Antidepressiva läkemedel

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Antidepressivt läkemedel)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Zoloft, varunamn för SSRI-substansen sertralin
Fluoxetin, en selektiv serotoninåterupptagningshämmare (SSRI) under namnet Prozac
Venlafaxin, en selektiv serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare

Antidepressiva läkemedel, i singular även antidepressivum, är en grupp psykoterapeutiska läkemedel som huvudsakligen används mot depression och dystymi. Särskilt förknippas läkemedelsgrupper som SSRI, MAO-hämmare och tricykliska antidepressiva med begreppet.

Innehåll

Användning

Antidepressivum åtskiljs generellt från centralstimulantia, andra preparat som används för en omedelbar euforisk effekt ses inte heller som antidepressivum. Läkemedlen används huvudsakligen farmakologisk behandling av:

Trots namnets antydningar används läkemedlen dock ofta även som behandling av andra tillstånd såsom:

Antidepressiva läkemedel hör till de vanligaste receptbelagda mediciner som psykiatrin skriver ut, och deras effekter och biverkningar är föremål för åtskilliga forskningsstudier och konkurrerande teorier. Kemiska substanser med antidepressiva egenskaper inkluderar bland annat fenylanin, tyrosin, tryptofan, serotonin och kolin.

De flesta antidepressiva läkemedel har en fördröjd antidepressiv effekt som uppnås först efter 6-8 veckor. Andra effekter, såsom i vissa fall ångestlindring, kan inträda snabbare.

En del antidepressiva läkemedel har också blivit kända som "sinnesförhöjande medel" (därav det vilseledande begreppet "lyckopiller") trots att de inte har den effekten. Annan medicin som inte är känd som antidepressivum, exempelvis antipsykotika i låga doser[1] och benzodiazepiner[2], används också i stor utsträckning för behandling av depression.

Termen antidepressivum inkluderar i vissa sammanhang vilken som helst terapi (till exempel psykoterapi, ECT, akupunktur) eller process (till exempel sömnavbrott, ljusterapi, regelbunden fysisk träning) som kliniskt förbättrar nedstämdhet. Även sockerpiller har en signifikant antidepressiv effekt. Detta innebär att en klinisk prövning av ett nytt antidepressivt läkemedel måste visa på en ytterligare större effekt för att läkemedlet ska införas i medicinsk praxis.

Bakgrund

Johannesört, traditionellt använt mot lindrig oro.

Opium[3] och johannesört[4] har traditionellt använts för behandling av depression men de antidepressiva läkemedlens moderna historia började med isoniazid.

Isoniazid och iproniazid

1951 gjorde Irving Selikoff och Edward Robitzek, två läkare på Sea View Hospital i Staten Island, USA, kliniska prövningar för att utvärdera två nya kemiska substanser från Hoffman-LaRoche mot tuberkulos: isoniazid och iproniazid. Det var bara de patienter vars utsikter för tillfrisknande var dåliga som behandlades, men deras tillstånd förbättrades avsevärt av behandlingen. Selikoff och Robitzek noterade en "obetydlig allmän stimulering". Patienterna visade en återuppväckt vigör som förvisso vid några tillfällen ledde till disciplinära problem"[5] Historien om den lovande behandlingen som var ett resultat av forskningen på Sea View Hospital blev mycket omskriven i pressen.

1952 beslutade Max Lurie, psykiater från Cincinnati, efter att ha studerat Selikoffs och Robitzeks upptäckt, att pröva isoniazid och iproniazid på sina egna patienter. Året därpå rapporterade han med kollegan Harry Salzer att isoniazid hade förbättrat depressionstillståndet hos två tredjedelar av patientgruppen. Samtidigt myntade de termen antidepressivum för att beskriva dess verkan. [6]

En liknande historia utspelade sig i Paris, där Jean Delay, psykiatriansvarig på Sainte-Anne-sjukhuset, fick höra om isoniazids bieffekter av sina lungläkarkollegor på Cochin-sjukhuset. 1952, vilket är tidigare än Lurie och Salzer, rapporterade han med sin ST-läkare Jean-Francois Buisson om isoniazids positiva verkan på depressiva patienter. [7] Av anledningar utan koppling till beprövad effekt ersattes i medicinsk praxis isoniazid av det mer toxiska iproniazid[6] som antidepressivt läkemedel, även om det fortfarande används vid tuberkulosbehandling. De antidepressiva verkningsmekanismerna hos isoniazid är inte helt klargjorda, men det spekuleras i att effekten beror på att det hämmar diaminoxidas kombinerat med en svagare hämning av monoaminoxidas A.[8]

