Enver Hoxha
Från Rilpedia
| Ämbetsperiod(er): | |
| oktober 1944– april 1985 |
|
| Företrädare: | - |
| Efterträdare: | Ramiz Alia |
| Födelsedatum: | 16 oktober 1908 |
| Födelseplats: | Gjirokastër, Osmanska riket |
| Dödsdatum: | 11 april 1985 |
| Dödsplats: | Tirana, Albanien |
| Maka: | Nexhmije Hoxha |
| Politiskt parti: | Albanska Arbetets Parti |
Enver Hoxha, född 16 oktober 1908 i Gjirokastër, död 11 april 1985 i Tirana, var en albansk kommunistisk politiker och landets envåldshärskare från 1944 till sin död. Under hans ledning isolerades landet nästan helt från omvärlden samtidigt som det styre han utövade utvecklades till en av världens hårdaste kontrollstater.
Början
Hoxha föddes i Gjirokastër som son till en välstadd muslimsk köpman. Efter framgångsrika studier på en fransk skola i Korçë erhöll han ett stipendium som erbjöd honom att studera naturkunskap vid Montpelliers universitet. Han flyttade snart till Paris i syfte att studera juridik eller filosofi vid Sorbonne, men uppgav snart även dessa planer. Från 1934 var han anställd vid det albanska konsulatet i Bryssel men avskedades för kommunistsympatier och återvände till Albanien 1936, där han försörjde sig som grammatiklärare. Sedan landet ockuperats av Italien indrogs hans tillstånd då Hoxha vägrat gå med i fascistpartiet, och han öppnade en tobaksaffär i Tirana. Butiken stängdes snart, men blev en samlingspunkt för ett flertal socialistiska grupperingar.
I november 1941 grundades Albaniens kommunistiska parti, och som intellektuell och ihärdig marxist utsågs Hoxha till en av sju medlemmar i dess första centralkommitté. I en konferens i Pezë hösten 1942 lyckades han ena ett flertal socialistiska och borgerliga fraktioner i kampen mot ockupationen och utsågs i mars 1943 till provisorisk förstesekreterare i kommunistpartiet. Sedan den italienska regeringen kollapsat under sommaren inleddes en regelrätt befrielsekamp mot de tyska styrkor som försökte bemäktiga sig landet, vilket slutade med de tyska truppernas uttåg ur landet i november 1944. Redan en månad tidigare hade de kommunistiska partisanledarna i Berat bildat en provisorisk ledning med Hoxha som regeringschef.
Tiden vid makten
Hoxha var personligt en stor beundrade av Josef Stalin och såg till att anamma dennes personkult samtidigt som han, liksom Nordkoreas ledare Kim Il Sung under hela sin regim bibehöll en regim av klassiskt stalinistiskt snitt. Tvister om gränsområdet i Kosovo var nära att orsaka en konflikt med grannlandet Jugoslavien, vars ledare Tito tidigare biståtts av Hoxha med trupper i kampen att befria landet från tyskarna. Sedan Tito gett stöd åt Chrusjtjovs avstaliniseringsprocess vidgades konflikten, och Albanien isolerades rigoröst från västerländskt, sovjetiskt och jugoslaviskt inflytande genom en omfattande gränskontroll. 1959 lämnade Albanien Warszawapakten och inledde istället förhandlingar om samarbete med Kina, med löften om 125 miljoner dollar i kinesiskt bistånd[1]. Efter Mao Zedongs död 1976 bröts även dessa kontakter och Albanien isolerades nästan helt från omvärlden till Järnridåns fall.
Inrikespolitiskt var Hoxhas mål att genomföra en snabb industrialisering av det fattiga bondesamhället. 1945 genomfördes en agrarlag, som nationaliserade två tredjedelar av det jordbruk som tidigare varit inom privat ägo. En snabb alfabetiseringskampanj inleddes, som 1950 lyckats pressa ned analfabetismen från till 30 % från det tredubbla vid krigsslutet. 1957 grundades den första allmänna högskolan inom landet, som fick bära Enver Hoxhas namn. Policiärt bibehöll han en fullständigt autokratisk ledarroll över landet genom den fruktade säkerhetspolisen Sigurimi. Liksom Rumäniens ledare Nicolae Ceausescu var han en övertygad nativist och beskar möjligheter till abort, preventivmedel och skilsmässa till ett kraftigt minimum. Industriellt kom en stor del av landets begränsade kapacitet att upptas vid byggandet av över 750,000 bunkrar i syfte att försvara landet mot ett påstått västligt angrepp.
Slutet
Under de sista åren av sitt liv led Hoxha svårt av diabetes och hjärninfarkt, och var sedan 1980 rullstolsbunden. För att säkerställa den isolerade regimens överlevnad överförde Hoxha 1981 delar av sina maktbefogenheter till sin utsedde efterträdare, Ramiz Alia, samtidigt som han i en sista av ett flertal utrensningar lät fängsla och avrätta ett större antal partifunktionärer och byråkrater. Bland offren fanns hans mångårige regeringschef, Mehmet Shehu. Hoxha avled 1985, och begravdes i ett lukrativt mausoleum. Hans kropp överfördes 1992 till en kyrkogård i Tirana, efter regimens fall.
| Företrädare: Viktor Emanuel III De facto italiensk-tysk ockupation |
Albaniens ledare 1944-1985 |
Efterträdare: Ramiz Alia |
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Förste sekreterare i Albanska Arbetets Parti Till 1948 Albaniens kommunistiska parti 1943-1985 |
Efterträdare: Ramiz Alia |
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Ordförande i Albaniens ministerråd 1944-1954 |
Efterträdare: Mehmet Shehu |
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Albaniens utrikesminister 1946-1953 |
Efterträdare: ' |
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Albaniens försvarsminister 1944-1953 |
Efterträdare: ' |
