Östtysklands historia
Från Rilpedia
Östtysklands historia börjar med statens grundande, den 7 oktober 1949, i den sovjetiska ockupationszonen i Tyskland och den sovjetiska sektorn i Berlin. Statens historia slutade den 2 oktober 1990 då alla tillhörande territorier anslöt sig till Förbundsrepubliken Tyskland.
Innehåll |
Förhistoria mellan 1945 och 1949
Uppdelning av Tyskland
På grund av att de allierade under andra världskriget saknade en gemensam politik om Tyskland diskuterade de redan under kriget en uppdelning av landet. Dessa diskussioner skedde under Teheran- och Jaltakonferenserna. Efter segern möttes de allierade i juli 1945 i Potsdam och beslöt att Tyskland skulle delas i fyra ockupationszoner och Berlin i fyra sektorer. För att förvalta alla zoner skapades en gemensam kontrollkommitté.
Efter en tid uppkom stora ekonomiska skillnader mellan de västra zonerna och den sovjetiska ockupationszonen. De politiska spänningar som ledde till kalla kriget hade i Tyskland till följd att den US-amerikanska ockupationszonen sammanslöt sig med den brittiska zonen i januari 1947. Medan industrin i de västra zonerna fick hjälp genom Marshallplanen fortsatte Sovjetunion med nedmonteringar av företag som krigsskadestånd. När den sovjetiska sidan fick veta att de västallierade hade för avsikt att bilda ett västtyskt förbundsland lämnade det sovjetiska sändebuden den 20 mars 1948 i protest sina platser i kontrollkommittén. Den 20 juni 1948 byttes den gällande valutan i Västtyskland ut och lite senare fick även Västberlin D-mark som aktuell valuta. Tre dagar efter den västtyska valutareformen genomfördes en liknande reform för östra Tyskland.
Sovjetisk Tysklandpolitik
Under andra världskriget hade Stalin idén att Tyskland skulle bli en sammanhängande och neutral stat efter kriget. Han förväntade sig mycket krigsskadestånd från Ruhrområdet. När det blev uppenbart att Ruhrområdet skulle komma att bli del av en annan ockupationszon utlovade Stalin först jordbruksprodukter från östra Tyskland, men denna handel blev aldrig genomförd.
Efter kriget skapades i den sovjetiska ockupationszonen en myndighet (Sovjetisk militäradministration i Tyskland, SMAD) med upp till 50 000 medarbetare, vilka reglerade alla politiska aktiviteter i östra Tyskland.
Politisk uppbyggnad
De första politiska aktiviteterna av tyskar efter kriget dominerades i östra Tyskland av den så kallade ”gruppen Ulbricht”. Denna grupp var sammansatt av tyska kommunister som hade emigrerat till Sovjetunionen under andra världskriget och leddes av Walter Ulbricht. Gruppens första mål var att etablera så många medlemmar som möjligt i de östtyska förvaltningarna.
En överraskning för de västallierade och för tyska politiker var, att SMAD redan i juni 1945 möjliggjorde ett system med flera olika partier och så grundades eller återskapades till exempel KPD, SPD, CDU och LDPD. Dessa partier grundade det så kallade Antifascistiska blocket, som skulle rensa alla myndigheter från nazistiska personer och organisera landets återuppbyggnad. Trots att SMAD gynnade KPD misslyckade försöket att göra det kommunistiska partiet till det bestämmande partiet i den sovjetiska ockupationszonen. Redan under andra världskriget fanns i SPD och KPD personer som hade idéer om ett gemensamt arbetarparti. Efter en rad häftiga diskussioner i de bägge partierna och ett större försök av SMAD att påverka medlemmarna i deras beslut skapades den 22 april 1946 Tysklands socialistiska enhetsparti. Men vid de följande kommunalvalen i oktober 1946 fick partiet bara 47,5% av rösterna. För att minska inflytandet av de östtyska partierna CDU och LDPD utökades det antifascistiska blocket med nya partier och andra organisationer (Kulturbund, FDGB, Demokratischer Frauenbund Deutschlands) som dominerades av kommunister.
Senare bildades en folkkommitté som skulle utarbeta en författning för en ny stat. Efter att författningens text bekräftats i flera möten utropade sig folkkommittén till Östtysklands provisoriska parlament och författningen sattes i kraft. På så sätt grundades staten Deutsche Demokratische Republik.
Ekonomisk uppbyggnad
Ekonomin i östra Tyskland påverkades i början i hög grad av sovjetiska nedmonteringar. Fram till slutet av år 1946 förflyttades utrustningen hos över 1000 företag (mest firmor som sysslade med maskinteknik, kemisk industri och optisk industri) till Sovjetunionen. Dessutom nedmonterades nästan alla andra spår och elektricitet vid östtyska järnvägslinjer. I en senare etapp tog Sovjetunionen även krigsskadestånd från den pågående produktionen trots att det var förbjudet enligt fördraget från Potsdam. I september 1945 påbörjades en reform av grundegendom. Egendom tillhörig såväl krigsförbrytare och representanter från Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) som jordägare med mer än 100 hektar land blev exproprierad utan ersättning. SMAD delade ut marken till de så kallade nybönder som självständigt skulle odla sina fem till tio hektar. På grund av att dessa nya bönder saknade verktyg var de beroende av uthyrningsstationer.
Den egentliga omvandlingen till socialistisk ekonomi påbörjades först 1952.
Utveckling mellan 1949 och 1961
Politisk ledning
Östtysklands förste president blev Wilhelm Pieck och landets förste statsminister var Otto Grotewohl. De var sedan 1946 ledare av enhetspartiet (SED). Efter Wilhelm Piecks död 1960 avskaffades presidentposten i DDR och Staatsrad der DDR (Östtysklands statsråd) blev istället den styrande institutionen i landet. Rådets ledare, som samtidigt var statsöverhuvud, blev Walter Ulbricht.
