Harald Edelstam
Från Rilpedia
Gustaf Harald Edelstam, född 17 mars 1913 i Stockholm, död 16 april 1989, var en svensk diplomat och ambassadör. Edelstam är mest känd för att ha räddat livet på ett stort antal oppositionella efter militärkuppen i Chile 1973. Innan dess hade han även räddat hundratals norska motståndsmän och judar under andra världskriget.
Innehåll |
Bakgrund
Harald Edelstam föddes i en adlig familj och var son till kammarherre Fabian Edelstam och Hilma Dickinson samt äldre bror till ambassadören Axel Edelstam. Han var kursetta på Karlberg och tog juris kandidatexamen i Stockholm 1939. Edelstam blev omedelbart rekryterad till Utrikesdepartementet och första uppdraget var som attaché i Rom samma år. Under andra världskriget hade han även tjänstgöring i Berlin 1941 och Oslo 1942-1944. Åren 1944-1945 sattes han på straffkommendering på UD:s vind att rätta reseräkningar. När Östen Undén tillträdde som utrikesminister 1945 blev han dennes sekreterare. Han var förste sekreterare i Haag 1948-1952 och i Warszawa 1952-1954. Därefter var han stationerad i Stockholm, först på handelsavdelningen och från 1956 som byråchef på politiska avdelningen. Åren 1958-1962 var han ambassadråd i Wien och 1962-1965 generalkonsul i Istanbul. Han var sedan ambassadör i Djakarta 1965-1969, i Guatemala 1969-1971, i Santiago de Chile 1971-1973 och slutligen i Alger från 1974 till 1979 då han pensionerades. Han var gift med Louise von Rosen från 1939 och med Natascha Michew 1959-1962. I äktenskapet med von Rosen föddes tre söner; Carl, Hans och Erik.
Norge
Som diplomat i det ockuperade Norge under senare delen av andra världskriget räddade Edelstam livet på hundratals norska motståndsmän och judar, och fungerade som en kontaktlänk mellan tyskarna och motståndsrörelsen Hjemmefronten, som kallade honom Svarta Nejlikan. Han var verksam i Exporten, det vill säga med utsmugglingen av hotade motståndsmän och judar till Sverige. Han skyddade förföljda motståndsmän i sitt hem och var framför allt en stor tillskyndare till den illegala pressen.
Chile
År 1972 blev Edelstam ambassadör i Santiago de Chile. Han uttryckte öppet sympati för den folkvalde socialistiska presidenten Salvador Allende i samband med Augusto Pinochets militärkupp 1973. Han erbjöd fri lejd och politisk asyl i Sverige åt cirka 1300 förföljda chilenare och andra latinamerikaner som flytt till Chile och räddade därmed livet på många av dessa.
Han genomförde flera stora aktioner efter militärkuppen. Hans granne, den kubanska ambassaden blev belägrad av chilenska trupper. Han bistod då sin kubanska kollega och lyckades stoppa skottlossningen genom att gå in på det kubanska ambassadområdet och inleda förhandlingar med den chilenska militären, vilket resulterade i en evakuering av den kubanska personalen. Harald Edelstam åtog sig genast skyddsmaktuppdraget, i samförstånd med statsministern Olof Palme, och tog över alla kubanska byggnader. Dagen efter hissade han den svenska flaggan på den kubanska ambassaden. En annan aktion var räddningen av 54 uruguaiska "Tupamaros", från det beryktade koncentrationslägret på Nationalstadion. Efter tips och vädjanden från fångar lyckades han och vice-konsuln Bengt Oldenburg få loss de dödshotade fångarna och föra dem i säkerhet. Den vikarierande lägerchefen Lavanderos dödades dagen efter under oklara omständigheter.
Den nya regimen uppskattade naturligtvis inte engagemanget, och utvisade Edelstam efter ett slagsmål mellan den svenska ambassadpersonalen och chilensk militär när en sjuk, asylsökande kvinna blev bortförd av chilensk militär. Enligt utrikesrådet Wilhelm Wachtmeister var detta inte helt ovälkommet för den svenska regeringen som såg sig befriad från "nödvändigheten att hemkalla honom". Den 4 december 1973 förklarades han som "persona non grata". Senare besökte Edelstam Fidel Castro på Kuba, där han hyllades som en stor hjälte.
Under 1970-talet hyllades Edelstam som en av den svenska studentvänsterns främsta hjältar. Bland de tiotusentals chilenare som i dag bor i Sverige, liksom inom vänstern i Latinamerika, betraktas Edelstam alltjämt som hjälte.
Skildringar
Den 19 januari 2006 inleddes inspelningen av filmen Svarta nejlikan om Harald Edelstams gärning i Chile. Filmen regisserades av Ulf Hultberg med Michael Nyqvist i rollen som Edelstam och hade premiär den 14 september 2007. Filmen är en fiktiv historia, som inte speglar de verkliga händelserna. Biografin "Svarta nejlikan. Harald Edelstam - en berättelse om mod, humanitet och passion" utkom på förlaget Prisma våren 2009. Boken är skriven av Mats Fors som också tog initiativ till filmen "Svarta nejlikan".
