Från Rilpedia

David Carnegie d.y., född 3 maj 1813 i utkanten av London, död 15 februari 1890, var en skotsk-svensk handels- och industriman samt donator.

Både fadern och sonen hade tillfälligt besökt Göteborg 1827, innan David Carnegie d.y. som 17-åring i juni 1830 sändes över för att få anställning i farbrodern David Carnegie d.ä.:s firma. Den 3 april 1834 beviljades han tillstånd av Handelssocieteten att bedriva grosshandelsrörelse i Göteborg, och en vecka senare upptogs han som borgare i staden. I slutet av maj 1835 erbjöds David Carnegie d.y. att bli delägare i farbroderns firma, vilket han blev den 9 januari 1836. Den Etonutbildade Carnegie d.y. gjorde direkt succé i Göteborgs kulturliv, med sin elegans och bildning. Han ägde speciella färdigheter i aritmetik, bokföring, franska och tyska.

Det var Abraham Robert Lorent (1770-1833) som hade grundat både sockerbruket (1810) och porterbruket (1813) vid Klippan, men tvingades att bjuda ut dom på auktion den 8 april 1836, vilka då ropades in av David Carnegie d.y. för 120 000 riksdaler banco. Pengarna hade han lånat av sin far samt en kusin, William Robertson († 1850).

Genom att Carnegie d.ä. hade ensamrätt i tio år på vakuumkokning, en teknisk nyhet som introducerades 1838, slog han ut de flesta av sina konkurrenter som använde traditionell teknik. Detta resulterade i att bruken under 1800-talet var stadens till omsättning största företag och en av Göteborgs största arbetsplatser, med över 400 anställda. År 1850 svarade dessa för över 30% av Göteborgs industriproduktion, men även en tredjedel av allt socker och sirap i Sverige, totalt 2 800 ton.^[1]

Runt bruken vid Klippan växte en unik fabriks- och arbetsmiljö fram för generationer av arbetare. Grosshandelsfirman D. Carnegie & Co, grundades den 4 maj 1803 av David Carnegie d.ä. och kommerserådet Jan Lamberg (1771-1834) och hade sitt kontor på Södra Hamngatan 11. Denna firma övertogs av David Carnegie d.y. år 1840.

Carnegie d.y. flyttade från Göteborg 1841, då han under vintrarna främst vistades på sitt slott Eastbury strax nordväst om London och på somrarna vid sina egendomar Stronvar och Balquhidder i Skottland. Han deltog därefter inte i den dagliga skötseln, men alla större beslutet krävde hans godkännande. Den direkta ledningen sköttes av John Nonnen (1770-1845) från England och efter dennes död av Oscar Ekman fram till 1907, då även han gick ur tiden. År 1893 utgjorde dess omsättning 7,5 miljoner kronor (> 400 miljoner, omräknat i dagens penningvärde (2007)).^[2] Carnegiebolaget upplöstes med Ekmans död 1907 och uppgick då i Svenska Sockerfabriks AB.

Carnegiegatan (1918) i stadsdelen Kungsladugård och Carnegiekajen (1960) i Majorna är uppkallade efter David Carnegie d.y.^[3]

Mecenaten och donatorn

• Han skänkte 50 000 kronor till en fond för understöd åt firmans åldrige arbetare och deras enkor och barn samt 100 000 kronor för enahanda ändamål.
• 20 000 kronor skänktes till stiftelsen för samhällets sjuka och ålderstigna tjänare.
• Göteborgs barnsjukhus fick motta 50 000 kronor.
• Han bidrog med 56 000 kronor till Hagakyrkans utförande.
• Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg fick mottaga 10 000 kronor och Uppsala universitet 100 000 kronor, samt 500 000 kronor till Göteborgs högskola.

Carnegie d.y. var ledamot av Nordstjärneorden och av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.

Familj

Han var brorson till David Carnegie d.ä. och son till sjökapten James Carnegie (1773-1851) och Margaret Gillespie († 1828). Gift med Julie Bolette Zeuthen († 1841) och en andra gång med sin kusin Susan Mary Ann (1819-1859), med vilken han hade barnen James (1846-1925) och Julia Isabella (1850-1930).^[4]

Källor

• Från vår merkantila och industriella verld, del I, C R A Fredberg, D F Bonniers Boktryckeri, Göteborg 1897 s.32-33 + s.35-37
• D. Carnegie & Co 1803-1953, red. Artur Attman, AB John Antonssons Boktryckeri, Göteborg 1953
• Göteborgs historia I: Från fästningsstad till handelsstad 1619-1820, Bertil Andersson, Norstedts Tryckeri, Stockholm 1996 ISBN 91-88384-59-4
• Göteborgs historia II: Från handelsstad till industristad 1820-1920, Martin Fritz, Norstedts Tryckeri, Stockholm 1996 ISBN 91-88384-59-4

1. ↑ Göteborgs historia II: Från handelsstad till industristad 1820-1920, Martin Fritz, Norstedts Tryckeri, Stockholm 1996 ISBN 91-88384-59-4 s.92
2. ↑ Kungl. Myntkabinettet: Räkna ut penningvärdet
3. ↑ Göteborgs Gatunamn 1621-2000, red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7 s.68-69
4. ↑ Det gamla Göteborg - staden i väster, Första delen, C R A Fredberg (1921), Facsimile med omfattande tillägg, 1977, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s.859