Aralsjön

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Karta över Aralsjön, med 1960 års utsträckning.

Aralsjön från satellit 1985.

På detta satellitfoto syns tydligt hur sjön minskat i storlek på mycket kort tid

Ett övergivet fartyg nära Aral i Kazakstan

Aralsjön är en saltsjö i Centralasien, på gränsen mellan Kazakstan och Uzbekistan, med en yta på 17 160 kvadratkilometer (siffra från 2004). Sjöns tillopp kommer från floderna Syr-Darja i nordost och Amu-Darja i sydväst. Sjöns utflöde av vatten sker genom avdunstning och Aralsjön saknar därför utlopp. Det man kallar Aralsjön är idag fyra mindre åtskilda sjöar. Till följd av massiv konstbevattning har sjön numera tömts nästan helt.

Miljöproblem

Lenin och Bolsjevikregeringen bestämde år 1918 att Syr-Darja och Amu-Darja skulle användas till konstbevattning av odlingar för spannmål, meloner, bomull och ris. Genom dessa avledningar av tillflödet, särskilt för odlingarna av bomull och ris, har sjön krympt drastiskt. Sedan 1960 (då sjön var världens fjärde) har ytan minskat med 55%, volymen med 80% och nivån har sjunkit med 19 meter; därmed har salthalten ökat. Den höga salthalten gjorde att nästan all fisk dog ut, utom en karpart som inte var lämpad för kommersiellt fiske. Ett samarbete mellan Danmark och Kazakstan har dock pågått sedan 1995 med att plantera in plattfisk från Kattegatt i den nordligaste av sjöarna, den så kallade Lilla Aralsjön^[1].

Sjön är kraftigt förorenad av industriutsläpp och vapentester. Överskott av gödningsmedel från kringliggande jordbruk har också lett till stor övergödning.

Sjöns tillbakagång påverkar även omkringliggande marker. När vattnet avdunstat ligger salt och lösa sediment kvar, som med vindens hjälp sprids över stora områden och gör marken mindre fruktsam. Varje hektar torrlagd sjöbotten avger cirka 300-600 ton saltdamm per år. Man har hittat vindburet salt från sjön ända borta i Vitryssland och Turkiet^[2].

Åtgärder för sjön

Under Sovjettiden föreslogs ett flertal tekniska lösningar för att fylla på sjön, bland annat att man skulle vända någon av floderna Ob, Volga eller Irtysj (projekt SIBARAL) eller placera en mindre kärnladdning i någon av Kirgizistans glaciärer. En lokal partiordförande föreslog att man skulle hälla kol på glaciärerna i Pamir för att genom ett lägre albedo skapa mer smältvatten^[2]. Alla dessa åtgärder var dock både för dyra och för avancerade att genomföra, samt medförde flera politiska bekymmer. Sovjetiska ekonomer räknade på 1960-talet ut att man skulle tjäna mer på att låta sjön torka ut än att minska på konstbevattningen till åkrarna. 1978 gjorde professor Agadjan Gildejevitj Babajev ett uttalande om att Aralsjön borde tömmas och sjöns botten göras om till en bomullsplantage^[2].

Idag har man en annan syn på saken. Förutom att man vill dra ner på antalet konstbevattnade åkrar vill man göra bevattningen effektivare, införa högre pris på vattnet och/eller uppföra avsaltningsanläggningar. För att rädda ekosystemet råder man dessutom till ett minskat kemikalieanvändande på åkrarna. En käpp i hjulet för projektet att rädda sjön är Turkmenistans anläggande av den så kallade Gyllene sjön, en reservoar ute i öknen, som leder av vatten från Amu-Darja.

För att binda saltet har man planterat saksaul (Haloxylon sp.), en halofyt buske^[2].

Ekonomin runt sjön

1974 avgick den sista fiskebåten^[2] och 1982 upphörde det kommersiella fisket i Aralsjön helt^[3]. Då hade man redan grävt långa kanaler för att ens komma ut med fartygen. I Aralkum finns en skeppskyrkogård, där man kan beskåda de gamla fiskebåtarna. I fiskehamnstäderna, som Aral och Mo‘ynoq blev arbetslösheten stor.

Bomullen, som odlas runt Amu-Darja och Syr-Darja, är en så kallad cash crop, det vill säga en viktig exportgröda som ger ett inflöde av utländsk valuta till länderna. Det är därför svårt att bryta denna odling, men olika försök görs för att minska vattenanvändningen. Olika projekt i Kirgizistan, stödda av DEZA, den schweiziska motsvarigheten till SIDA, och delfinansierat av HIDOS, den nederländska motsvarigheten, syftar till att öka andelen ekologisk bomull i landet och regionen ^{[4] [5]}.

Vattnet från Amu-Darja och Syr-Darja används inte bara till bevattning, utan även till vattenkraft, framförallt i de övre delarna av loppen, det vill säga i Kirgizistan och Tadzjikistan.

Människors hälsa

De stora mängderna salt, tungmetaller och rester av gödnings- och bekämpningsmedel som människorna runt Aralsjön får i sig via mat och dryck är dels ofta giftigt i sig och dels påverkar det immunförsvaret och gör människor känsligare för sjukdomar. 30 gånger fler fall av tyfoidfeber har rapporterats, barnadödligheten är en av världens högsta och sjukdomar som cancer, bronkit, artrit och njur- och leversjukdomar blir allt vanligare^[3][6]. Det finns städer där hälften av befolkningen helt enkelt gett sig av på grund av de höga gifthalterna och den allt sämre ekonomin^[3]. År 1997 hade 97% av kvinnorna i Karakalpakstan anemi, vilket är fem gånger så många som i slutet av 1980-talet^[7]. Orsaken är kraftigt förhöjda värden av mangan och zink i dricksvattnet ^[6].

Ostrov Vozrozjdenija

Ostrov Vozrozjdenija är en halvö i sydvästra Aralsjön, som tidigare saknade landförbindelse. 1948 anlades ett laboratorium för biologiska vapen på ön, med tillhörande deponi. Öns största stad var Kantubek, med cirka 1500 invånare, men Ostrov Vozrozjdenija har idag inga bofasta.

År 2002 fick Ostrov Vozrozjdenija landförbindelse och i samband med detta genomfördes en amerikansk rensningsexpedition till halvön, ledd av Brian Hayes från Pentagon. Projektet varade i tre månader och man hittade mellan 100 och 200 ton nedgrävda mjältbrandssporer.

Källor

1. ↑ http://www.levendehav.dk/uk/aral-fishery-project.htm
2. ↑ ^{2,0 2,1 2,2 2,3 2,4} Stefan Lindgren - Från Aral till Karakum: Centralasiens vattenproblem; i Sällskapet för Asienstudier 1995: Centralasien - Gamla folk söker ny väg. ISBN 91-86714-05-8
3. ↑ ^{3,0 3,1 3,2} Clarke, R & King, J: The Atlas of Water, Earthscan Ltd, London, Storbritannien 2004, 1. ISBN 1-84407-133-2. 
4. ↑ http://www2.swissinfo.org/sen/swissinfo.html?siteSect=2156&sid=4498260&cKey=1072879854000
5. ↑ http://www.swisscoop.kg/en/Home/Activities_in_Kyrgyzstan/Organic_Cotton
6. ↑ ^{6,0 6,1} http://www.fao.org/news/1997/970104-e.htm
7. ↑ Pearce, Fred 1995: Poisoned waters. New Scientist, vol. 148 Issue 2000, s. 29-33