Hålträdsklokrypare
Från Rilpedia
| ?Hålträdsklokrypare Status i Sverige: Missgynnad |
|
|---|---|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Leddjur Arthropoda |
| Understam: | Palpkäkar Chelicerata |
| Klass: | Spindeldjur Arachnida |
| Ordning: | Klokrypare Pseudoscorpiones |
| Familj: | Blindklokrypare Chernetidae |
| Släkte: | Anthrenochernes Lohmander, 1939 |
| Art: | Hålträdsklokrypare A. stellae |
|
|
|
| §Anthrenochernes stellae Auktor: Lohmander, 1939 |
|
| Synonymer | |
|
Anthrecochernes stellae - felskrivning |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Hålträdsklokrypare (Anthrenochernes stellae) är ett spindeldjur som mäter cirka 2,5 mm och som lever i mulm i håligheter i lövträd och som har sin främsta utbredning i Sverige.
Innehåll |
Taxonomi
Hålträdsklokryparen är monotypisk för sitt släkte vilket innebär att det är den enda kända arten av släktet Anthrecochernes.
Utbredning
Artens utbredning är oklar och hittills har man bara funnit den på tre lokaler i Danmark och Polen utanför Sverige. Lokalerna där den återfunnits är utspridda och isolerade. Bland annat har man funnit den i stadsparker som Slottsskogen i Göteborg och Stadsparken i Lund.
Biotop
Den återfinns i slutna naturskogar, i skogsliknande parker, allér och i hagmarker där ädellövträd dominerar. Den lever i mulm i håligheter i lövträd som bok, lind, ek och asp ofta i anslutning till bon av fåglar, getingar, bin eller myror.
Beteende
Precis som andra arter inom ordningen klokrypare (Pseudoscorpiones) sprider sig hålträdsklokryparen genom att haka fast sig på flygande insekters ben. Man uppskattar att det maximala spridningsavståndet på detta sätt är cirka 500 meter.[1]
Historik
Arten beskrevs första gången 1939 av Hans Lohmander, som var intendent på Göteborgs Naturhistoriska Museum. Senhösten 1938 hade en murken lind blåst omkull i Slottsskogen vilken Lohmander inventerade. Fynd av en klokrypare i denna lind tillsammans med kollekter från Dyrehavn i Köpenhamn från 1886 gav han namnet Anthrenochernes stellae som senare fick trivialnamnet hålträdsklokrypare. Dock förstördes den första fyndlokalen i Slottsskogen då trädet fraktades bort och man återfann inte arten i Slottsskogen förrän 1992, då den hittades av Ulf Gärdenfors från Artdatabanken. [2] Arten uppkallades efter upptäckarens fru, Stella Lohmander.
Status och hot
Eftersom beståndet av stora ädellövträd minskar och då artens förekomster är isolerade och dess naturliga spridning är liten är hålträdsklokryparen hotad. I Sverige är den upptagen på Artdatabankens rödlista och klassas som missgynnad (NT).
Direkta hot mot arten är avverkning och plombering av gamla håliga lövträd såväl som avverkning av högstubbar och lågor.
Referenser
Noter
- ↑ Länstyrelsen i Skåne (2005) Bevarandeplan - Stadsparken i Lund, 2005-12-16 (pdf)
- ↑ Leif Lithander, Lennart Gustafson, Thomas Appelqvist (1998) Projekt Ekekullen, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Årstryck 1998, sid 26
Källor
- Ulf Gärdenfors (2006) Faktablad: Anthrenochernes stellae – hålträdklokrypare (pdf)
- Leif Lithander, Lennart Gustafson, Thomas Appelqvist (1998) Projekt Ekekullen, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Årstryck 1998, sid 26
