Från Rilpedia

David Kristian Bergström, född 5 november 1858 i Borensberg, Brunneby, död 3 februari 1946, doktor i statsvetenskap Lund 1892, politiker (liberal) och publicist. Son till slussinspektören Christian Bergström och Sofia Dahlgren.

Bergström var medarbetare i Dagens Nyheter 1883-84 och 1892-93. Han var redaktör för och utgivare av studentföreningen Verdandis småskrifter från 1888. Medarbetare i Aftonbladet från 1894. Vidare var han Svenska Journalistföreningens (nuvarande Svenska Journalistförbundets) förste ordförande 1902-1905.

David Bergström var en av de tongivande liberalerna under 1900-talets första decennier och var starkt engagerad i rösträttsfrågan, bland annat som ordförande för Sveriges allmänna rösträttsförbund. Han betecknades i sin samtid som "den svenska rösträttsrörelsens mest energiske ledare" (Aftonbladet). Han var riksdagsledamot 1895-1907, 1912-1915 samt 1925-1932, först för folkpartiet och från 1900 för liberala samlingspartiet. Vid den liberala partisplittringen 1923 kvarstod han med frisinnade landsföreningen och ingick således i riksdagsgruppen för frisinnade folkpartiet under sin sista riksdagssejour. Åren 1894-1907 satt han i andra kammaren för Stockholms stad och därefter i första kammaren 1912-1915 för Östergötlands läns valkrets och slutligen 1925-1932 för Östergötlands läns med Norrköpings valkrets.

David Bergström var konsultativt statsråd 1905-1906 samt krigsminister 1911-1914 i regeringen Staaff II och därmed Sveriges förste civile krigsminister. Han fick riksdagen att anta förslag om försöksmobilisering (1912), arméns vinterutrustning (1913) och ordnandet av landstormsförråd (1913). Regeringen avgick efter att offentligt kritiserats av kung Gustaf V i borggårdstalet för att satsa för lite på försvaret.

Under mellantiden mellan statsrådsbefattningarna var Bergström generalkonsul i Helsingfors 1907-11 och erhöll 1916 generalkonsulatet i Montreal samt var 1918-1922 envoyé i Tokyo och Peking. Han utgav också flera skrifter, bland annat Den kommunala rösträtten (1915).

Företrädare: Olof Malm	Sveriges krigsminister 1911–1914	Efterträdare: Hjalmar Hammarskjöld
Företrädare: Carl Gustaf Ekman	Frisinnade landsföreningens ledare 1933–1934 (tjänstgörande)	Efterträdare: Ola Jeppsson

Referenser

Tryckta källor

• Nordisk familjebok (1922) band 34 (supplement), sp. 577
• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 54