlen. Detta hus förblev hans "hem", även efter att han flyttade hemifrån i sina unga år.
Joseph har ytterst svaga minnen av sina barndomsår. Han har senare återkallat att han lekt med vännerna Hans, Willy, Otto (som han han ofta kallade för "Öttche") och bröderna Maassen, samt att han med nöd och näppe klarade sig igenom en lugninflammation. Vid sex års ålder placerade hans mor honom i förskola (Volkschule). Det var här den unge Goebbels stötte på agning för första gången, som på denna tid var väldigt vanligt. Flera gånger när hans mor badat honom upptäckte hon spår på Josephs rygg efter en av hans sadistiska lärares käppar.
Goebbels fotbesvär
1904 började Josephs problem med höger ben, som han haft sedan tidiga år, att urarta. Joseph har senare återberättat vad han minns från tiden som skulle påverka hans framtid för alltid.
| ” | Jag ser framför mig en söndagspromenad – vi gick alla över Geistenbeck. Dagen därpå låg jag på soffan och fick ett anfall i min gamla fotskada. Mamma stod vid handfatet. Skrik. Stora plågor. Massören, herr Schiering. Långvarig behandling. Krympling för resten av livet. Undersöktes vid Bonn-universitetet. Jag ryckte på axlarna. Min ungdom, från och med då, förblev något glädjelös. | ” |
I sina äldre år var Goebbels högra fot 18 centimeter lång – 3,5 centimeter kortare än den vänstra. Även hans högra ben var något kortare, och smalare, än det vänstra. Ingenting har egentligen tytt på att detta skulle vara något genetiskt, utan snarare resultatet av någon slags fotinflammation han ådrog sig runt sju års ålder.[3] Ett kirurgiskt ingrepp var aldrig aktuellt. Hade deformationen i stället skett vid födseln, då benen är mjuka, hade det var relativt enkelt att placera dem rätt. Sjukdomen har aldrig fullständigt klarlagts, även om många historiker hävdat att klumpfot (talipes equinovarus) verkar ha varit ett troligt fall. Detta har dock bestridits av William L. Shirer, en journalist under 1930-talet som bekantade sig med Goebbels. I hans bok "The Rise and Fall of the Third Reich" skriver han att deformationen berodde på att Joseph led av benröta (osteomyelit) och ett misslyckat operationsförsök vid 10 års ålder.[4] Vid 30 års ålder hävdade Joseph själv att hans högerfots deformation ska ha berott på en skada han åsamkat sig när han var 13.[5]
Gymnasiet och första världskriget
Påsken 1908 påbörjade Joseph Goebbels sina gymnasiestudier vid Augusta Strasse i Rheydt. Han slöt sig snabbt till lärarna på skolan, framför allt Herr Oberlehrer Johannes Mollen, lärare i religionskunskap. Till en början visade Joseph inte mycket ambition i skolan. Han var både lat och apatisk, vilket uppenbarligen berodde på hans fotproblem. Men med tiden klättrade han upp och tillhörde senare de absolut bästa i klassen. Hans favoritämnen var latin och historia, där historieläraren Dr Gerhard Bartel förblev en stor inspirationskälla.
Joseph hade inte många vänner under gymnasietiden, vilket kan ses som en naturlig anledning till att han anslöt sig till lärare hellre. Eleverna kallade honom för skvallerbytta och besserwisser. Hans tre närmsta vänner var tre "Herbert" – Hompesch, Beines och Lennartz. Herbert Lennartz, som var son till Fritz Göbbels chef, dog efter en operation vilket lämnade Goebbels i stor depression och chock. Händelsen ledde till att han komponerade hans första, av många, dikter: "Der tote Freund".
