3 Juno

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
3 Juno  24px
Juno mpl anim.gif
Animering av tre bilder på Juno
Upptäckt[1]
Upptäckt av K. L. Harding
Upptäcktsplats Lilienthal
Upptäcktsdatum 1 september 1804
Beteckningar
MPC-beteckning 3 Juno
Småplanetkategori Asteroidbältet
Epok 30 november 2008
Aphelium 3,356043727 AU
502 056 996 km
Perihelium 1,98826160 AU
297 439 702 km
Halv storaxel 2,672152664 AU
399 748 349 km
Excentricitet 0,25593263
Omloppstid 1 595,476186 d (4,37 år)
Medelhastighet i banan 17,93 km/s
Medelanomali 256,816536°
Inklination 12,968017°
Longitud för uppstigande nod 169,96083°
Periheliumargument 247,93353°
Fysikaliska data
Dimensioner 290×240×190 km
233,92 [2] km
Massa 1,81±0,40×1019[3]kg
Medeldensitet 2,7 g/cm³
Siderisk rotationsperiod 7,2095[4] h
Axellutning 27°[4]
Polekliptisk latitud 103°[4]
Polekliptisk longitud +27°[4]
Albedo 0,2383[2] geometriskt
Yttemperatur
   Kelvin
min medel max
~163 301
Spektraltyp S
Absolut magnitud (H) 5,33
Q space.svg
Hitta fler artiklar om Astronomi med Astronomiportalen

3 Juno var den tredje asteroiden som upptäcktes. Upptäckten gjordes av Karl Ludwig Harding, den 1 september 1804 med hjälp av ett teleskop med endast 50 mm öppning. Den gavs namnet Juno efter gudinnan Juno, som var den största gudinnan av alla i den romerska mytologin.

Juno står för ca 1,2% av all massa i asteroidbältet och den är huvudasteroiden i Juno-gruppen. Juno är en typisk S-asteroid. Infraröda bilder visar att den har en krater på nästan 100 km i diameter[5]. Jämför det med att Juno själv har en genomsnittlig diameter på 230 km.

Fysiska egenskaper

Vid studier av den ovan nämnda stora kratern har det framkommit att den troligen har bildats ganska nyligen. Den avslöjar dessutom att asteroidens skorpa innehåller Olivin och Pyroxen.[6]

Referenser

  1. ”Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)”. http://www.cfa.harvard.edu/iau/lists/NumberedMPs000001.html. 
  2. 2,0 2,1 2,2 NASA JPL Small-Body Database Browser on 3 Juno Läst 30 januari 2009
  3. Yu. Chernetenko; O. Kochetova och V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 23 september 2008. 
  4. 4,0 4,1 4,2 4,3 M. Kaasalainen; J. Torppa and J. Piironen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. 
  5. ”CfA Press Release Images”. http://cfa-www.harvard.edu/press/pr0318image.html. Läst 10 september 2008. 
  6. Sallie Baliunas, Robert Donahue, Michael R. Rampino, Michael J. Gaffey, J. Christopher Shelton and Subhanjoy Mohanty (maj 2003). ”Multispectral analysis of asteroid 3 Juno taken with the 100-inch telescope at Mount Wilson Observatory”. Icarus. Volume 163, Issue 1, Pages 135-141. doi:10.1016/S0019-1035(03)00049-6. http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6WGF-48F5GRG-3&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=b39a534a0dff62d90027d8ee21c6e84b. 

Externa länkar


Personliga verktyg