Ludvika

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ludvika
Siffrorna avser orten
Ludvika vapen.svg
Läge 60°08′N 15°11′O / 60.133, 15.183
Landskap Dalarna
Län Dalarnas län
Kommun Ludvika och Smedjebacken
Församling Ludvika och Norrbärke
Folkmängd(2005) 14 018
Varav 392 i Smedjebackens kommun
Area(2005) 1 093 hektar
Varav 65 i Smedjebackens kommun
Ludvika kommun.png
Sädesmagasinet på Hammarbacken.

Ludvika är en tätort i Västerbergslagen i södra Dalarna. Orten är huvudsakligen belägen i Ludvika kommun. Den östligaste delen ligger dock i Smedjebackens kommun. Ludvika är centralort i Ludvika kommun. Ludvika har 13 371 invånare.

Innehåll

Historia

Ludvika ligger vid sjön Väsman. Vid Ludvika ström lät Gustav Vasa anlägga Ludvika kronobruk omkring 1550 och detta var länge den helt dominerande verksamheten i området. Ludvika fick stadsprivilegier år 1919. 1981 blir Karin Värmefjord den första kvinnliga polismästaren i Ludvika och i Sverige.

Ortnamnet

Tolkningen av namnet Ludvika är långt ifrån säker. Namnet är tidigast belagt 1539 och bars ursprungligen av en by i den nuvarande tätortens södra del. Byn har sannolikt fått sitt namn av den intilliggande Lyviken i sjön Väsman. Vikens namn kan möjligtvis i sin tur kopplas till det i källorna obelagda namnet Lydhia på det vattendrag som mynnar där. Detta namn är i så fall bildat till ett ord som är besläktat med ludd och luden och som syftar på förekomsten av bladvass.[1] Enligt en annan tolkning skulle förleden i vikens namn istället komma av det fornsvenska ordet ly som betyder lä, alltså läviken.[2]

Den nuvarande formen Ludvika är troligen en "uppsnyggad" form från 1700-talet, eventuellt påverkad av mansnamnet Ludvig.[2] Kyrkans och församlingens namn Ludvika Ulrika instiftades år 1752 för att hedra den nytillträdda svenska drottningen Lovisa Ulrika.[3]

Järnvägen

Orten var länge också en viktig järnvägsknut. 1859 knöts Ludvika samman med Smedjebacken och Strömsholms kanal, som var förbindelselänk för gods och resande, genom Väsman-Barkens Järnväg, nedlagd 1903. 1873 anslöt Frövi-Ludvika Järnväg (FLJ), 1876 Bergslagernas Järnvägar (BJ) och 1900 Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg (SWB).[4] Nu fanns järnvägslinjer i fem olika riktningar. Under sextio- och sjuttiotalet minskade trafiken och Borlänge tog alltmer över som järnvägsknut. SWB-linjen mot Björbo är i dag uppriven, liksom f d FLJ mot Blötberget. Banvallarna på dessa sträckor har delvis asfalterats och används som gång- och cykelvägar. Den 18 augusti 2003 upphörde Ludvika station att officiellt bemannas av tågklarerare. Hösten 2004 var sista gången en tågklarerare bemannade tågexpeditionen i Ludvika, detta skedde i samband med införandet av Automatic Train Control genom bangården på Ludvika station. Kort därefter flyttades manöverapparaten som styr ställverket till ett utrymme under ställverket. I dag hyrs lokalerna ut externt.

Näringsliv

Bruket och skogen kom att dominera näringslivet i trakten till 1900 då Elektriska Aktiebolaget Magnet bildades av några prominenta herrar. Verksamheten drogs dock med lönsamhetsproblem och trots omstruktueringar så var lönsamheten klen. Bolaget såldes 1916 till ASEA i Västerås. Därmed började också den verkliga expansionen inom elektroindustrin. 1988 blev ASEA till ABB och är idag den största arbetsgivaren med 2 400 anställda. ABB i Ludvika arbetar främst med tillverkning av anläggningar för kraftöverföring som högspänningsapparatur och transformatorer. [5]

Stadsdelar

Ludvika består av 12 stadsdelar vilka är:

  • Ludvika Gård
  • Notgården
  • Hammarbacken
  • Marnäs
  • Hagalund
  • Högberget
  • Rasfallet
  • Lorensberga
  • Nissbo
  • Östansbo
  • Golan (del av Östansbo)
  • Jägarnäs
  • Knutsbo


Referenser

  1. Wahlberg, Mats: Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003, sid. 198. ISBN 91-7229-020-X. 
  2. 2,0 2,1 Harry Ståhl, Helge Lindberg (red.) Bärke, Gränge och Ludvika. Några ortnamn från Västerbergslagen (1946) Ortnamnsällskapets i Uppsala årsskrift. Uppsala: . sid. 11-14.
  3. Sege, Carl A:son: Ludvika Kyrka, Ludvika kyrkoråd, Falun 1952, sid. 14. 
  4. Järnvägsdata, Svenska Järnvägsklubben, Malung 1992. ISBN 91-85098-71-X. 
  5. Nationalencyklopedin
Personliga verktyg