Från Rilpedia

?Grön biätare Status i världen: Livskraftig (lc)
Grön biätare, adult
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Blåkråkartade fåglar Coraciiformes
Familj:	Biätare Meropidae
Släkte:	Merops
Art:	Grön biätare (se text) M. persicus
Vetenskapligt namn
§Merops persicus Auktor: Pallas, 1773
Synonymer
Blåkindad biätare Merops persica Blepharomerops persicus
Grön biätare, adult hona Grön biätare, adult hona
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Grön biätare (Merops persicus) är en fågel som tillhör familjen biätare (Meropidae).

Innehåll 1 Taxonomi, utbredning och nomenklatur 1.1 Utbredning 1.2 Nomenklatur 2 Utseende 3 Biotop och föda 4 Häckning 5 Referenser 5.1 Noter 5.2 Källa 6 Externa länkar

Taxonomi, utbredning och nomenklatur

Arten beskrevs taxonomiskt första gången av Pallas 1773 under namnet Merops persica. Detta vetenskapliga namn rättades senare till, efter latinsk gramatik, till Merops persicus.^[1]

Länge behandlades taxonen Merops persicus, M. superciliosus och M. philippinus som en art, men idag behandlas dom som tre olika arter.

Utbredning

Den häckar lokalt i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet, Egypten, Senegal och Nigeria. I övrigt häckar den i ett område som sträcker sig från Ukraina och Ryssland i Europa genom Kazakhstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Turkiet och Mellanöstern och österut till Afghanistan, Pakistan och Indien i Asien. Den observeras sällsynt norr om sitt häckningsområde. Exempelvis har den observerats vid fyra tillfällen i Sverige fram till och med 1998.^[2]Den är en flyttfågel som övervintrar i Afrika söder om sitt häckningsområde.

Arten delas upp i två underarter:

• M. p. persicus - nominatformen häckar från Egypten och österut i artens utbredingsområde.
• M. p. chrysocercus Cabanis & Heine 1860 - häckar lokalt i nordvästra och norra Afrika.

Nomenklatur

Det svenska trivialnamnet "grön biätare" är under diskussion. Namnet har traditionellt använts för arten M. persicus, exempelvis i Sveriges Ornitologiska Förenings Taxonomikommittés officiella lista över Holarktis fåglar.^[3] och Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält.^[4]I Sveriges Ornitologiska Förenings förslag till fullständig förteckning över svenska namn på all världens fågelarter från november 2008 så har arten istället fått namnet "blåkindad biätare" vilket mer överensstämmer med det engelska trivialnamnet "Blue-cheeked Bee-eater". I samma förslag så har istället arten Merops superciliosus, som tidigare kategoriserats som underart till M. persicus, fått ta över namnet "grön biätare".^[5] M. superciliosus som på engelska kallas "Olive Bee-eater" har ibland gått under namnet "Madagaskarbiätare".^[1]

Utseende

Som många andra arter i familjen biätare är den gröna biätaren en färggrann, slank fågel. Adulta individer blir 28 till 32 centimeter lång, inklusive ett 4-8 centimeter långt stjärtspröt. Kroppen är överlag grön och den har ett längre, smalare stjärtspröt än biätaren (M. apiaster). Strupen har en röd fläck och en klargul fläck på hakan. Den har ett svart ögonstreck, och örontäckarna samt pannan är himmelsblåa med en vit anstrykning. I flykten känns den gröna biätaren igen på varmt brunröda vingundersidor. Könen är lika.

Biotop och föda

Det här är en fågel som lever i subtropisk halvöken med få utspridda träd, som acacia. Den övervintrar i öppen skogsmark eller på grässlätter. Som namnet antyder livnär sig den gröna biätaren nästan uteslutande av insekter, speciellt bin, getingar och bålgetingar, vilka fångas i luften. Den föredrar att födosöka från telefonledningar om det är möjligt.

Häckning

Arten lever i flock och häckar kolonivis i sandbanker. Boet består av en relativt lång utgrävd tunnel i sanden och kan vara upp till 8 centimeter djup. Honan lägger i snitt 5-7, vita sfäriska ägg som båda föräldrarna ruvar. Paret, som lever monogamt, föder upp ungarna tillsammans och de lägger bara en kull per häckningssässong.^[1]

Referenser

Noter

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
2. ↑ www.sofnet.org Grön biätare, läst 2009-02-18
3. ↑ www.pheromone.ekol.lu.se Holarctic Birds, Part 3, läst 2009-02-18
4. ↑ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 222-223. ISBN 91-34-51038-9. 
5. ↑ www.sofnet.org (2008) Svenska namn på all världens fåglar, läst 2009-02-18

Källa

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Grön biätare
  Bilder & media