Från Rilpedia

Carl Axel Arrhenius, född 1757 i Stockholm, död 1824, kemist och sonsons son till Jakob Arrhenius.

Han blev tidigt anställd vid artilleriet och deltog med utmärkelse i 1788 års fälttåg i Finland. 1801 befordrades han till fälttygmästare och major vid Svea artilleriregemente. 1816 erhöll han uppsikt över kruttillverkningen och krutproberingen i riket, vilken befattning han till kruttillverkningens båtnad innehade till sin död.

Sina kunskaper inom kemin inhämtade A. på kungl. myntets laboratorium, under ledning av kemisten Petter Jakob Hjelm. Det lätta tillträdet till bergskollegiets mineraliesamling inspirerade honom till att studera mineralogi, vilket han ständigt sysselsatte sig på lediga stunder. Under sina forskningar i denna vetenskap upptäckte han vid Ytterby (nära Vaxholm) ett nytt mineral, ytterit, sedermera känt under namnet gadolinit - ett mineral, i vilket Johan Gadolin upptäckte ytterjorden och Carl Gustaf Mosander sedermera erbiumoxiden. A. utsågs att åtfölja Sparrman på en med allmänna medel bekostad resa till Senegal (1787-88), men han vände snart tillbaka och vistades på återresan någon tid i Paris, där han kom i beröring med den tidens yppersta kemister och vanns för den reform inom kemin, som utgick från Antoine Laurent de Lavoisier och som i Carl Wilhelm Scheeles och Torbern Bergmans land betraktades såsom ett avlägset och sannolikt snart kuvat kätteri. A. blev efter sin återkomst den nyare kemiens ivrige förkämpe. Sedan han 1816 avgått från tygmästarebefattningen, arbetade han på Jacob Berzelius' laboratorium och närvarade ständigt vid dennes föreläsningar, ända tills den sjukdom, som ändade hans liv, hindrade honom att lämna sitt hem.

Få har ägt större kallelse och livligare intresse för vetenskaplig forskning än A. Han upphörde aldrig att beklaga, att han så tidigt rycktes från studierna och kastades i det praktiska livets göromål. Han utsågs 1799 till ledamot av Krigsmannasällskapet (sedermera Krigsvetenskapsakademien) och invaldes 1817 i Vetenskapsakademien. Han dels författade, dels översatte flera avhandlingar om salpeter- och krutprobering, vilka finns införda i Vetenskapsakademiens och Krigsvetenskapsakademiens handlingar. Han författade även en mineralanalytisk avhandling, som finns införd i "Avhandlingar i fysik, kemi och mineralogi"

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).