Gullringen
Från Rilpedia
| Gullringen Siffrorna avser orten |
||||
|---|---|---|---|---|
|
||||
| Läge | ||||
| Landskap | Småland | |||
| Län | Kalmar län | |||
| Kommun | Vimmerby kommun | |||
| Folkmängd(2005) | 560 invånare | |||
| Area(2005) | 145 hektar | |||
| Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 28 maj 2008) | ||||
Gullringen är en tätort i Vimmerby kommun i Kalmar län, belägen vid Värvelån ca två mil norr om centralorten Vimmerby.
Gullringen har som mest haft runt 900 invånare och har varit väl känd både inom och utom landet tack vare sin tidigare livliga träindustri, numera nedlagd.
Det välklingande namnet ska tidigare ha avsett ett kärr längs Värvelån. Det finns en sägen som berättar om hur drottningen var på väg från Kalmar till Stockholm då hon stannade till där Gullringen nu ligger, där hon sedan skulle ha tappat sin ring. Ur denna händelse skulle namnet Gullringen härstamma.
Innehåll |
Historia
I mitten av 1700-talet bodde general Carl Fredrik Pechlin, mera känd för att ha deltagit i mordet på Gustav III, i Ålhults Herrgård utanför Gullringen. Pechlin anlade 1757 ett järnbruk vid Brännebro, en del av nuvarande Gullringen, där järnet förädlades. Järnet fraktades från Storebro i pråmar på Stångån. Man tillverkade även kimrök och beck vid verket. Kimrök är ett sot som användes till trycksvärta och målarfärg; beck är en restprodukt av kimrök och den användes till tätning av fartyg. 1834 lade man ner bruksdriften vid Brännebrobruket.
1902 stod ett stationshus klart i Gullringen, som tidigare bara bestått av en gammal skogsvaktarbostad. Den 8 juni 1902 invigdes högtidligen Östra Centralbanan av kung Oscar II. Kungen stannade till en stund i Gullringen för att titta på det utsmyckade stationshuset.
Järnvägen blev ett verkligt uppsving för bygden och runt stationen växte samhället nu upp. Redan 1903 fick Gullringen sin första handelsbutik, Hilda Johanssons affär. Hilda Johansson fick konkurrens då David Wohlfart 1907 byggde en affär på andra sidan vägen. Wohlfarts Varuhall finns kvar än i dag. Som mest fanns det fyra affärer, ett konditori och en matservering i samhället.
Järnvägen hade blivit en port till yttervärlden och någon med blick och förmåga att utnyttja detta behövdes. Brukspatron Nordström på Ålhults gård var dåvarande ägare till Gullringen och han sålde all mark till en direktör Nils Petter Danielsson för en summa av 450 000 kr och 1905 startade han Norrköpings hyvleris verksamhet i Gullringen. Något år senare byggdes ett sågverk, som senare också utökades med anstalter för virkets förädling. Danielsson anlade små lilleputtjärnvägar till sjöarna Möckeln i väster och Ören i öster. Här gick "Skogs-Sara", eller "Sot-Sara" som loket också kallades. Tåget var vida känt i bygden.
Arbetarna bodde på den tiden i s.k. kaserner, som var enkla hus belägna på kal, nyss röjd skogsmark. Hygienen på den tiden var inte dålig, men småkryp fanns. Ställde man in en nybakad brödlimpa i skafferiet ena dan, kunde man dagen efter hitta den ihålig. Kackerlackorna var hungriga de också.
Klockan sex morgon och kväll "blåste det i såga", vilket innebar att en signal ljöd för att markera arbetsdagens början och slut. Detta skedde även på lördagar, så det var en lång arbetsvecka.
1915 fick man elektricitet till samhället. 1920 utvidgades verksamheten vid sågverket till lådtillverkning, främst sockerlådor för export till England. Runt 1908-1910 bildades en fotbollsklubb som redan från början fick stark vind i seglen. 1933 bildades Gullringens GoIF, GGoIF, som i dag har ett framgångsrikt fotbollslag i Division 3 Östra Götaland.
Gullringen hade en stor tillväxt på 1960- och 1970-talet. Samhället fick sina första hyreshus och ett värdshus, ett nytt hus för bank och post samt en ny affär. På 1970-talet fanns det mycket utländsk arbetskraft i samhället, främst greker, men i dag finns ingen av dem kvar i samhället. Man byggde under denna tid också mycket anläggningar för fritidsaktiviteter, såsom golfbana, elljusspår, simhall, en fin fotbollsarena, m.m. Allt detta berodde på att husföretaget växte och mer folk flyttade in i Gullringen.
Gullringshus
1909 börjar Gullringshus historia, då Ansgarius Svensson startade en sågverks- och trävaruindustri i Järnforsen, några mil sydväst om Gullringen. 1929, tjugo år efter starten, köpte man dåvarande sågverk och lådfabrik i Gullringen. Gullringens Träförädling bildades, som började med hustillverkning. 1933 brann lådfabriken ned till grunden och man uppförde en ny fabriksbyggnad. Sverige höll på att lämna bondesamhället, vilket gav bra tider för småhusindustrin, och bättre bostäder byggdes. Från 1929-1933 levererade man 2 775 bostadshus och därutöver ett antal på export, bl.a. till dåvarande Palestina.