Tuberkulosläkemedlet iproniazid utvärderades av Selikoff och Robitzek samtidigt som isoniazid och rapporterades ha högre "psykostimulant" effekt även om det var på bekostnad av en högre toxicitet.[9]

Efter isoniazidrapporterna släpptes avhandlingar av Jackson Smith, Gordon Kamman, George Crane och Frank Ayd som beskrev psykiatrisk användning av iproniazid, och Ernst Zeller gjorde upptäckten att iproniazid fungerar som en potent monoaminoxidashämmare.[10]

Iproniazid betraktades som av ringa betydelse tills Nathan Kline, en inflytelserik och karismatisk forskningsansvarig på Rockland State Hospital, populariserade den som en "psychic energizer" för såväl fack- som lekmannapubliken i medicinsk som vanlig press.[11][10]

Eftersom det inte gick att ta patent på isoniazid[6] hårdlanserade Roche i stället iproniazid i en stor marknadsföringskampanj som ett receptfritt läkemedel mot depression. [10] Försäljningen ökade markant under de följande åren, ända tills den blev receptbelagd 1961 på grund av dödsfall orsakade av leverförgiftning.[10]

Historik

Uppmärksamheten riktas mot hjärnans signalsubstanser, budbärare av signaler mellan celler. Den grupp av signalsubstanser som visar sig ha betydelse är de så kallade monoaminerna. Det finns tre viktiga monoaminer: serotonin, noradrenalin och dopamin.

De första antidepressiva läkemedlen påverkade alla tre substanserna, de så kallade tricykliska antidepressiva: TCA. Läkemedlen hade bra effekt men även en rad biverkningar. Det visade sig att många av biverkningarna tycktes ha samband med signalsubstansen dopamin snarare än med serotonin och noradrenalin.

Astra kom 1982 ut med det första läkemedlet som verkade specifikt för att förstärka serotoninnivån i hjärnan. Läkemedlet drogs dock tillbaka efter rapporter om fall av allvarlig nervskada i samband med behandlingen. År 1988 släpptes fluoxetin i USA, under namnet Prozac, vilket beskrevs i böcker och massmedia som det nya "lyckopillret". I Sverige blev det godkänt först 1995 och då under namnet Fontex.

I slutet av 1990-talet kom ytterligare fyra nya läkemedel som tillhör den andra generationens antidepressiva läkemedel, så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI. Dessa 4 var sertralin (Zoloft), citalopram (Cipramil), escitalopram (Cipralex) och paroxetin (Seroxat). På senare år har man även forskat fram läkemedel som specifikt påverkar signalsubstansen noradrenalin och även läkemedel som påverkar både noradrenalin och serotonin.

De antidepressiva läkemedlen är inga läkemedel som producerar artificiell lycka åt patienten, utan är till för att återställa de naturliga nivåerna av signalsubstanserna i hjärnan. Det är därför antidepressiva medel endast har effekt på de som redan är diagnosticerade med någon psykisk åkomma, såsom depression, och inte några andra (utom möjligen biverkningar).

2009 lanserades det första läkemedlet av typen melatoninagonister- agomelatin. Enligt studier har det ungefär samma verkan som traditionella SSRI-preparat.

Kritik

Läkemedelsbolagen samt myndigheter som Läkemedelsverket fick svidande kritik under 90-talet för att inte ha informerat tillräckligt om de nya SSRI-preparatens eventuella effekter på barn och ungdomar, efter att det framkommit att ej fullt mentalt utvecklade personer som behandlades för indikationen depression samt ångest i studieresultat fått värre problem med ökade självmordshandlingar och/eller aggressivitet än vuxna som behandlades för samma indikationer med samma läkemedel. Efter dessa studier gick myndigheterna ut med en kraftig varning till förskrivare av antidepressiva läkemedel med indikationen depression samt ångestbesvär till minderåriga, samtidigt som de pekade på att de kliniska behoven fortfarande ska sättas först. I EU är bara ett antidepressivt medel, Fontex, godkänt för bruk av individer under 18 år.