| Der tote Freund |
|
| 1. Hier steh' ich an der Totenbahre | 1. Här står jag vid katafalken |
| Schau Deine edlen Züge an, | ser på din ädla drag, |
| Du warst der Freund mir, ja der wahre, | Du var den vän, ja den sanna, |
| Den ich im Leben lieb gewann. | som jag i livet vann. |
| 2. Du musstest jetzt schon von mir scheiden; | 2. Du måste skiljas från mig nu, |
| Jetzt, wo das goldene Leben blinkt; | Nu, där det gyllene livet blinkar; |
| Liessest die Welt mit ihren Leiden, | Låt världen med sitt lidande, |
| Liessest die Sorge, die hier ringt. | Låt sorgen som här kämpar. |
| 3. Liessest die Eltern, ach die Armen, | 3. Låt föräldrarna, oh de fattiga, |
När första världskriget bröt ut 1914 begav sig alla hans vänner och han själv till det lokala rekryteringskontoret. Officeren som Joseph där mötte avvisade honom utan att tveka. Medan han fick stanna hemma, och kriget fortskred, fick han återkommande brev från hans vänner Hubert Hompesch och Willy Zilles, som båda hade blivit fysiljärer. Hans två bröder gick dock skilda vägar. Medan Konrad blev artillerist hamnade Hans i franskt fångenskap. Trots hans nekelse talade Joseph senare åtskilliga gånger om att han var en gedigen krigsveteran och hans fotdeformation berodde på en krigsskada.[6] Någon krigsveteran var han knappast, även om han efter ytterligare en ansökan deltog i kriget, men då endast några veckor som Bürosoldat vid Vaterländischen Hilfswerk i Rheydt.[7]
Joseph bedömdes ha skrivit den bästa uppsatsen under gymnasietiden, vilket resulterade till att han fick hålla avskedstalet den 21 mars 1917.[8] Han anropade för sina åhörare att de var en del av det Tyskland som resten av världen nu såg på med både skräck och beundran. Han talade om att Tyskland var på ett "världsuppdrag" att bli "politisk och spirituell ledare över världen". "Mycket bra", sa hans rektor Dr Gruber till honom. "Men sanna mina ord, du kommer aldrig att bli en bra talare."[9]
Goebbels lämnade gymnasiet med att i karaktärsbetygen – uppträdande, uppmärksamhet, uppförande, flit och handstil – genomgående få betyget sehr gut (mycket bra, toppbetyget), liksom i ämnena religionskunskap, tyska och latin. I grekiska, franska, historia, geografi, fysik och matematik fick han ett gut.
Familjen Goebbels slut
I slutet av april 1945 tågade Röda armén in i Berlin, och andra världskriget närmade sig sitt slut. Hitler begick självmord tillsammans med sin hustru Eva Braun på eftermiddagen den 30 april, och makarna Goebbels valde att följa Führern i döden. Dagen därpå, den 1 maj, lät de med assistans av SS-läkaren Ludwig Stumpfegger förgifta sina barn. Omständigheterna kring hur makarna Goebbels dog är höljda i dunkel. Efter kriget vittnade en SS-officer att de hade tagit gift och sedan skjutits med nackskott av en SS-soldat. Andra uppgifter vill göra gällande att Joseph Goebbels först sköt sin hustru Magda och därefter sig själv.
Makarna Goebbels kroppar övergöts med bensin och antändes. De förkolnade, ofullständigt brända kropparna påträffades följande dag, den 2 maj, av ryska trupper. Barnens kroppar hittades intakta i Führerbunkern. Samtliga lik togs om hand av ryska rättsläkare som obducerade och fotograferade dem. Ryssarna skall senare i hemlighet ha begravt familjen Goebbels jämte Adolf Hitler och Eva Braun. I april 1970 lät man kremera kvarlevorna och strö askan i floden Elbe.
Obduktionsprotokoll samt fotografier finns att tillgå i boken Adolf Hitlers död av Lev Bezymenskij.
Kända tal
- Tyska kvinnor, "Deutsches Frauentum", 18 mars 1933. Goebbels förklarade hur nationalsocialismen såg på kvinnans roll i samhället.
- "Radion som den åttonde stormakten", "Der Rundfunk als achte Großmacht", 18 augusti 1933. Napoleon hade ansett pressen som den sjunde stormakten, Goebbels beskrev då i sitt tal radion som pressens efterföljare som skulle ha stor inverkan på sättet att kommunicera och föra vidare information med. Nationalsocialisterna ville att hela det tyska folket skulle kunna ta del av apparaten och lanserade samtidigt därför ett billigt alternativ som alla hade råd med Volksempfänger, i stil med Volkswagen-projektet.
- "Rasfrågan och Världspropaganda", "Rassenfrage und Weltpropaganda", Reichsparteitag i Nürnberg 1933. Goebbels tar i det här talet upp det dåliga ryktet Tyskland har fått utomlands på grund av sin raspolitik.
- "Det kommande Europa", "Das kommende Europa", 11 september 1940. Ett antal tjeckiska journalister besöker Berlin och Goebbels berättar för dem att de kommer att behöva vänja sig vid tyskt styre. I sin dagbok beskriver han senare att talet var en enorm succé som helt förändrade tjeckernas syn på saken, vilket inte ens han hade förväntat sig skulle ske.
