Från Rilpedia

Antikens Grekland har en tusenårig historia och betraktas av många som den västerländska civilisationens vagga. De antika grekerna stod emot perserrikets erövringsförsök, överlevde Romarrikets erövring och uppgick senare i det bysantinska riket. Romarriket påverkades mycket starkt av grekisk kultur, vilket bidrog till att den spreds ut över Europa.

De olympiska spelen, för att nämna ett exempel, har sitt ursprung i det grekiska kulturarvet. Renässansen var ett försök att återuppväcka arvet från Romarriket och det antika Grekland.

Innehåll 1 Ursprung 2 Demokratin i Aten 3 Grekiska krig 4 Det klassiska Grekland 5 Grekiska hellenismen 6 Grekland under Rom 7 Senantiken 8 Kulturhistoria 8.1 Grekisk filosofi, matematik och astronomi 8.2 Grekisk mytologi 8.3 Grekisk litteratur 8.4 Grekisk konst 8.5 Grekisk arkitektur 9 Retorik 10 Referenser 10.1 Fotnoter 11 Se även

Ursprung

Den grekiska koloniseringen västerut som resulterade i Magna Graecia tog sin början runt 800 f.Kr. Man odlade bland annat vin och oliver och sålde detta till Grekland (silvermynten kom på denna tid).

Demokratin i Aten

Huvudartikel: Den atenska demokratin

Den blomstrande ekonomin ledde till krav på inflytande från befolkningen i grekland. Kungar, tyranner och aristokrater störtades av städernas medborgare. Utvecklingen kulminerade i Aten där en politisk reform gav alla medborgare rätt att rösta i viktiga frågor. Det sägs ofta att inget folk har haft mer makt än det atenska, men detta inflytande gällde bara fria män över 20 års ålder (vissa källor säger 18 års ålder, andra 21 års ålder) som var födda i Aten av atenska föräldrar. Inga kvinnor hade någon rösträtt. Med andra ord en minoritet av befolkningen (ca 30 000 av Atens 300 000 invånare). Det atenska demokratiska idealet kom emellertid att snabbt spridas i Grekland och ersätta de tidigare kungadömena och styrande aristokratierna.

Grekiska krig

Huvudartikel: Greklands militärhistoria

Huvudartikel: Arkaisk tid

Mellan 492 f.Kr. och 479 f.Kr. utsattes grekiska fastlandet för två erövringsförsök från det persiska riket - de persiska krigen. Den grekiska övärlden erövrades av Persien redan under Kyros II, men med hjälp av vädrets makter och genom samarbete i olika omfattning lyckades Aten och Sparta slå tillbaka landinvasionerna. 490 f.Kr. landsatte perserna en här i Grekland som grekerna dock besegrade i slaget vid Marathon. 480 f.Kr. gjorde perserna ett nytt försök. De hade slagit en bro av skepp över Dardanellerna där de tågade mot Grekland och hade understöd av flottan. Den här gången hjälpte spartanerna till, men det stoppade inte persernas framryckning. Perserna intog och brände Aten. Detta var en mycket ovanlig handling av persiska kungar. Kung Xerxes beordrade Atens återbyggande dagen efter.^[1] Grekiska styrkorna drog sig tillbaka till Korint och samlade sin flotta vid Salamis bukt. Avgörandet kom då. Grekerna var väl samlade och besegrade perserna. Efter segern vid Salamis övergick kriget till ett grekiskt anfall mot perserna som drog sig tillbaka. Den slutliga segern uppnåddes i slaget vid Plataiai.

Både Aten och Sparta eftersträvade dock total makt över hela Grekland och hamnade snart i krig med varandra. I de peloponnesiska krigen (431 f.Kr. - 404 f.Kr.) besegrade Sparta Aten. Sparta lyckades dock inte behålla sin maktposition särskilt länge och 338 f.Kr. hade Filip II av Makedonien till slut lyckats lägga alla andra stadsstater under sig.^[1]

Det klassiska Grekland

Huvudartikel: Klassiska Grekland

Den turbulenta perioden mellan cirka 480 f.Kr. och 323 f.Kr. brukar trots alla krig kallas för Greklands klassiska. Det var under denna period som den konst, litteratur, filosofi och arkitektur som förknippar med antikens Grekland skapades. En viktig orsak till detta var det grekiska alfabetet som bara innehöll 20 tecken och var lätt att lära sig. En annan avgörande faktor var kravet på makthavarna att motivera sina beslut inför medborgarna: Argumentation blev en förutsättning för makt och idéer spred sig snabbt i antikens Grekland.

Grekiska hellenismen

Huvudartikel: Grekiska hellenismen

Den hellenistiska perioden i Greklands historia var mellan 323 f.Kr., Alexander den stores död, och Roms erövrande av Grekland 146 f.Kr. Greklands militära styrka avtog så småningom och den romerska erövringen av Grekland inleddes 168 f.Kr. Den grekiska kulturen hade dock redan innan dess inlett sin erövring av det romerska riket och under hela den romerska tiden kom de östra delarna av imperiet att domineras av den grekiska kulturen.

Grekland under Rom

Den romerska perioden i Greklands historia var mellan 146 f.Kr. till tiden av delandet av romerska riket i öst och västrom år 330.

Senantiken

Huvudartikel: Senantiken

När det romerska imperiet till slut delades i två delar hamnade Grekland åter i centrum: Med Konstantinopel som centrum spred Östrom, sedermera det bysantinska riket, den grekiska kulturen vidare.

