Förintelsen i Ungern
Från Rilpedia
Förintelsen i Ungern syftar på förintelsen av i huvudsak judar, zigenare och politiskt oliktänkande som ägde rum i Ungern under andra världskriget 1944–1945.
När Röda armén intog Budapest i mitten av januari 1945, fann man i SS-högkvarteret ett stort antal dokument och fotografier som dokumenterade nazisternas brott mot mänskligheten i Ungern. Utifrån dessa dokument kan man beräkna att cirka 569 000 ungrare mördades, antingen inom landet eller i förintelseläger som Auschwitz och Treblinka. De allra flesta var judar.
Under Miklós Horthys regim (1920–1944) inskränktes judarnas medborgerliga rättigheter successivt från 1938. Detta gällde både judarna som en ekonomisk faktor och judarna som ras.
Innehåll |
Början
Det första omfattande övergreppet på judar från Ungern ägde rum i juli och augusti 1941. Efter tyska påtryckningar återlämnade de ungerska myndigheterna 16 000 judiska flyktingar som saknade ungerskt medborgarskap deporterades till det tyskkontrollerade Galizien, där 7 000 av dem omedelbart mördades av tyska SS. Då nyheten om morden nådde regeringen i Budapest och riksföreståndaren Miklós Horthy stoppades omedelbart fler planerade överlämningar. I januari 1942 mördade ungersk armé och polis drygt 3 500 personer under en omfattande jakt på partisaner, varav 800 var judar, i regionerna i södra Ungern, som återannekterades från Jugoslavien (Délvidékregionen). De ansvariga ställdes dock inför rätta, men de officerare som beordrade massakern (de flesta av dem med tysk etnisk bakgrund) lyckades fly till Tyskland.
Trots dessa övergrepp förblev Ungern en relativt skyddad ö för de ungerska judarna fram till den tyska ockupationen av landet den 19 mars 1944. (Vid den här tiden utgjorde de ungerska judarna den största kvarvarande judiska befolkningen i Europa). Förutom det att den vägrade ge efter de tyska påtryckningarna för att lämna över judarna till Tyskland, inledde den ungerska regeringen under Miklós Kállay, stödd av Horthy, vissa försiktiga underhandlingar med de västallierade för en eventuell separatfred. Det var denna attityd som föranledde den tyska ockupationen. Den systematiska förintelsen inleddes i mars 1944, efter ockupationen och tillsättandet av den pro-tyska regeringen ledd av den före detta Berlin-ambassadören Döme Sztójay. Den gamle Horthy lämnades formellt på sin plats, men han höll sig passivt och inställde samarbetet med regeringen.
Deportering
Adolf Eichmann och hans stab på cirka 200 man samarbetade med de ungerska politikerna László Baky och László Endre och började deportera stora mängder judar till de nazistiska förintelselägren. Under knappt två månader, mellan mitten av maj och 7 juli, deporterades över 430 000 judar från Ungern, den stora majoriteten direkt till Auschwitz.
Deportationerna föranledde enorma internationella protester och Horthy utsattes för stora påtryckningar för att ingripa mot deportationerna. Brev och telegram kom från president Roosevelt, Påven, den svenske konungen, osv. som hotade eller vädjade för judarna. Även många moderata ungerska politiker, hans egen familj och de stora kristna kyrkorna intervenerade. Samtidigt blev de berömda Auschwitz-Protokollet, som beskrev vad som pågick i Auschwitz, kända både internationellt och för många ungerska politiker med Horthy i spetsen. Både av rädsla för repressalier och med tanke på Ungerns situation efter kriget - samt av egen övertygelse - inställde riksföreståndaren Horthy deportationerna av judar i början av juni 1944 och signalerade en brytning med Nazityskland när det gällde behandlingen av "judefrågan" i Ungern. Den nya regeringen, som tilsattes under slutet av augusti 1944, lättade på judarnas situation och började undersöka möjligheten att avsluta kriget och knyta separatfred med de allierade. Aven hemliga förhandlingar med Sovjet inleddes med Horthys godkännande.
Tyskarna blev dock redan tidigt underrättade. När utträdet skulle verkställas (15 oktober 1944) avlägsnades Horthy från makten, och efter en tid av politisk oreda tog Pilkorsrörelsen med Ferenc Szálasi i spetsen över regeringsbefogenheterna. Nu intensifierades terrorn mot Budapests drygt 200 000 återstående judar. De förföljdes, mördades, deporterades ellert sattes i ghetto. Förföljelserna tilltog i styrka speciellt efter det att regeringen lämnade Budapest under första dagarna i december 1944 av rädsla för den sovjetiska inringningen och makten togs över av okontrollerade pilkorsbanditer. Mest skyddade blev dem som hamnade i det allmänna ghettot eftersom det var omringad av en mur och inga icke judar hade tillträde dit.
Ghettot vaktades av en kombinerad gendarm och pilkorsstyrka. Även ett Internationellt ghetto upprättades under pilkorsregeringens tid (mitten av november) där judar som betraktades som utländska medborgare - bland de kring 7000 svenska skyddslingar - fanns. Det internationella ghettot hade dock inga murar och blev mycket mer utsatt för pilkorsbanditernas attacker, speciellt efter det att regeringen lämnade Budapest. Terrorn mot judarna tog slut endast när den Röda Armén intog Budapest. Då började den röda terrorn som dock inte riktades enbart mot judar.
Resultat
Av Ungerns cirka 825 000 judar förintades cirka 550 000. Dessutom mördades tiotusentals zigenare och politiska motståndare.
Runt 120 000 judar överlevde dock kriget i Ungern. Många av de judar som överlevde var sådana som kunde lämna landet tack vare de av den svenska legationen utställda svenska provisoriska passen. (se även Raoul Wallenberg) Många judar fick även svenska skyddspass och ställdes under svensk beskydd i Budapest. Skyddet fungerade även efter det fascistiska maktövertagandet, eftersom Szálasi och hans regering förväntade sig internationellt erkännande och ville bli behandlade som en "normal" regering. När det visade sig att den svenska regeringen vägrade erkänna pilkorsregeringen begränsades även möjligheterna att skydda de svenska skyddspassinnehavarna. Pilkorsregeringen drog dock inte tillbaka offentlig sitt medgivande, något som lämnade viss förhandlingsutrymme även efter det att regeringen lämnade Budapest.
Citat
| ” | There is no doubt that this persecution of Jews in Hungary and their expulsion from enemy territory is probably the greatest and most horrible crime ever committed in the whole history of the world..." | ” |
|
— Winston Churchill, 11 juli 1944. |
||
Källor
- Hilberg, Raul, The Destruction of the European Jews. 3 vol. 3 ed. New Haven, Connecticut: Yale University Press 2003. ISBN 0-300-09557-0
Webbkällor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Förintelsen i Ungern
