Grå jättekänguru
Från Rilpedia
| ?Grå jättekänguru Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 Grå jättekänguru
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Pungdjur Marsupialia |
| Familj: | Kängurudjur Macropodidae |
| Släkte: | Macropus |
| Art: | Grå jättekänguru M. giganteus |
|
|
|
| §Macropus giganteus Auktor: Shaw, 1790 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Grå jättekänguru (Macropus giganteus) är den näst största arten i familjen kängurudjur. Den största är röd jättekänguru.
Innehåll |
Kännetecken
Djuret når en kroppslängd mellan 85 och 140 centimeter och därtill kommer en 75 till 100 centimeter lång svans. Vissa hannar blir dubbelt så tunga som honorna och når en vikt omkring 55 kilogram, den uppgår till högst 68 kg. Liksom andra känguruer har de kraftiga bakre extremiteter, korta främre extremiteter och ett långdraget huvud med stora öron. Den långa grova pälsen är silvergrå, individer som lever nära kustlinjen är vanligen ljusare än individer från inlandet.
Utbredning och habitat
Arten förekommer i hela östra och sydöstra Australien samt på Tasmanien. De lever i olika habitat, bland annat öppna skogar, gräsmark och bergstrakter med träd.
Levnadssätt
Grå jättekänguru är vanligen aktiv på skymningen, natten och gryningen. På dagen sover den i skuggan av träd eller klippor. De vistas hela livet i stort sätt i samma region men avgränsade revir finns inte.
Liksom flera andra kängurudjur rör sig arten på två olika sätt. När den äter går den på fyra extremiteter och de främre extremiteter fungerar oftast bara som stöd. Vill de nå höga hastigheter hoppar de på sina bakre extremiteter och använder svansen för att hålla balansen. Benen gör att kängurun kan hoppa mycket långt men den använder dem också som vapen. När hanarna slåss om honorna under parningstiden "boxas" de med benen. Arten kan skutta 9 meter långt.
Dessa känguruer lever i grupper av tio till trettio individer. I gruppen finns flera hannar och honor samt deras ungdjur. Flockens sammansättning ändrar sig ofta. Hannar utkämpar strider för att få en bättre position i hierarkin så att de får rättigheten att para sig.
Föda
Grå jättekänguru är växtätare som främst livnär sig av gräs men även av blad. Med sina ovanliga tänder sliter den loss tjocka växtdelar. De nedre framtänderna är långa och vassa som huggtänder och pekar framåt. Med dem kan djuret skära sönder och tugga eukalyptusblad och akaciabuskar. Individer i fångenskap äter även frukter men detta beteende iakttogs inte hos vilda djur. Deras magsäck med flera sektioner och mikroorganismer hjälper vid ämnesomsättningen.
Fortplantning
Honor har en bra utvecklad pung med fyra spenar. Dräktigheten varar i cirka 36 dagar och ungdjuret (tvillingar förekommer sällan) föds vanligen under våren när tillgången till födan är särskild bra. Ibland vilar fostret en tid, honan parar sig direkt efter födelsen på nytt och fostret fortsätter sin utveckling först när det äldre syskonet lämnar pungen eller när den dör i förtid.
Ungarna, som kallas "joeys" i Australien stannar länge i pungen. Efter ungefär 280 dagar lämnar ungen pungen för första gången och efter cirka 320 dagar stannar den för alltid utanför pungen. Honan sluter efter 18 månader att ge di och ungen är efter 20 månader könsmogen. Livslängden i naturen uppskattas med sju till tio år men enskilda individer blir tjugo år gamla eller äldre.
Systematik
Grå jättekänguru är en av 14 arter i släktet Macropus. Artens närmaste släkting är känguruöns jättekänguru (Macropus fuliginosus). Däremot är den inte lika nära släkt med den röda jättekängurun.
Hot
Vuxna individer har med undantag av dingon och stora rovfåglar inga naturliga fiender. Det största hotet utgörs av människan men de stora känguruer blev inte lika stark påverkat av européernas ankomst som mindre arter. De jagas i viss mån för köttets och pälsens skull men jakten är reglerad. Arten försvann i tät bebyggda områden men lever kvar i vildmarken. IUCN listar arten som livskraftig.
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 10 mars 2009.
- Udo Gansloßer (utgivare): Die Känguruhs. Filander, Fürth 1999, ISBN 3930831309
- Ronald Strahan: Mammals of Australia. Smithsonian Books, Washington DC 1996, ISBN 1560986735
- Ronald M. Nowak: Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0801857899
- ↑ Macropus giganteus på IUCN:s rödlista, auktor: Munny, P., Menkhorst, P. & Winter, J. 2008, besökt 3 maj 2009.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Grå jättekänguru