Kulturhistoria

Grekisk filosofi, matematik och astronomi

Huvudartikel: Antikens filosofi

Den västerländska filosofins historia börjar med de försokratiska filosoferna, även kallade naturfilosofer. Dessa var de första som ställde frågor om världen utan att ge religiösa och andra vidskepliga svar på frågorna. Kända försokratiker är Thales från Miletos, Parmenides och Herakleitos, och deras frågeställningar kretsade huvudsakligen kring metafysiska frågor som att söka efter ett urämne.

Genom att ta fram teorier om världen och dess samband som inte blandade in övernaturliga förklaringar och sedan utsätta dem för kritik, granskning och diskussion utvecklades ett vetenskapligt arbetsätt och man kan på god grund säga att det var då vetenskapen, som vi känner den, startade även om man redan tidigare sysslat med problem i fysik och matematik.

Försokratikerna kom att inspirera atomisterna och pythagoréerna med matematiker som Pythagoras och Hypatia samt även andra kända tänkare som Sokrates, Platon och Aristoteles. Begrepp som arche, apeiron, atom, eter, eld och inertia upptar i olika grad och innebörd fortfarande tänkarnas tid.

I matematiken kan det nya synsättet beskrivas så att då man tidigare var nöjd med att ha fått fram en formel för att bygga ett altare eller dela upp en vinst, så kom nu fokus på själva beviset för att formeln var korrekt. Thales metod att ta fram en djärv hypotes och utsätta den för skarp kritik, så att en bättre hypotes kan uppstå ur spillrorna, skulle komma att visa sig vara den grund som byggde den västliga civilisationen med dess vetenskap och teknik. Ett exempel på teknikens och astronomins framsteg är antikytheramekanismen, ett "urverk" från år 87 f.Kr., som kan beskriva rörelserna hos de då kända himlakropparna. Antikytheramekanismen är ett avancerat astronomiskt instrumet av en typ som man länge trodde inte börjat tillverkas förrän flera hundra år senare.

v • d • r Försokratiska filosofer Miletiska skolan Thales från Miletos • Anaximander • Anaximenes Pythagoréerna Pythagoras • Alkmaion • Filolaos • Archytas Efesiska skolan Herakleitos Eleatiska skolan Xenophanes • Parmenides från Elea • Zenon från Elea • Melissos från Samos Pluralisterna Anaxagoras • Empedokles Atomisterna Leukippos • Demokritos Sofisterna Protagoras • Gorgias • Prodikos • Hippias • Kritias • Diogenes från Apollonia • Pherecydes • Antifon

Grekisk mytologi

Huvudartikel: Grekisk religion och Grekisk mytologi

Grekisk mytololgi grundar sig på att Zeus, gudarnas fader och allsmätig härskare över Olympos, styr över det generella och mänsklighetens öden medan andra, lite mindre gudar, till exempel Apollo styr över bland annat hälsa genom att beskjuta städer och folk som misshagat honom och hålla städer som är trogna och dyrkar honom, vid god vigör. Ett annat exempel är Aeolus, vindarnas gud, ger medvind till havs och svalkande brisar på land till sina anhängare men orkaner och motvind till de som dyrkar en annan gud. Inom den grekiska mytologin var offer av bland annat tjurar standar vid ceremonier som hölls ungefär en gång i månaden. Offren var riktade till specifaka gudar, så om det rådde många sjukdomar i staden offrade man till Apollo i hopp om att det skulle bli bättre.

Grekisk litteratur

Detta avsnitt är en sammanfattning av Grekisk litteratur och Antikt grekiskt drama

I den grekisk litteraturen intar skalder som Homeros och Sapfo en tätplats. Det grekiska dramat har blivit stilbildande. Drama var gängse uttryck för teaterkonst. Konsten att skriva teatermanus kom att kallas dramatik och den som skriver teater är dramatiker.

Den västerländska teatern växte fram ur de årliga Dionysosfesterna i antikens Grekland. Varje år ordnade man en fest till guden Dionysos' ära, där traditionen utvecklats att bygga en arena för körsång. Denna leddes av en försångare som sjöng en växelsång med kören. En vacker dag fick en försångare för sig att tala texten istället för att sjunga och teatern hade fötts. Man ordnade så småningom årliga teaterfestivaler där tre antika dramatiker fick tävla med fyra pjäser var. Tre tragedier och ett lustspel. På den här tiden var teater som så mycket annat ett nöje förbehållet för Greklands medborgare, ”fria män”. Även på scenen var det bara män, också i kvinnorollerna och man använde masker. Thespiskärran, som fraktade dåtidens skådespelare på turné, har blivit en symbol för teater och scenkonst i vid bemärkelse.

Grekisk konst

Huvudartikel: Grekisk konst

Grekisk arkitektur

Huvudartikel: Grekisk arkitektur

Retorik

Retoriken, alltså talkonsten, hade sitt ursprung i Grekland och Rom.^[2]

Referenser

Fotnoter

1. ↑ ^{1,0 1,1} Engineering an Empire : Persian Empire; History Channel USA
2. ↑ ”Introduktion till retorik” (på sv). http://www.stockholm.stamning.se/sitespecific/stockholm/files/Introduktion_till_retorik.pdf. Läst 23 maj 2009. 

Se även

• Grekiska
• Persiska krigen