Från Rilpedia

Thor Heyerdahl, född 6 oktober 1914 i Larvik, Norge, död 18 april 2002 i Alassio, Italien, var en norsk marinbiolog, upptäcktsresande och författare.

Heyerdahl studerade både biologi och geografi vid Universitetet i Oslo. Åren 1933-1936 studerade han också antropologi vid Krøpeliens bibliotek. Hans första expedition var till ön Fatu Hiva i Polynesien 1937-1938. Åren 1939-1940 levde han bland kwakiutl-indianerna i British Columbia. Dessa resor kom att påverka hans liv som forskare, då han lade märke till att växtlivet, vindarna och havsströmmarna antydde att Polynesien kunde ha befolkats från Sydamerika i stället för från Asien, som dåtidens vetenskapsmän hävdade. Lokal muntlig tradition antydde att så skulle vara fallet. Efter dessa expeditioner utvecklade han sina kontroversiella teorier i boken "American Indians in the Pacific".

Den etablerade vetenskapen accepterade inte hans teori, och Kon-Tiki-expeditionen genomfördes för att bevisa att det kunde vara möjligt. Den 28 april 1947 satte Heyerdahl och hans besättning, som bestod av fyra norrmän samt svensken Bengt Danielsson, segel vid Callao i Peru på en balsaflotte byggd i traditionell stil. Efter 101 dagar nådde de ön Raroia i Tuamoto-arkipilagen. Boken om expeditionen översattes till över 70 språk och blev en bestseller. Heyerdahls film om resan vann en Oscar i kategorin bästa dokumentär 1951. Det är den enda norska film som belönats med denna utmärkelse.

Även om expeditionen var en framgång, blev inte den etablerade vetenskapen överbevisad. Detta ändrades dock när Heyerdahl fann spår efter gamla Sydamerikanska kulturer på Galapagos och Påskön.

Med Ra och Ra II försökte han knyta samman de sydamerikanska indianerna med de gamla civilisationerna i Afrika och Mellanöstern. Ra-båtarna var vassbåtar som byggdes efter gamla egyptiska målningar. Den första havererade utanför Barbados i Karibien på grund av ett konstruktionsfel. Ra II kom tryggt fram till Barbados efter 57 dagars seglats från Safi i Marocko.

Heyerdahl brann för att pröva sina teorier om kontakter över havet mellan förhistoriska civilisationer. För att möjliggöra detta byggde han kopior av äldre tiders fartyg. 1977 byggde han ett nytt skepp, som han kallade Tigris. I fem månader seglades det i den Persiska viken och Indiska oceanen. Målet var att bevisa att Mesopotamien, Induskulturen och Egypten kunde ha haft handelsförbindelser över havet redan år 3000 f.kr. Tigris seglade under FN-flagg, men hade stora problem med att få komma dit man ville på grund av alla krigen i området. I protest mot krigen brände Heyerdahl skeppet utanför hamnen i Djibouti.

I "Jakten på Odin", Heyerdahls sista bok, där svensken Per Lillieström var medförfattare, framförde han en ytterst spektakulär tes. Heyerdahl menade, med stöd i Snorres kungasagor, att asarnas högste gud Oden (Odin på norska), i själva verket var en kung, bosatt i trakterna av Azov i nuvarande södra Ryssland. Omkring år 65 f.kr lämnade kungen den gamla boplatsen och vandrade till Skandinavien där Oden upphöjdes till gud.

Även om många av Heyerdahls teorier är väldigt kontroversiella och därmed omstridda inom vetenskapliga kretsar, erhöll han flera hedersdoktorat och andra utmärkelser. Han skrev många böcker och artiklar om sina expeditioner och fynd. Han ledde också flera arkeologiska utgrävningar, först och främst på Maldiverna (1983-1984), Tucume, Peru (1989-1994), Teneriffa (1991, 1999-2000) och Azov, Ryssland (2001).

Heyerdahls sista projekt blev planeringen av utgrävningar av Pulemelei som ligger på ön Savaii i Samoa i södra Stilla havet.

Thor Heyerdahl avled den 18 april 2002, och begravdes på familjens gods i Alassio i norra Italien.

Bibliografi

• Expedition Kon-Tiki (1950)
• Aku-Aku (1957)
• Expedition Ra (1970)
• Fatuhiva - Tillbaka till naturen (1974)
• De första sjöfararna (1978)
• Tigris - På spaning efter vårt ursprung (1979)
• Gåtan Maldiverna (1986)
• I Adams fotspår (1998)
• Jakten på Odin (2001)