Från Rilpedia

Arnaldur Indriðason född 28 januari 1961 i Reykjavik, Island, är en isländsk journalist och författare. Han är son till författaren Indriði Þorsteinsson och är bosatt i Reykjavik med sin hustru och sina tre barn.

Innehåll 1 Bakgrund 2 Författarskapet 3 Bibliografi 3.1 Huvudserien 3.2 Andra romaner 3.3 Andra verk 4 Priser och utmärkelser 5 Externa länkar

Bakgrund

Arnaldur läste historia vid Islands universitet och tog kandidatexamen 1996. Han läste också kurser i isländsk film. Från 1981 har han medverkat i Islands största dagstidning Morgundblaðið, sedan 1982 som frilans, mestadels som filmkritiker.

Författarskapet

Hans första bok, Synir Duftsins, kom ut 1997 och handlade om en polisdetektiv, Erlendur, och hans kolleger. Erlendur har ett trassligt privatliv; han är frånskild sedan länge, hans dotter Eva Lind har drogproblem, och hans son Sindri Snær har alkoholproblem och syns sällan till. Arnaldur Indriðason har i en intervju sagt att hans huvudperson måste vara olycklig; "En lycklig person är ointressant". Han har berättat att han tagit intryck av Alfred Hitchcock och Sjöwall-Wahlöö, vilket man nog kan förnimma. Arnaldur förankrar ändå berättelsen stadigt i den isländska traditionen. Det märks att han är väl insatt i de gamla sagorna, för i hans berättelser finns samma drastiska kortfattade humor på lur mitt i allt elände, och karaktärerna är alla beskrivna med en djup människokännedom. Det kan tyckas vara svårt att få till vettiga kriminalintriger i ett så begränsat samhälle som Reykjavik, men våldet är oftast en bisak, medan författaren noga analyserar händelsekedjor decennier tillbaka, som lett fram till dagens händelser utan att någon skulle ha planerat det. Alltid dessutom med stor insikt i både det mänskliga psyket och närhistorien.

Hans fjärde deckare, Glasbruket, blev hans genombrott, och han kunde börja ägna sig åt författandet på heltid. Den belönades år 2002 med Glasnyckeln för Nordens bästa kriminalroman. 2003 fick han som första författare priset för andra gången, då för Kvinna i grönt. Den belönades också med det brittiska priset The Golden Dagger 2005. Han har sedan fått ett flertal franska utmärkelser och varit nominerad till amerikanska och nederländska priser.

Bibliografi

Huvudserien

Romaner om polisen Erlendur, hans familj och hans två arbetskamrater Sigurður Óli och Elínborg.

• 1997 – Synir duftsins

• 1998 – Dauðarósir

• 2000 – Mýrin (svenska: Glasbruket) (filmatiserades 2006)

• 2001 – Grafarþögn (svenska: Kvinna i grönt)

• 2003 – Röddin (svenska: Änglarösten)

• 2004 – Kleifarvatn (svenska: Mannen i sjön)

• 2005 – Vetrarborgin (svenska: Vinterstaden)

• 2007 – Harðskafi

Andra romaner

• 1999 – Napóleonsskjölin

• 2003 – Bettý

Andra verk

• 2000 – Leyndardómar Reykjavíkur 2000 (ett kapitel)

Priser och utmärkelser

• Glasnyckeln 2002 för Glasbruket
• Glasnyckeln 2003 för Kvinna i grönt
• The Martin Beck award 2005 för Änglarösten
• The Gold Dagger 2005 för Silence of the Grave (Grafarþögn)

Externa länkar

• Biografi på engelska
• Intervju i Aftonbladet 2004
• Recension av Enn Kokk