Georg Brandt
Från Rilpedia
Georg Brandt, född 26 juni 1694 i Riddarhyttan, Västmanland, död 29 april 1768 i Stockholm, var en svensk kemist, mest känd som upptäckare av grundämnet kobolt.
Brandt blev 1726 medicine doktor i Reims. Vid sin hemkomst utnämndes han till föreståndare för Bergskollegiums kemiska laboratorium och blev bergsråd 1757. Han tillhörde den skola inom kemin som grundlades av Urban Hjärne. Brandts första mera betydande arbeten är undersökningarna De arsenico och De semimetallis (införda i "Acta literaria et scientiarum Sueciæ", 1733 och 1735), genom vilka han kom fram till att arsenik är en verklig halvmetall, vars "kalk" utgörs av den vita arseniken (arseniksyrligheten).
Han studerade även zink och visade, att "galmeja" samt "blände" är denna metalls malmer, och "galitzenstein" dess vitriol. Han utförde även undersökningar om orsaken till kallbräcka och rödbräcka hos järn samt visade (1756), att koksalt innehåller samma alkali som soda, men att salpeter däremot innehåller ett vegetabiliskt salt. Genom sistnämnda undersökning avfärdades den kritik som framförts mot fransmannen Henri-Louis Duhamel du Monceaus avhandling "Sur la base du sel marin".
Brandt blev dock mest berömd för upptäckten av kobolt. Det var sedan länge känt att det finns några stenarter, som ansågs vara silvermalmer, men som vid nedsmältning inte gav ifrån sig någon metall, men väl en giftig rök. Redan vid mitten av 1400-talet blev det känt, att dessa malmer kan ge en vacker blå färg åt glas, men man saknade närmare kunskap om "färgkobolten", ända tills Brandt 1735 i ovannämnd avhandling om halvmetallerna visade, att det färgande ämnet innehåller en metall, som han kallade kobolt. I de förut kända koboltmineralen var denna metall förenad med arsenik, men 1742 undersökte Brandt ett arsenikfritt koboltmineral, vilket sedermera fick namnet "linnéit".
Han var en av de första att väljas in i Kungliga Vetenskapsakademien efter dess bildande.[1]
Referenser
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Brandt, Georg, 1904–1926 (Not).
