Sågverk
Från Rilpedia
Sågverk är skogsindustriella anläggningar för uppsågning av timmer till trävaror som plank och brädor.
Företagsklimatet i Sverige har sedan 1960-talet gjort att de mindre cirkelsågverk som var vanligt förekommande i det närmaste har försvunnit. Större rationella sågverksindustrier står idag för merparten av den svenska virkesproduktionen.
Innehåll |
Sönderdelningstekniker
I svensk sågverksindustri används fyra olika sönderdelningstekniker: ramsåg, reducersåg, bandsåg och cirkelsåg. De vanligaste är cirkelsåg och bandsåg, med ungefär hälften var. Reducersågen kan inte användas som enda såg utan är kombinerad med någon av de andra metoderna. Fördelen med bandsågarna i jämförelse mot cirkelsågarna är att det blir tunnare sågsnitt med en bandsåg och att man kan såga grövre dimensioner av stockar. En modern cirkelsåg har flera sågklingor på samma axel som ställs in i förhållande till varandra för olika sågutbyte beroende av stockens dimension och längd. Reducerarens uppgift är att "fräsa" de rundade sidorna så att det blir ett fyrkantigt block, här får man inga ytor. Ramsågen är en sågteknik som ej kommer till användning i så stor utsträckning mer,det är en långsammare sågmetod, sågbladen är tjocka och genom att klingan dras baklänges genom stocken slits tänderna fort.
Sågmetoder
Beroende på hur sågsnitten läggs kan sågmetoderna benämnas blocksågning, genomsågning, kvarterssågning och stjärnsågning. Vid blocksågning sågas ytorna erna bort om det inte är en reducerare före sågningen. Reduceraren "fräser" bort den krökta ytan. Om inte reducerare används måste blocket roteras 90° för att såga bort alla vankanter. Vid genomsågning sågas alla brädor rakt genom stocken och alla brädor får vankant som får sågas bort senare. Vid kvarterssågning och stjärnsågning blir det stående årsringar på brädorna, vilket ger mindre deformation och inre spänningar vid torkning. De trekanter som blir vid stjärnsågning kan limmas för att göra en massiv träskiva.
Vid sågning av lövträ och andra mer värdefulla stockar används blockbandsåg, en bandsåg med liggande eller ett stående sågsnitt. Bandsågar används av de flesta lövträsågverk, bandsågen har även kommit till användning som mobila sågverk.
Biprodukter vid sågning
Vid sågningen erhålls bark, sågspån och flis från som biprodukter. Bark kommer från avbarkning av stockar, sågspån vid sågning av stocken till brädor och plank och vid senare vidareförädling av dessa till läckt och reglar. Sågspån används i huvudsak som råvara för tillverkning av spånplattor, i viss mån används som strö till djurskötsel. Flis kommer från flisning av ytor och andra biprodukter och går till produktion av pappersmassa eller till uppvärmning. Barken har tidigar deponerats i anslutning till sågverken, i viss mån har bark kunnat användas till barkmull. I och med de högre kostnader för fossilt bränsle har sågverkens biprodukter blivit mer begärliga till bränsle i fjärvärmeanläggningar eller till sågverkens egen uppvärmning till torkanläggningar för sågat virke.
Minisågverk
Ett minisågverk är ett flyttbart sågverk som används för sågning av plank och brädor ur stockar och som oftast kan skötas av en person. Minisågverket är även lämpligt vid tillverkning av timmerhus då en fräs som fästs på sågverket kan forma timmerblockens sidor. Sågen kan antingen vara utrustad med remdrift eller elmotor. Sågbladet kan vara band eller cirkelsågblad eller med ett fäste för en vanlig motorsåg. De finns flera tillverkare av minisågverk, bland annat [källa behövs] Logosol i Härnösand, Timmersågen i Tidaholm, Bamsesågen i Skellefteå, samt Jonsered, Woodmizer, Granbergs
Vattensåg, ångsåg, vädersåg etc
En väsentlig aspekt av ett sågverk är driftkällan. I Sverige var sågar drivna av vattenkraft länge mest förekommande, vanligen benämnda sågkvarnar eller såge-kvarnar (till skillnad från mjölkvarnar eller mjöle-kvarnar som också var vattendrivna). Senare blev ångkraften den dominerande kraftkällan. Under 1800-talet växte en rad ångsågar fram, inte minst i Norrland, där numera endast några få ångsågar finns bevarade. Främst märks ångsågen i Drängsmark, Västerbotten, som utsetts till 2007 års industriminne av Svenska Industriminnesföreningen. Betydligt sparsammare var det med vädersågar, dvs sågverk drivna av vindkraft. De förekom bl a på Gotland under främst 1800-talet. Genom elektricitetens genombrott uppstod nya möjligheter att effektivisera sågverksindustrin.
