Gustav III:s antikmuseum

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Gustav III:s antikmuseum är Sveriges äldsta offentliga konstmuseum, och ett av de äldsta i Europa. Det öppnades 1794 i en av slottsflyglarna på Stockholms slott, som ett offentligt äreminne över det skydd Gustav III lämnat alla grenar av de fria konsterna.^[1] Det innehåller antika skulpturer som denne köpte under sin resa till Italien 1783-1784. Det återinvigdes 1958.

Historia

Historien bakom museet började med att Gustav III 28 juni 1792 inrättade ”Kongligt Museum” för sina antika samlingar. Dessa förlades provisoriskt i Nedre galleriet framför balkongen i Norra längans andra våning, nuvarande Bernadottegalleriet. Gustav III hade nämligen tänkt sig permanenta lokaler för museet i ett av honom planerat stort slott i Haga i dåvarande Solna socken norr om Stockholm, det nuvarande Haga slott. Detta slott är idag enbart en liten del av de ursprungliga planerna som skrinlades efter kungens död 1793. Hertig Karl (senare Karl XIII), regent under Gustav IV Adolfs omyndighet, beslutade 1793 att samlingarna av antika skulpturer i Kongl. Museum och andra samlingar skulle inrymmas i bottenvåningen under biblioteket i Biblioteksflygeln, Stockholms slotts nordöstra flygel.

Lokalerna i Biblioteksflygelns bottenvåning består av en långsträckt sal eller galleri med sju fönster mot och ingång från Logården, slottets trädgårdsanläggning. Bakom detta galleri löper ett smalare galleri parallellt med det större mot Logården. Det vetter mot Norrström, men har mindre källarfönster till skillnad mot det större. Dessutom finns en mindre tvärsal mot Skeppsbron. Enligt tidens konstuppfattning ansågs gallerierna som de bästa utrymmena för de antika samlingarna. Lokalerna var dock ursprungligen tänkta som ett orangeri på grund av läget vid slottsträdgården.

Arkitekter vid inredningen av lokalerna 1793-1794 var hovintendent Carl Sundvall i samarbete med museichefen C.F. Fredenheim, vilka skapade en museilokal i nyklassicistisk stil. Det är en stil med antik smak, vilket passade de gamla föremålen. De fint skurna dörröverstyckena med gripar i det mindre galleriet är skurna av P Ljung och ansågs av en bedömare Nils G. Wollin som något som ”mer övertygande än något annat rum på slottet… [kom att] konkretisera den stränga nyklassicismens ideal”.

Alla samlingar inklusive tavelsamlingen fick dock knappast plats i dessa tre salar i flygeln. Därför lyckades Fredenheim 1793 få lokalerna utökade med rum intill, som tidigare ordnats åt Svenska Akademien, som fick flytta. I anslutning till dessa fick museet också en större sal i Norra längan i huvudslottet (slottsfyrkanten), det så kallade Tavelmuseum. Denna sal är ursprungligen den nedre delen av Slottet Tre Kronors nordöstra torn och har varit en del av slottets slottskyrka, som efter branden 1697 flyttades till Södra längan (se mer om detta i avsnittet ”Historia” i artikeln Stockholms slott).

Senare på 1800-talet ansågs det överfulla Tavelmuseum och att samlingarna även spridits på andra håll på Stockholms slott och på andra slott som ovärdigt konstsamlingen, som inte kunde visas samlat på ett ställe i rymliga lokaler. Därför beslutades 1844 att en ny Nationalmuseibyggnad skulle uppföras och dit kunde Kungl. Museets samlingar överföras 1866. Kungliga biblioteket, som då hade sina lokaler i Biblioteksflygeln i våningen ovanför de båda gallerierna, fick då ta över de tidigare museilokalerna. Så var det till dess en ny biblioteksbyggnad i Humlegården stod färdig 1877. Därefter flyttade Kungliga Livrustkammaren in i lokalerna och stannade där till 1906, då de flyttade till andra källarlokaler på slottet vid Slottsbacken under Södra längans bottenvåning, som i sin tur ligger under Slottskyrkan i de båda övre våningarna. Där finns Livrustkammaren fortfarande kvar.

Efter Livrustkammaren använda Kungliga husgerådskammaren lokalerna och så var det till 1956, då det beslutades att Gustav III:s antikmuseum skulle återställas. Slottsarkitekten Ivar Tengbom fick ansvaret för hur det skulle till och arbetet genomfördes 1956-1958. Därefter kunde museet återinvigas.

Det stora galleriet kunde återställas så som det såg ut 1794, men i det mindre galleriet kunde enbart en travé återskapas. I tvärsalen, som nu är uppdelad i två rum ställdes Gustav III:s samlingar av antika vaser upp i moderna montrar.

På 1700-talet byggde man sin konstuppfattning och sin beundran av den antika grekiska konsten oftast på romerska arbeten, som mer eller mindre fritt var kopior i marmor av grekiska original i brons eller marmor. Nationalmuseum har därför som ett komplement i det nya Gustav III:s konstmuseum skapat en utställningsavdelning i en mindre del av det mindre galleriet där sådana delar av Nationalmuseums samlingar av grekisk konst, vilka inte intresserade 1700-talets betraktare, ställs ut.^[2]

Källor

1. ↑ Slott och herresäten i Sverige. De kungliga slotten I 1971, s. 108.
2. ↑ Hela avsnittet bygger på uppgifter som finns i Slott och herresäten i Sverige. De kungliga slotten I 1971, s. 108-111.

Litteratur

• Slott och herresäten i Sverige. De kungliga slotten I, Sven T. Kjellberg (huvudredaktör), Boo von Malmborg, Lennart Luthander och Bengt G. Söderberg, Allhems Förlag AB, Malmö 1971.

Externa länkar

• Gustav III:s antikmuseum