Vid valen 1950 blev alla partier trots olika protester sammanslagna i en lista som kallades Nationale Front. Listan dominerades av SED och vann under de följande åren, enligt statens statistik, alltid med omkring 99 procent.
Utrikespolitik
Kort efter DDR:s grundande slöt staten fördrag med andra stater i Östblocket. I juli 1950 fastslogs Oder-Neisse-linjen som gräns mellan Polen och Östtyskland. I september blev DDR medlem i Rådet för ömsesidig ekonomisk hjälp, som var den östeuropeiska motsvarigheten till Europeiska gemenskapen.
Kontakter till andra stater förhindrades av Västtyskland genom Hallstein-doktrinen. Västtyskland hotade dessa stater med avbrott av alla kontakter om de skulle sluta fördrag med DDR. Efter att Västtyskland 1954 blev medlem i Västeuropeiska unionen anslöt sig Östtyskland ett år senare till Warszawapakten.
SMAD omvandlades 1953 till kommissariat och 1955 blev myndigheten upplöst efter att Sovjetunionen hade erkänd DDR som suverän stat.
Utvecklingar i samhället
För återuppbyggnaden av landet behövdes alla medborgare. Därför var det viktigt att inkludera alla kvinnor i den pågående processen. Det skapades daghemsplatser för små barn och även de yngre skolbarn fick handledare som var ansvariga för barnen när dagens egentliga skoltid var över. Hela skolsystemet omvandlades till den så kallade Polytechnische Oberschule som alla barn studerade vid i över tio år. För att skola barnen politiskt skapades organisationerna Pionierorganisation Ernst Thälmann och FDJ.
Ekonomisk politik
Från och med 1951 organiserades industrin efter en femårsplan som liknade planekonomi som i Sovjetunionen. Ansvarig för utformningen och kontrollen av dessa planer var en plankommission. 1958 avskaffades alla livsmedelskort. 1959 fanns det tecken på att den pågående femårsplan inte skulle uppfyllas och därför skapades tillfälligt en sjuårsplan. Ett större antal sovjetiska aktiebolag köptes tillbaka och omvandlades till folkägt företag (Volkseigener Betrieb).
17 juni 1953
Huvudartikel: Folkupproret i Östtyskland 17 juni 1953
Konsekvenser efter Stalins död
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Säkerhetstjänsten
1950 grundades ett ministerium för statens säkerhet (MfS) som fungerade som Östtysklands säkerhetstjänst. Dess förste ledare blev Wilhelm Zaisser.
Efter folkupproret 1953 anklagade enhetspartiets ledning MfS för misslyckandet. Därför degraderades ministeriet under två år till underavdelning till ett annat ministerium. Wilhelm Zaisser blev först avskedad från enhetspartiets centralkommitté och senare även utesluten från partiet. Vid ministeriets återskapande bildades en avdelning för utlandsspionage.
Utvandring
Fram till 1956 lämnade 1,72 miljoner personer landet. För att stoppa denna process ändrades rättsnormen så att resor till Västeuropa blev svårare. Den så kallade republikflykten blev straffbar.
Trots allt ökade utvandringen fortfarande. Till exempel lämnade många bönder, som inte ville vara medlemmar i ett statligt kooperativ, landet. Enbart i september 1960 registrerade Västberlin 20 968 invandrare från Östtyskland. Dessa personer som lämnade landet hade oftast en bra utbildning och saknades därför i den östtyska ekonomin. Till slut byggdes den 13 augusti 1961 Berlinmuren, som gjorde utresan nästan omöjlig.
Utveckling mellan 1961 och 1970
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Politisk ledning
Den 21 september 1964 dog Otto Grotewohl och hans efterföljare som ledare av ministerrådet blev Willy Stoph. I april 1968 hölls valen för en ny författning. Resultatet blev 94,5% positiva röster. I författningen betecknades DDR som socialistisk stat och enhetspartiets ledande roll var fastlagd.
Tysklandpolitik
Händelser vid statsgränsen
Efter att Berlinmuren var färdigbyggd utsändes order att flyktingar skulle skjutas. Östtyska och västtyska gränsposter hamnade i mindre strider på grund av de första flyktingar som dog vid gränsen. Senare placerade Östtyskland minor på sin sida av gränsen.
Försvarspolitik
1962 införde Östtyskland värnplikt för att förbättra situationen i Nationale Volksarmee (NVA) genom att utöka antalet soldater i armén. På grund av större protester från kyrkliga institutioner inrättades 1964 en tjänst utan vapen som kallades byggsoldat (Bausoldat).
Ibland skedde mindre strider på Östtysklands territorium, huvudsakligen i luften, med Västblockets flygplan, som var på väg till Västberlin.
I augusti 1968 fick den sovjetiska armén organisatorisk hjälp av NVA när den invaderade Tjeckoslovakien efter Pragvåren, men de östtyska trupperna deltog inte själva vid nedslagningen av folkupproret.
Ekonomisk politik
Utveckling mellan 1971 och 1980
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Slutet på Walter Ulbrichts dominans
Enhet av ekonomi och samhälle
Kulturpolitik
Säkerhetstjänst
Utveckling mellan 1980 och 1990
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Finanskris
Glasnost och perestrojka i Sovjetunion
Utvandringsvågen
Oberoende borgerliga grupper
Måndagsdemonstrationer
Återförening
Källor
- artikel Geschichte der DDR på tyska Wikipedia.
