Från Rilpedia

Denna artikel är en del i serien Ämnesomsättningen med följande delar:

Metabolism

Katabolism

Anabolism

Katabolism

Matspjälkning

Glykolys

Beta-oxidation

Trans-/Deaminering

Citronsyracykeln

Elektrontransportkedjan

Oxidativ fosforylering

Ureacykeln

Anabolism

Glukoneogenes

Proteinsyntes

Fettsyrasyntes

Se även

Fotosyntes

Cellandning

En elektrontransportkedja är ett arrangemang av proteiner som lämnar en elektron till varandra så att den genomlöper en sekvens av allt lägre potentiella energier. I de levande organismer där elektrontransportkedjor finns har de funktionen att bidra till skapandet av kemisk energi i former som organismen kan använda till de processer som kräver energitillskott.

Elektrontransportkedjan består av ett stort antal proteiner som delvis samarbetar i stora konglomerat. Dessa ligger inbäddade i ett membran. Det huvudsakliga resultatet av elektrontransportkedjan är att protoner sorterats upp så att det finns ett stort överskott på den ena sidan av membranet. Detta kan andra proteinkomplex använda för att tillverka ATP.

Det finns två huvudvarianter av elektrontransportkedja.

1. Andningskedjan använder energi som kommer från sönderdelandet av kolhydrater.
2. I fotosyntesen finns en elektronkedja som utnyttjar ljus (fotoner) för att excitera och därefter frigöra elektroner.

Andningskedjan

Andningskedjan är en del av den process där vätebärarna NADH och FADH₂ som kommer från till exempel glykolysen och citronsyracykeln omvandlar sin energi till ATP som är kroppens energivaluta. Elektrontransportkedjan sker i mitokondriens innermebran där tre elektronbärare transporterar protoner från mitokondriens matrix till utrymmet mellan membranen. Den spänning som uppstår används sedan för att driva den vätepump (ATP-syntas) som syntetiserar ATP från ADP och fosforjoner. Elektrontransporten kräver syre vilket gör att musklerna måste producera ATP på annat sätt vid anaerobt muskelarbete vilket leder till att glykolysen producerar laktat.

Detaljer

Elektrontransportkedjan består av ett antal verksamma proteiner och koenzym Q.

• Komplex I (ingånsport för NADH)
• Komplex II (ingångsport för FADH₂)

Båda dessa komplex överlämnar elektron till

• Koenzym Q eller ubiquinon

som skickar den vidare till nästa vätepump

• Komplex III

som i sin tur reducerar Fe³⁺ till Fe²⁺ i

• Cytokrom C

som lämnar över elektronen till

• Komplex IV (cytokrom a + a₃)

som i det sista steget omvandlas 4 väte och en syrgasmolekyl till två vattenmolekyler.

Källor

• Champe, P Biochemistry 3rd Ed, Lippincotts Williams & Wilkins (2002) ISBN 0-7817-2265-9