Alfågel
Från Rilpedia
- Inte att förväxla med alkfågel.
| ?Alfågel Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig |
|
|---|---|
 Alfågel, adult hane i vinterdräkt.
Fotograferad den 25 november utanför Amerikas västkust, i närheten av New York. |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Andfåglar Anseriformes |
| Familj: | Egentliga andfåglar Anatidae |
| Underfamilj: | Merginae |
| Släkte: | Clangula Leach, 1819 |
| Art: | Alfågel C. hyemalis |
|
|
|
| §Clangula hyemalis Auktor: Linné, 1758 |
|
| Synonymer | |
|
Anas glacialis (Linné, 1766) |
|
 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Alfågel (Clangula hyemalis) är en andfågel som tillhör underfamiljen Merginae och ensam art inom sitt släkte Clangula.
Innehåll |
Utseende och läte
Alfågeln är en ganska liten and som är 39-47 cm lång[2], har ett vingspann på 65-82 cm[2] och väger 600-1000 gram. Utöver detta har de adulta hanarna förlängda smala mittre stjärtpennor som mäter 10-15 cm.[2] Den har ett rundat huvud och en kort knubbig näbb. De helmörka vingarna är är ganska smala och spetsig. När den flyger håller den ofta vingen ganska bakåtvinklad och den flaxar med smidiga snabba vingslag som mest sker under horisontalplanet.[2] Detta ger alfågeln en arttypisk jizz vilken ibland beskrivs som fladdermuslik.[2]
Alfågeln har en komplicerad ruggningsstrategi vilket gör att den har minst tre urskiljbara dräkter under året.[2] I alla dräkter är den brokig i vitt, brunt och svart, och har helmörka vingar.
Alfågelns sång beskrivs ofta som mycket vacker och lätet påminner om en klarinett. Sången består av en ljudlig, nasal, tonren, lite joddlande durtreklang som ofta beskrivs som a a-aulí eller ah au-audeli och motsvarar tonerna a, a, ciss och e eller a, a, d och f.[2][3]
Utbredning och biotop
Alfågeln häckar i fjäll- och tundraområden, både i stora sjöar och havsvikar, på Island, i Skandinavien, Svalbard, Novaja Zemlja, Ryssland, Grönland, Kanada och Alaska. Den är en flyttfågel som vintertid flyttar till marina kustmiljöer exempelvis Östersjön, utmed kusterna kring norra Storbritannien, Sveriges västkust, Norge, Kina, Nordkorea, Sydkorea, Japan, och Nordamerika.
Förekomst i Sverige
I Sverige häckar den i Norrlands och Jämtlands fjällregioner. De Skandinaviska populationerna lämnar fjällen i oktober-november för att övervintra i Atlanten och Östersjön, och återvänder under mars-maj, då den passerar genom Östersjön till häckningsplatserna. Östersjön hyser vintertid flera miljoner individer och är en mycket viktig övervintringsplats för Skandinaviens och Rysslands alfågelsbestånd. Uppskattningavis 25% eller mer av Europas häckningspopulation av alfågel övervintrar i svenska östersjövatten.[4]
Häckning
Alfågel lever i monogama par. De bygger sitt bo som är en uppskrapad grop, direkt på marken. De lägger i genomsnitt 6-9 ägg som honan ensam ruvar i 24-29 dagar innan de kläcks. Ungarna blir flygga efter 35-40 dagar och alfågel lägger en kull per häckningssässong.
Föda
De livnär sig på vatteninsekter, musslor, blötdjur, kräftdjur.
Namn
Förleden i namnet al- anses vara onomatopoetiskt (ljudhärmande) av fågelns läte; det låter som A—A—L …[5] På Gotland har honan kallats al-kärring och alla-källing; hanen ale-gubbe.[6]
Referenser
Noter
- ↑ BirdLife International 2004. Clangula hyemalis. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061010
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 64-65. ISBN 91-34-51038-9.
- ↑ Carl-Herman Tillhagen (1978) Fåglar i folktron, LTs förlag, Stockholm, sid:317, ISBN 91-36-01184-3
- ↑ Leif Nilsson (2008) Förändringar i antal och utbredning hos övervintrande sjöfåglar i Sverige under fyrtio år 1967-2006, Ornis Svecica, vol.18, nr.3-4, sid:213
- ↑ Elof Hellquist: Svensk etymologisk ordbok, Gleerups, Lund 1922
- ↑ Ernst Johan Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Malmö 1867/1962
Källor
- Larsson, Lars (2001), Birds of the World, CD-rom
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan. ISBN 91-34-51038-9.
