Fezzan
Från Rilpedia
Fezzan, arabiska فزان, är ett ökenområde mitt i Sahara. Det ligger i den sydvästra delen av Libyen. Omådet gränsar till Algeriets stora östra sandöken i väster, till Niger och Chad i söder och till Libyens kustzon Tripolitania i norr. I öster finns den stora libyska öknen. Fezzan omfattar ungefär 700.000 km² och är alltså nästan dubbelt så stort som Sverige.
Trots att området till största delen är ofruktbar öken lever tusentals människor här. Befolkningen i Fezzan består både av araber och invandrare från länderna söder om Sahara. Den största och egentligen enda staden är Sebha. Den är idag knutpunkt för landtransporter mellan Tunisien och Libyen i norr genom öknen till länderna söderut.
Innehåll |
Tuaregerna
Tuaregerna, ”det blåa folket”, som finns i Fezzan och i angränsade länder har i många århundraden levt ett nomadliv och försörjt sig på handel och transport av salt, guld och slavar. Det finns faktiskt en del av dem som fortfarande driver kamelkaravaner genom öknen - en förmodligen inte speciellt lukrativ affär numera. Tuaregerna är annars ett stolt folk som har ett eget språk, tamashek, och ett alfabet som inte liknar något annat. Och här är det männen som bär den karakteristiska huvudbonaden som till stor del döljer ansiktet.
Naturen
Området är mycket torrt och det lilla regn som kan komma är inte tillräckligt för att kunna användas till någon nämnvärd jorbruksproduktion. I närheten av en del oaser finner man dock en begränsad konstbevattnad odling av cirtusfrukter, oliver och fikon. Det viktigaste är annars dadelodlingen från de flera miljoner dadelpalmerna i området.
Naturen i Fezzan är trots eller kanske på grund av vattenbristen, helt fantastisk. Det finns stora sandöknar som det med stort besvär tar flera dagar att korsa med teränggående fordon. Här finner man varken bosättningar eller vattenhål och bara enstaka spår av fordon som farit fram. Scenerierna i de böljande sanddynerna, deras skiftande färger och varierande underlag upphör inte att fascinera. Det finns också ökenplatåer, bergskedjor, sten- och grusöknar. De sistnämnda kan också vara svåra att passera om man inte använder någon av de fåtaliga vägarna eller spåren. I Fezzan finner man då och då uttorkade floder – wadis. Här växer ofta en del buskar och ett och annat träd.
Förhistoriska bosättningar
Hela Fezzan liksom det övriga Sahara har varit utsatt för stora klimatförändringar under tidernas lopp. Spår av mänsklig bosättning finns bland annat i form av klippmålningar i bergskedjan Akakus och hällristingar i den uttorkade floden Wadi Methkandoush.
Man har funnit spår av mänskliga bosättningar långt tillbaka i tiden. Man brukar tala om fem olika perioder. De äldsta spåren är 12.000 år gamla i form af hällristningar med motiv på vilda djur som elefanter, giraffer, flodhästar och bufflar. På den tiden var Sahara en stor vacker savann som vi idag bara ser längre söderut i Afrika. Under en tidsperiod som börjar för ungefär 10.000 år sedan tillkom mycket artistiskt utfomade klippmålningar som visar att det fanns en en viss kultur. Avbildningar av människor som besöker hårfrisören är bara ett exempel. Några tusen år senare fanns förmodligen vissa samhällen och vi ser hur vapen ofta i form av spjut börjar bli vanligt. Samtidigt börjar det tempererade klimatet succestivt bli torrare och avbildningarna börjar rent konstnärligt att bli av sämre kvalitet. För 3.000 år sedan börjar perioden där hästar blir avbildade. Det tyder på möjligheter för bättre kommunikationer och att handel kunde företas över större avstånd. Det är från denna tiden vi kan se de första spåren av tuaregarnas skriftspråk.
Den femte och sista perioden började för 2.000 år sedan. Det är under denna mycket torra tid som liknar dagens Sahara när kamelerna börjar användas för transporter genom Sahara. I Germa fanns under denna tid i över 1.000 år ett välutvecklat samhälle. Dagens ’oasstäder’ (Ghadames, Ghat, Murzuk, Sebha) kom att bli viktiga knutpunkter för dessa kamlekaravaner på väg från Tripoli och Tunisien i norr till In Salah och Tamanrasset i Algeriet väster och till Agadez i Niger i söder.
Upptäckternas tid
Under de stora upptäcktsresandens tid på 1800-talet försökte ett flertal europeiska äventyrare undersöka Fezzan. Det fick dock aldrig någon stor ekonomisk betydelse och det var först i början av 1900-talet som italienarna vid det ottomaska rikets tillbakagång började intressera sig för området. Efter att ha besatt norra delen av nuvarande Libyen dröjde det dock ända till 1930 innan de hade fått kontroll över Fezzan.
Nuförtiden
Numera är en resa i Fezzan en stor upplevelse. Överallt där man möter människor är de vänliga och man blir aldrig obehagligt antastad av påträngande krämare. Man kan i lugn och ro studera klippmålningar och hällristningar men då krävs det att man beger sig ut i svårframkomliga områden med terränggående fordon.
