Fosna-Hensbackakulturen
Från Rilpedia
Fosna-hensbackakulturen är ett kulturkomplex som finns i både Sverige och Norge. Kulturgruppen är en jakt- och fiskekultur som dateras till äldre stenålder, omkring 7600 f.Kr.-6500 f.Kr.) och kan relateras till den paleolitiska Ahrensburgkulturen i norra Tyskland.
Fosnakulturen
Fosnakulturen är namngiven efter ön Fosna i Kristiansunds skärgård och man talar om Fosnakultur längs västkusten i mellersta Norge och längs Oslofjorden. Fosnakulturen är nära släkt med Lyngbykulturen i Danmark och Hensebackakulturen. I nordligare Norge återfinns det samtida Komsakulturen. Det är fråga om havsanknutna boplatser vid det nordeuropeiska Skandinaviens uppsplittrade, örika, klippiga västkust.
Endast redskap av flinta har bevarats av kulturen: kärn- och yxskivor, mikroliter, eneggade pilar, sticklar och spånredskap. Dess redskap har sin utgångspunkt i spåntillverkning från plattformskärnor.
Hensbackakulturen
Hensbackakulturen är västsvensk mesolitikum, uppkallad efter boplats i Foss socken i Munkedals kommun i Bohuslän, och man talar om Hensbackakulturen på den svenska sidan upp till Oslofjorden. I Sydskandinavien motsvaras kulturen av de tidigaste Maglemoseboplatserna.
Hensebacka är en tidigmesolitisk boplats inte långt från Saltkällefjorden som är den av de innersta delarna av den stora Gullmaren som just här nästan klyver Bohuslän itu. Under boplatsens tid nådde den ännu längre in i landet. Boplatsens nivå är numera cirka 65-90 meter över havet och vattnet nådde då i stora sund bland annat vid Munkedal in i Vänern. Just vid Hensebacka gick fjorden söderut ned till Uddevalla och nästa fjord, Byfjorden. Det är i denna arkipelag som vi skall tänka oss boplatsens kanoter och hyddor vid en bäck som föll ut i fjorden.
Boplatsens invånare livnärde sig genom jakt, fångst och fiske på havet och öarna med preboreal flora och fauna. Troligen var det en säsongsboplats; under sommmaren kanske bosatt.
Vid Hensebacka har upprepade plockningar och grävningar ägt rum. Troligen har delar av boplatsen förstörts av böckens kraftiga erosion och ligger nedrasade i dess sluttningar.
Källor
- Sten- och bronsålderns ABC (1991)