Från Rilpedia

Bror Edvard Gadelius, född 29 mars 1862 i Göteborg, död 12 april 1938 i Stockholm, var en svensk läkare, professor i psykiatri; bror till Knut Gadelius. Gift 1897 med Esther Gadelius.

Gadelius avlade mogenhetsexamen i Göteborg och blev därefter medicine kandidat i Uppsala 1888 och medicine licentiat i Lund 1893 och medicine doktor där 1896. Samma år utnämndes han till docent i psykiatri i Lund och tjänstgjorde 1893-02 i olika befattningar under Svante Ödman vid Lunds hospital. År 1902 blev han t.f. överläkare vid Stockholms hospital på Konradsberg och 1903 överläkare där och extra ordinarie professor i psykiatri vid Karolinska institutet. Han blev ordinarie professor vid sistnämnda institut 1908, en befattning från vilken han avgick 1927, men kvarstod som t.f. professor under vakans till 1929.

Gadelius var sin tids främste svenska psykiater. Han verkade med stor energi för modernisering av den svenska sinnessjukvården och propagerade för friare vårdformer. Han blev ledamot av Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd 1913 och av Vetenskapsakademien 1920.

Bibliografi i urval

• Ett ovanligt fall af stupor (i "Hygiea", 1894)
• Sinnessjukdom och morbus Basedowii (ibid. 1895)
• Om tvångstankar och därmed besläktade fenomen (avhandling, 1896)
• Tro och övertro i gångna tider (två band, 1912-13)
• Sinnessjukdomar och deras behandling förr och nu (1913)
• Det mänskliga själslivet (fyra band, 1921-23)
• Skapande fantasi och sjuka skalder (1927, om Esaias Tegnérs och Gustaf Frödings själsliv).

Referenser

• Svenska män och kvinnor, band 3 (1946), sid. 5-6.