Från Rilpedia

Berndt Balchen, född 23 oktober 1899 i Tveit, Kristiansand kommun, Norge, död 17 oktober 1973 i Mount Kisco, New York, USA, var en norsk-amerikansk flygare, polarforskare och militär.

Balchen sökte sig till flygfältet i Kjeller 1914 för att lära sig flyga. Under första världskriget deltog han som frivillig på den finska sidan i striderna mot Ryssland. Efter kriget sökte han sig till det norska marinens flygväsende i Horten, där han avlade militärt flygcertifikat 1921. Han deltog som flygare i Amundsen Ellsworth räddningsaktion till Spetsbergen 1925 Han ansökte om permission från flygväsendet 1926 för att vara reservflygare och stödtrupp då Roald Amundsen skulle korsa Nordpolen med luftskeppet Norge. På Svalbard träffade han Richard E. Byrd som Balchen hjälpte med att reparera sitt flygplan. Som tack för hjälpen tillfrågades Balchen om han ville följa med Byrd till USA och samarbeta med honom vid uppvisningar och expeditioner. Eftersom Charles Lindbergh redan korsat Atlanten, letade Byrd efter något annat rekord som kunde slås. Balchen och Byrd bestämde sig för att genomföra den första postflygningen över Atlanten, vilket skedde 1927 med Byrd som passagerare. Under 1928 flög Balchen till Grennly Island vid Belle Isle-sundet i St. Lawrence-bukten norr om Newfoundland för att hämta Hermann Köhl och hans besättning på det tyska flygplanet Bremen som landat på isen till en sjö. 28 och 29 november 1928 var han pilot på flygplanet som förde Richard E. Byrd till Sydpolen, detta var första gången någon flög över Sydpolen. Under andra världskriget deltog han först som ferryflygare (överföring av nybyggda flygplan) mellan USA och Storbritannien åt Royal Air Force. Han var även ansvarig för utbildningen av norska frivilliga piloter vid Little Norway, utanför Toronto. Senare som överste i det amerikanska flygvapnet byggde han upp en flygrutt med en flygstation och flygsäkerhetsorganisation på Thule Grönland. Från 1944 byggde han upp en flygtransportstyrka med ombyggda B-24 Liberators, som flög mellan Leuchars i Skottland till Bromma dels för hemtagning av internerade amerikanska flygare i Sverige dels för övrig kurirtrafik. Kort därefter påbörjade han en Carpetbaggeroperation, d.v.s. transporter av militär utrustning, med bestyckade B-24, också denna operation bedriven från Leuchars, för den amerikanska hemliga militära underrättelseorganisationen OSS, med tonvikten lagd på operationer över Norge och Danmark. Vintern 1944-1945 påbörjade Balchen och hans närmaste man fallskärmshopparen Thor Heyerdahl operationer med tio DC-3 i militärt utförande från F 21 på Kallax, med syfte att föra in norska infanterisoldater och deras utrustning till det av Röda armén befriade Kirkenes och Nordnorge. Man flög också in materiel, bl.a. vinterutrustning för krigföring i arktisk klimat, ammunition och vapen avsedda att användas om tyskarna ej skulle ge upp kampen i Festung Norwegen sedan striderna avslutats på den europeiska kontinenten. Efter kriget blev han diriktör för det norska flygbolaget DnL det som senare kom att ingå som den norska delen av SAS. Han återinträdde i aktiv tjänst i USAF 1948, där han blev chef för 10th Rescue Squadron i Alaska och rådgivare åt det amerikanska flygvapnet i arktiska frågor. Medan han var chef för 10th Rescue Squadron flög han en C-54 från Fairbanks via Nordpolen till Thule på Grönland. Han blev därmed den förste som flygit över både Nord och Sydpolen.