1943 avled företagets grundare Angsarius Svensson, då 53 år gammal. Företaget drevs vidare av familjen, som då även ägde Alsterfors Glasbruk, Älö Tegelbruk och halva Storebro Bruk. Redan 1945 tog bröderna Bengt och Stig Ansgarius-Svensson över ledningen och 1953 även ägandet.
Under andra världskriget minskade efterfrågan på småhus avsevärt, men Gullringshus höll en förhållandevis hög produktion och man tillverkade många baracker och nödbostäder till krigshärjade ute i Europa. Man levererade 2 400 hus åren 1940-1949, exklusive nödbostäderna och barackerna. Det tillverkades även träleksaker vid fabriken på 1940- och 1950-talet.
1950-talet
På 1950-talet sköt småhusproduktionen fart och den ökade stadigt från år till år. För att klara av råvarubehovet köpte man Björksfors och Fårbo Sågverks AB och Forsnäs Sågverks AB.
För att kunna producera hus för norra Sverige köpte man Byske trämassefabrik och bildade Byske Träförädling.
Under åren 1950-1959 levererades 2 750 bostadshus och 675 sportstugor. Sportstugetillverkningen lades ner under detta decennium. Gullringshus hade även omfattande export till Israel och England.
1960-talet
1960-talet präglades av teknisk utveckling och stora försäljningsökningar. 1961 upplöste bröderna sitt gemensamma ägande och Bengt blev ägare till Gullringshus AB och Byske Träförädling AB. Stig blev ägare till sågverken. Gullringshus revolutionerade husbranschen 1966, med ett helt nytt sätt att bygga småhus. Systemet kallades storblockssystemet. Principen var att huset i stort sett byggdes i fabriken och sedan monterades på plats. Husen levererades med lastbilar och sattes upp samma dag. Ett hus bestod av runt 6-8 block.
1968 orsakade ett blixtnedslag en förödande brand, men nya anläggningar byggdes omedelbart och produktionen kunde fortsätta. Man gjorde stora investeringar bland annat i en ny kontorsbyggnad, en plastindustri och en helikopter. Man byggde också för personalens trivsel bl.a. simhall och tennisbanor. 1960-1969 levererade man 10 060 hus. 1962 hade Gullringhus 282 anställda.
1970-talet
Under 1970-talet var det bostadsbrist i Sverige men i Gullringen och Byske var man rustade för en stor efterfrågan. Som svar på bostadsbristen lanserade Gullringshus Lyan. Man fick ett eget hus på 2-5 rum till motsvarande lägenhetskostnad. Lyan blev en stor succé. 1975 avgick Bengt Ansgarius-Svensson och efterträddes av hans son, Krister Ansgarius. Under åren 1970-1979 levererades, förutom exporter till Västtyskland, Spanien och Japan, 12 750 hus. 1977 hade Gullringshus 454 anställda.
1980-talet
1980-talet inleddes med en lågkonjunktur och många kända husföretag lades ner eller slogs samman. Gullringshus lyckades dock hålla god försäljningssiffror genom hela depressionen. Så, i slutet av decenniet, sköt husförsäljningen fart och Gullringshus slog nya försäljningsrekord. Då kom även ett genombrott på exportmarknaderna i Norge och Finland. Under 1980-1989 levererades 12 930 hus. 1987 hade man 465 anställda och ett år senare 550 anställda.
1990-talet
På 1990-talet kom Sverige åter in i en lågkonjunktur som drabbade husindustrin hårt. Detta resulterade i att Gullringhus varslade alla sin anställda om uppsägning. Industrin lades ner och produktionen lades i malpåse för att eventuellt längre fram startas upp igen. Beskedet kom som en chock för kommunen och inte minst för Gullringens samhälle, då 70% av arbetarna i Gullringen jobbade inom Gullringshus. Vem hade väl trott att ett så stabilt företag, som var en av Sveriges tre största husleverantörer skulle försvinna. Räddningen för många, som inte flyttade från samhället, blev Ljunghäll AB i Södra Vi. Nedläggningen ledde till 28% arbetslöshet i träfacket.
I dag
Gullringshus AB finns kvar i dag men har ingen produktion utan förvaltar de lokalerna och bedriver handel med värdepapper och fastigheter. Större delen av fabriksområdet i Gullringen har sålts till ett företag som tillverkar lysrör och till företaget Skanska som nu åter bygger hus i Gullringen.
Noter
- ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
Externa länkar
- Skanska: Hus på hjul i småländska Gullringen
- Gullringens GoIF
- Vimmerby Tidning - Tio år med simhallen
|
Vimmerby kommun i Kalmar län i Sverige |
