Röd jättekänguru

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Röd jättekänguru
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Macropus rufus
Macropus rufus
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Underklass: Pungdjur
Marsupialia
Ordning: Fåframtandade pungdjur
Diprotodontia
Familj: Kängurudjur
Macropodidae
Släkte: Macropus
Art: Röd jättekänguru
M. rufus
Vetenskapligt namn
§Macropus rufus
Auktor: Desmarest, 1822
Utbredningskarta
Utbredningskarta
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Röd jättekänguru (Macropus rufus) är den största arten i familjen kängurudjur. Det är även det största nu levande pungdjuret.

Innehåll

Kännetecken

Djuret har robusta bakre extremiteter och en kraftig svans som kan hålla hela djurets vikt. Svansen är nästan lika lång som övriga kroppen och används som stöd eller för att hålla balansen vid stora hopp. De främre extremiteterna är jämförelsevis små. Nosen är långsträckt och öronen är långa. Den korta och grova pälsen är hos hannar rödbrun och hos de flesta honorna blågrå. Hos viss individer är färgsättningen tvärtom.[2]

Röd jättekänguru når en kroppslängd mellan 0,8 och 1,6 meter och därtill kommer en 0,7 till 1,2 meter lång svans. När djuret står har den en höjd upp till 1,8 meter.[2] Hannar är tydlig större än honor. De når en vikt omkring 55 kilogram (i undantagsfall upp till 90 kg) medan honor bara väger upp till 30 kilogram.

Utbredning och habitat

Arten lever i torra och halvtorra regioner i hela Australien med undantag av kustlinjerna och kontinentens sydvästra del. Habitatet utgörs av halvöknar, stäpper och buskland. Vanligen vistas de inte i områden som helt saknar träd då de behöver träden för att gömma sig och för skuggans skull.

Levnadssätt

Socialt beteende

Vilande individer av röd jättekänguru

Hos röd jättekänguru finns inget särskild utpräglat socialt beteende. Ibland syns mindre grupper med omkring tio individer som består av en hanne, flera honor och deras ungdjur. Under parningstiden kommer andra hannar till gruppen och strider med den förefintliga hannen om honorna. Under striden slår de med sina främre extremiteter, utdelar slag med sina bakre extremiteter och biter varandra. Hos arten finns inga avgränsade revir, vid tillräcklig tillgång till föda syns ibland 1 500 individer vid samma ställe. Allmänt finns inga fasta relationer mellan de olika kön.[3]

Dessa djur tillbringar 6 till 10 timmar av dagen med ätande. De är vanligen aktiva vid gryningen, i natten och tidigt på morgonen. Annars vilar de i skuggan av träden.

Som flera andra kängurudjur rör sig röd jättekänguru på två olika sätt. Vid långsamma rörelser går den på fyra fötter och äter med de främre extremiteterna som stöd. För snabba rörelser hoppar den på sina bakre extremiteter och använder svansen för att hålla balansen. På så sätt gör de ibland upp till 9 meter långa och 3 meter höga skutt och når en hastighet upp till 60 km/t.[4]

Föda

Röd jättekänguru är växtätare som huvudsakligen äter gräs. Dessutom har de blad och trädens bark som föda. Födan kräver ett bra utvecklad mag-tarmsystem och därför finns, liksom hos idisslare, en magsäck med flera avdelningar. Speciella mikroorganismer hjälper ytterligare vid ämnesomsättningen. Det förekommer till och med att de idisslar. Denna känguru behöver inte mycket vatten och tål längre tider utan att dricka.

Fortplantning

Röd jättekänguru har liksom andra känguruer en bra utvecklad pung med fyra spenar. Honor har förmåga att para sig hela året[4] men de parar sig bara vid bra tillgång till föda. Efter dräktigheten som varar i ungefär 33 dagar föds vanligen ett (ibland två) ungdjur. Nyfödda ungar är bara 2,5 cm lång och 0,8 gram tung. Bara tungan och de främre extremiteterna är vid denna tidpunkt bra utvecklade. Ungen kryper fram till pungen och suger sig fast vid en spene.

Hos röd jättekänguru har ägget en fördröjd utveckling. Två dagar efter födelsen parar sig honan på nytt och fostret växer bara till en storlek med cirka 85 celler (när den förut födda ungen diar i pungen). När den äldre syskon blev sju månader gammal (eller tidigare om ungdjuret i pungen dör) fortsätter fostret sin utveckling. En dag efter att den äldre syskon lämnade pungen för alltid föds ett nytt ungdjur. På så sätt har honan upp till tre ungar samtidig, en som embryo, en i pungen och en utanför pungen. Under särskild torra tider blir honan ofruktbar och parar sig inte.

Ungdjur lämnar spenarna efter cirka 70 dagar för första gången, visar efter 150 dagar sitt huvud utanför pungen, börjar efter 190 dagar tidvis lämna pungen och lämnar pungen efter 240 för alltid. Efteråt dias ungen tills den är ett år gammal. Ungdjuret dyker med huvudet ner i pungen för att nå spenarna. Könsmognaden infaller efter 15 till 24 månader.[3]

Individer i fångenskap blev upp till 24 år gamla men i naturen i naturen blir de sällan äldre än tio till tolv år.

Naturliga fiender

Röd jättekänguru har nästan inga naturliga fienden. Blir den attackerade slår den med sina bakre extremiteter mot angriparen genom att använda svansen som stöd. Sjuka och unga individer faller ibland offer för dingon och ungdjur som just lämnad pungen dödas ibland av stora rovfåglar.[3]

Systematik

Röd jättekänguru är en av 14 arter i släktet Macropus. Dess närmaste släkting finns inte bland de gråa jättekänguruer utan i ett undersläkte som kallas wallaroo.

Röd jättekänguru och människor

Arten blev inte lika stark påverkad av européernas ankomst i Australien som mindre kängurudjur. De har i stort sätt samma utbredningsområde som förut med vid vissa ställen blev de jagade då de ansågs som konkurrenter för får och nötkreatur. De jagas idag i viss mån för köttets skull men användning av deras hud för läderframställning blev nästan inställd.

Hela populationen uppskattas idag med åtta till tio miljoner individer. Beståndet är stabil men undersöks kontinuerlig då konkurrenter som får och harar ibland har snabba populationsökningar.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 16 april 2009.

Tryckta källor

  • Udo Gansloßer (utgivare): Die Känguruhs. Filander, Fürth 1999, 2004. ISBN 3930831309
  • Ronald Strahan: Mammals of Australia. Smithsonian Books, Washington DC 1995, 1996. ISBN 1560986735
  • Ronald M. Nowak: Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999. ISBN 0801857899

Noter

  1. Macropus rufusIUCN:s rödlista, auktor: Ellis, M., van Weenen, J., Copley, P., Dickman, C., Mawson, P. & Woinarski, J. 2008, besökt 26 april 2009.
  2. 2,0 2,1 Dewey, T.; Yue, M. (2001). Animal Diversity Web. besökt 27 april 2009.
  3. 3,0 3,1 3,2 R. M. Nowak (1999)
  4. 4,0 4,1 "Red Kangaroo - Zoos Victoria". www.zoo.org.au. besökt 27 april 2009.

Externa länkar

Personliga verktyg