- "Ungdomen och Kriget", "Die Jugend und der Krieg", 29 september 1940. På grund av kriget var de flesta män och kvinnor antingen vid fronten eller upptagna med andra sysslor för att bidra till segern. I sitt tal berättar därför Goebbels vilka plikter ungdomarna i Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel hade för att göra föräldrarnas bördor lättare.
- Sportpalatstalet, Sportpalastrede, 18 februari 1943. Det här är det tal som anses vara Goebbels mest kända. Det framfördes i Sportpalast-byggnaden i Berlin inför en stor men noga utvald publik. Slaget om Stalingrad var över och Goebbels ville mana folket till att höja krigsinsatsen och kämpa vidare utan att beröras av nederlag. I talet lanserade han parollen om Det totala kriget, "Totaler Krieg kürzester Krieg".
- "Övervunnen Vinterkris", Überwundene Winterkrise, 5 juni 1943. 5 månader efter Sportpalatstalet håller Goebbels ett tal i samma byggnad där han påstår att riket har återhämtat sig efter förlusterna på östfronten och är på väg mot segern igen.
- "I de Främsta Leden", "In vorderster Reihe", 18 juni 1943. I juni 1943 var allierade bombräder extra kraftiga, och Goebbels håller ett minnestal för alla civila som dödades i Wuppertal.
- "Odödlig tysk Kultur", "Unsterbliche deutsche Kultur", 26 juni 1943. Goebbels höll invigningstalet till en årlig konstutställning och passade då på att anklaga fienden för att vara barbarisk, medan nationalsocialisterna gjorde allt de kunde för konsten och kulturens uppskattning även under brinnande krig.
Källor
- Artikeln är delvis översatt från engelska Wikipedia 8 november 2008 och tyska Wikipedia 8 november 2008
- Hitlers Hantlangare - Goebbels, en dokumentärfilm av Guido Knopp
- Goebbels: Mastermind of the Third Reich, David Irving
Noter
- ↑ Fredrik Matthaei. ”Kaufkraft”. http://fredriks.de/HVV/kaufkraft.htm. Läst 10 november 2008.
- ↑ François Genoud, ägare till till Hitler, Bohrmann och Goebbels skrifter
- ↑ Curt Riess (1949). Joseph Goebbels: Eine Biographie
- ↑ William L. Shirer (1960). ”Digital reproduktion av The rise and fall of the Third Reich”. Ann Arbor, Michigan: University of Michigan Library. http://quod.lib.umich.edu/cgi/t/text/text-idx?cc=genpub;view=toc;idno=ABZ0764.0001.001. Läst 10 november 2008.
- ↑ David Irving, Goebbels: Mastermind of the Third Reich, s 19, 1994
- ↑ Fest, The Face of the Third Reich, s 88
- ↑ ”Axis History Forum: Dr Josef Goebbels 1917-1923 period”. http://forum.axishistory.com/viewtopic.php?t=70253.
- ↑ David Irving, Goebbels: Mastermind of the Third Reich, s 24, 1994
- ↑ Joseph Goebbels, Vom Kaiserhof zur Reichkanslei, Berlin, 1934
Citat
- "Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning." "Varje form av propaganda har en riktning. Kvaliteten av denna riktning bestämmer om propagandan har en positiv eller negativ effekt. Bra propaganda behöver inte ljuga, den måste minsann inte ljuga. Den har ingen anledning att rädas sanningen. Det är ett misstag att tro att människor inte tål sanningen. De kan. Det handlar bara om att presentera sanningen till människor på ett sätt som de kan förstå. En propaganda som ljuger bevisar att den står för en dålig sak. Den kan inte bli lyckad i längden. Bra propaganda följer alltid med något som tjänar en god sak, men propaganda är fortfarande nödvändig för att en god sak ska kunna lyckas. En god idé vinner inte bara för att den är god. Den måste framföras på ett lämpligt sätt om den ska vinna" ... "(propagandan) är dessutom en funktion i det moderna samhället." "Den reser sig ur folkdjupet, och måste alltid tillbaka till folket för att finna sina rötter och styrka. Det må vara bra att basera makt på vapen, men det är bättre och mer hållbart, dock, att vinna och behålla folkets hjärta". (Goebbels, Partidagarna i Nürnberg 1934)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Joseph Goebbels
|
|||||||||||||||||||