De eventuella följderna av bruk av antidepressiva medel gällande tillväxt, mognad och kognitiv utveckling på lång sikt har inte fastställts hos barn och ungdomar under 18 år.

I en öppen, liten, icke–randomiserad studie gjord i USA av forskare oberoende av läkemedelföretagen hävdar att antidepressiva läkemedel har precis samma effekt som sockerpiller[12], dvs att antidepressiva läkemedel i princip enbart skulle vara en placeboeffekt. Detta har dock inte bevisats i en blind prövning. Samma källa påpekar även att antidepressica mediciner kan vara till hjälp och t.o.m. rädda liv i de fall där människor lider av svår depression eller ångest, men att andra medicinfria metoder (KBT) och terapier, eller en kombination av båda, i de flesta fall är bättre långsiktigt.

Antidepressiva läkemedel delas upp i följande kategorier

Lista över antidepressiva läkemedel

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI)

Melatoninagonister

Icke-selektiva monoaminoåterupptagshämmare (TCA)

Selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare

Noradrenergt och specifikt serotonergt antidepressivt läkemedel (NaSSA)

Övriga

Receptfria naturläkemedel

  • Johannesört (Movina, dock endast godkänt för självbehandling av lindrig oro och ej diagnosticerad depression)

Referenser

  1. ↑ Vega, JA., Mortimer, AM., Tyson, PJ. (2003) Conventional antipsychotic prescription in unipolar depression, I: An audit and recommendations for practice The Journal of clinical psychiatry 64(5), pp. 568-574.
  2. ↑ Petty F, Trivedi MH, Fulton M, Rush AJ. (1995) Benzodiazepines as antidepressants: does GABA play a role in depression? Biological Psychiatry. 38(9):578-91
  3. ↑ Weber, M.M. & Emrich, H.M. (1988) Current and historical concepts of opiate treatment in psychiatric disorders. International Journal of Clinical Psychopharmacology. Jul;3(3):255-66.
  4. ↑ Czygan, F.C. (2003) From a 2500 year old apotropic comes a current antidepressive. The cultural history and mistique of St. John's wort Pharm Unserer Zeit. 32(3):184-90
  5. ↑ SELIKOFF IJ, ROBITZEK EH (1952). "Tuberculosis chemotherapy with hydrazine derivatives of isonicotinic acid". Dis Chest 21 (4): 385–438. PMID 14906149. 
  6. ↑ 6,0 6,1 6,2 Weissman, Myrna M. (2001). Treatment of depression: bridging the 21st century. Washington, D.C: American Psychopathological Association, 10-11. ISBN 0-88048-397-0. 
  7. ↑ Healy, David (1996). The Psychopharmacologists: Interviews. London: Chapman & Hall, 8. ISBN 1-86036-008-4. 
  8. ↑ Healy, David (1998). The Psychopharmacologists: Volume 2. A Hodder Arnold Publication, 132-134. ISBN 1-86036-010-6. 
  9. ↑ ROBITZEK EH, SELIKOFF IJ, MAMLOK E, TENDLAU A (1953). "Isoniazid and its isopropyl derivative in the therapy of tuberculosis in humans: comparative therapeutic and toxicologic properties". Dis Chest 23 (1): 1–15. PMID 12998444. 
  10. ↑ 10,0 10,1 10,2 10,3 López-Muñoz F, Alamo C, Juckel G, Assion HJ (2007). "Half a century of antidepressant drugs: on the clinical introduction of monoamine oxidase inhibitors, tricyclics, and tetracyclics. Part I: monoamine oxidase inhibitors". J Clin Psychopharmacol 27 (6): 555–9. DOI:10.1097/jcp.0b013e3181bb617. PMID 18004120. 
  11. ↑ Time Magazine (1957) "Psychic Energizer"
  12. ↑ David D. Burns: "KBT - en självhjälpsbok" "Kapitel 4,Placebo planeten sid 61-76" Pagina Förlag AB/Optimal Förlag (tryckt och släppt i sverige 2008). Originaltitel "When panic attacs. The new, drug-free anxiety therapy that can change your life; Originally published: Broadway Books (c) 2006

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Antidepressiva_l%C3%A4kemedel"
Personliga verktyg