Drottning Kristinas Jaktslott, Göteborg
Från Rilpedia
Drottning Kristinas Jaktslott, är ett korsvirkeshus på berget Otterhällan inom Vallgraven i Göteborg. Det ursprungliga huset uppfördes av åkaren Lars Bryngelsson år 1731, och det nuvarande år 1806 av "arbetskarlen" Anders Olsson, efter det att Bryngelssons hus förstörts i storbranden 1804 ("...Detta befans nu endast bestå af förbränd och til största delen aldeles oduglig sten af murwärket och Stenfothen som ej kan skattas till högre wärde än 15.40 Riksdaler" ur Brandstodshandlingen, 24 november 1804).[1]
Uppkomsten till benämningen Drottning Kristinas Jaktslott är inte klarlagd, men en teori är att namnet kan härstamma från den tid i slutet av 1700-talet då det var krog i nedervåningen och att knektarna från Kristinas bastion i närheten, "Christina Regina", hade sitt tillhåll där.
"Jaktslottet" har även gått under namnet "Otterhällans pärla" och är kanske det hus i Göteborg som mest fångat allmänhetens intresse, så är till exempel dess dossier i Göteborgs Historiska Museums arkiv större än Kronhusets.
Innehåll |
Historia
Den officiella men otvetydigt felaktiga versionen av "slottets" grundare, säger att överste Börje Nilsson-Drakenberg byggde huset på en av de fyra tomter som kronan ställt till hans förfogande. Drakenbergs far var Göteborgs förste stadspresident 1624-1636, och hade synnerligen goda relationer hos Gustav II Adolf. Modern Brita Thoresdotter-Börjessons morfar hade varit borgmästare i Älvsborgs stad. Dock har senare forskning visat att Drakenbergs tomter i 2:a roten inte låg här, utan i nordvästra hörnet av Kungs- och Magasinsgatan och 1670 ålade magistraten honom att bebygga dem, varpå han istället valde att avyttra dem.
Den korrekta versionen är att tomten, som låg i Södra Liden (även Åkareliden), bebyggdes av åkaren Lars Bryngelsson, som flyttade dit 1731. Bouppteckningen efter hans änka Anna Dikman 1754 upptar ett litet hus med tomt på Otterhälleberget mellan båtsmännen Claes och Jacob Rams hus, bestående av en stuga, kök med ett litet avskift uti samt vind över, ett litet häststall och vedbod av bräder, allt värt 180 daler silvermynt. Samma år i maj såldes gården på aktion för 250 daler smt till murgesällen Engelbert Assarsson.
Fram till i slutet av 1700-talet bodde där artillerister, arklimästare, underminörer, timmermän, fiskare, murmästare, saltmästare, stadsbetjänter med flera, ett tvärsnitt av dåtidens samhälle.
Ett samtida rykte gör gällande att det skulle funnits en hemlig gång mellan "Jaktslottet" och kommendantshuset, vilket av senare forskare ansetts som fullt rimligt.
I början av 1770-talet gjordes hela nedervåningen om till krog, som först drevs av krögaren Jonas Hernlund. Krogrörelsen fortsatte fram till den stora branden 1 november 1804 då flertalet av husen på Otterhällan brann ner.
Under hela 1800-talet hade huset ständigt bytt ägare, de flesta var hantverkare men även källarmästare och tullmästare finns nedtecknade. En av de mer pikanta hyresgästerna var den blinde musikanten Peter Emanuel Fagerroth, som levde där med sin mor i största fattigdom.
"Slottet" var mycket slitet när "velocipedfabrikören" Alfred Hansson köpte det 11 maj 1914, och han tvingades till en genomgripande renovering. När fabrikör Hansson dog ville hans arvingar inte kosta på huset de nödvändiga reparationerna, varpå Göteborgs Morgonpost 8 april 1931 meddelade att "slottet" skulle rivas. Beskedet skapade en stark opinion mot beslutet och medel samlades in till en lindrigare reparation och bjöds ut till salu. Sjökapten Axel Nyborg blev nästa ägare av "slottet", och bekostade en modernisering samt ombyggnad, med ambitionen att bevara det ursprungliga. Samtidigt så revs det så kallade "Liljegrenska huset", som låg direkt intill och hade fungerat som "slottets" brandmur. Men, den gamle sjökaptenen omkom i en bilolycka i New York och några år därefter köptes "slottet" av dess siste där boende ägare, assesor Ulf Grapengiesser, och en ny renovering företogs.
Lyckan blev kortvarig, för nu presenterades en ny stadsplan där "slottet" inte passade in, utan ett större nybygge planerades i dess ställe. Grapengiesser hade blivit utnämnd till rådman i en annan stad, men ville behålla "Jaktslottet". Han hyrde ut huset till ett par unga chalmerister, varav en släkting, som bestämde sig för att rädda huset. Ett team bildades och en alternativ stadsplan presenterades, men avslogs i oktober 1969. År 1970 gav Grapengiesser upp och sålde huset till Byggnadsfirman Anders Diös AB i Uppsala.
Efter många turer med olika kulturinstanser, politiska läger, Göteborgs Hembygdsförbund, Göteborgs Historiska Museum, AMS, landshövdingen Erik Huss med flera, där även Byggnadsfirman Diös (Anders Diös visade sig ha stort intresse för gamla hus) slutligen ställde sig positiv, kunde "Jaktslottet" köpas för en symbolisk krona och flyttas till en friköpt tomt på andra sidan av Otterhällan, dess nuvarande plats. Den 13 december 1971 blev det klart, AMS bidrog med kostnaden för flytt med mera, uppgående till cirka 400 000 kronor och Göteborgs Stad bidrog med resterande 100 000 kronor. Själva flytten tog 12 dagar och huset förblev intakt.
Öppningshögtiden blev den 9 september 1972 och ett vårdträd, en ek, planterades på husets nya gräsmatta.
Pådrivande i räddningsarbetet var främst Marie-Louise de Vylder-Lehmann.
Referenser
Källor
- Det gamla Göteborg del II - den inre staden, C R A Fredberg, Bröderna Weiss Boktryckeri, Göteborg 1921
- Stora Otterhällan i gamla tider, red. Kjell Hjern, Göteborg 1964
- Drottning Kristinas Jaktslott på Otterhällan i Göteborg, Marie-Louise de Vylder-Lehmann, Göteborg 1975
- Göteborgs hjärta, del I, Sven Gulin, Olga Dahl, Maja Kjellin, Eric Lindgrens Boktryckeri, Göteborg 1977
- Stora Otterhällan, Gustaf Bondesson, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1998 ISBN 91-7029-365-1
Noter
- ↑ Hur tre gamla göteborgshus räddades, Alf Hermansson, Göteborgs Hembygdsförbund "Lilla Göteborgsserien", Rundqvists Boktryckeri, Göteborg 2001 ISBN 91-631-1545-X s.33-34
