Från Rilpedia

Axel Björkman, civilingenjör och brokonstruktör, född i Gamleby, Kalmar län, den 19 juli 1869, död i Stockholm 7 april 1957 Son till lantbrukaren och kommunalordföranden Nils Oskar Björkman och Ida Carlström. Kusin till Sveriges första kvinnliga överläkare Astrid Björkman. Gift med Anna Deutgen, (1873-1950), dotter till grosshandlare Feodor Deutgen och Leontine Rydberg.

Björkman tog studentexamen i Västervik 1889 och blev civilingenjör på väg- och vattenbyggnadslinjen vid Kungl Tekniska Högskolan i Stockholkm 1893. Han studerade brobyggnadskonst vid Technische Hochschule i Darmstadt i Tyskland 1894-95, var ingenjör hos Gesellschaft Harkort (Brückenbau) i Duisburg 1895-98. Som anställd vid Statens Järnvägars bankonstruktionskontor i Stockholm 1898-1902 var han som Kommerskollegii stipendiat i USA 1899-1890 och vad då anställd vid New York Central Railway 1899 och Keyston Bridge Works i Pittsburg 1900. Han innehade egen byrå för bro- och järnkonstruktioner 1902-06 och grundade 1906 tillsammans med Henrik G:son Nauckhoff (1877-1946) Cement- och betongbyggnadsbolaget Arcus, som 1911 ombildades till Arcus AB, med Björkman som verkställande direktör. Firmanamnet togs från det latinska ordet arcus, ’valvbåge i en byggnad’.

Björkman har deltagit i kommittéutredningar ang. järnkonstruktioner, entrepenadväsendet och betongindustrin, sam bl.a. varit ordförande i Svenska betongföreningen 1917-20. Svenska cementarbetsgivareföreningen 1917-21 och i Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund 1922-24, samt varit styrelseledamot i Svenska Teknologföreningen mm.

Björkman har konstruerat över hundra broar, vara flera av betydande storlek. Bland järnbroar t.ex. landsvägsbron över Klarälven vid Munkfors (1902) som med sin spännvidd av 84 meter överträffade alla tidigare utförda broar i landet, järnvägsbron över Storstupet i Ämån i Dalarna (1903) som var den första svenska bågbron av järn för järnväg, och landsvägsbron över Bodforsen vid Boden (1912) vars spännvidd 116 meter var den största i Sverige för balkbro. Han har byggt samtliga broar på SJ:s västra centralbana och Varbergs-Ätrans järnväg. Vid uppförandet av Årstabron 1925-29 var han Statens järnvägars sakkunnige.

Hans förslag till dubbelspårig järnvägsbro över Mälaren mellan Långholmen och Smedsudden i Stockholm kom dock ej till utförande.

Bland hans betongbrokonstruktioner märks landsvägsbroarna över Ljungan vid Njurunda (1918) och framför allt Skurubron över Skurusundet mellan Nacka och Värmdölandet (1915) samt Riksbron mellan Norrmalm och Helgeandsholmen i centrala Stockholm (1931). Skurubron var vid sin tillkomst norra Europas största betongbro med ett mittspann på 72 meter och sidobågar på 49 meter samt en höjd av 34 meter. Den väckte omedelbart uppmärksamhet inte bara för sin storlek och sin konstruktion, utan också för sin skönhet. Om Skurubron skrev han en artrikel i Teknisk tidskrift 1915.

Björkman har därutöver ritat också ett stort antal betongkonstruktioner, bl.a. Tekniska museet i Stockholm (1936) och Stockholm stads slakthus i Enskede, lokomotivstallar vid SJ och enskilda järnvägar, Bergslagsbanans maskinverkstäder i Åmål, Svenska Turbinfabriks AB Ljungströms verkstad vid Gåshaga på Lidingö, samt pappersbruk och cellulosafabriker. Han har konstruerat och lett gruvbyggnader i Håksberg vid Ludvika och Ställberg vid Ljusnarsberg. Han konstruerade 1922-23 och fick patent på byggnadssystemet Arco, som kom till användning i byggnader av olika slag.