Halleberg
Från Rilpedia
Halleberg är ett platåberg vid Vänern i Vänersborgs kommun, Västergötland.
Halleberg, som till en del utskjuter i Vänern skiljs i söder genom en omkr. 500 m. bred dalgång från det intilliggande Hunneberg (även detta ett platåberg). Norra delen av Halleberg kallas Hallesnipen.
Innehåll |
Geologi
Hallebergs höjd ligger i medeltal på ca. 90 m. över Vänern, eller 134 m. ö. h.; en och annan punkt är dock högre, högsta punkten är 155 m ö h.
Halleberg är uppbyggt av kambriska, ordovisiska och permiska bergarter. De paleozoiska bergarterna är avsatta direkt på urbergets peneplan, som i området består av götagranit. De kambriska sedimentära bergarterna är sandsten och alunskiffer. Sandstenslagret är i medeltal 24 m tjockt. Över denna finns sedan en 0,30 m tjock skiffer som i sin tur pålagras av ca 24 m alunskiffer. Ordovicium finns representerat av en kalkhaltig skiffer. Under perm trängde det in diabas som lade sig som ett skyddande lock och har på så sätt skyddat berget från erosion. Diabasen på västgötabergen kallas lokalt för trapp.
Ekonomisk geologi
Orsten, alunskiffer och diabas har tidigare brutits på flera ställen på berget.
Natur
Runt Hallebergs fot finns långsträckta rasbranter av stora hopstaplade, skarpkantiga stenblock. På några få ställen finns dock s.k. klev, där det finns finns vägar upp till berget. Vegetationen på bergsplatån domineras av gran och tall och av vidsträckta mossar, medan rasbranternas nedre delar är artrikare. Till skillnad från Hunneberg finns det på Halleberg bara en sjö, den 3 km. långa men smala Hallsjön.
Hallebergs fornborg
Halleberg utgör också Skandinaviens största fornborg (ca. 20 km²). Den är nästan helt naturligt befäst genom bergets branta stup, större stenvallar finns främst vid Storgårdsklev i sydväst. Där finns tre stenvallar med en total längd på 1 800 m, av vilka den längsta är ca. 700 m lång och 1 m hög. Mindre vallar finns i framkomliga klyftor, ex. vid Lilleskog och Björkås trappa. Fornborgen anlades under folkvandringstiden på 400-500-talen. Den var tillflyktsort under de svensk-danska krigen på 1400-1600-talen, t ex vid Gyldenlöwefejden 1676, men även under Gustav III:s ryska krig 1788. Danskarna lyckades endast erövra borgen en gång, 1612. Under Bassefejden 1490-1510 belägrades Halleberg under sju år.
Ortnamnet (ca. 1325 Haal), tidigare endast Hall, innehåller hall 'berghäll', 'klippa' e.d.
Halleberg i mytologin
Halleberg anses av vissa vara platsen för Valhall. En del av berget kallas än idag Häcklan, ett av Odens namn var Häcklaman.
