Oder-Neisse-linjen
Från Rilpedia
██ Tyskland
██ Polen
██ Tjeckien
██ Landförluster till Polen 1945
██ Landförluster till Sovjetunionen 1945
██ Efterkrigstykland
Oder-Neisse-linjen är ett begrepp i den tyska efterkrigshistorien som syftar på den tyska gränsen mot Polen.
Bakgrund
Begreppet syftar på den gränsdragning som de allierade gjorde i samband med andra världskrigets slut, och som innebar en flyttning av den tyska östgränsen västerut längs floderna Oder och dess biflod Neisse (Neiße). Enligt beslutet vid Potsdamkonferensen 1945 skulle den utgöra provisorisk gräns.
En komplikation vid tolkningen av beslutet var att det finns två bifloder till Oder som kallas Neisse; västmakternas förhandlare skall ha fått uppfattningen att det var den östligare (Glatzer Neiße, på polska Nysa Kłodzka) av dessa båda bifloder som avsågs, medan Sovjetunionen i själva verket avsåg och handlade i enlighet med att det skulle vara den västligare (Lausitzer Neiße, tidigare kallad Görlitzer Neiße, på tjeckiska Nisa, på polska Nysa Łuźycka).
De allierade hade överfört Polens östra territorier till Sovjetunionen (Curzonlinjen). Dessa områden hade en minoritetsbefolkning på cirka tre miljoner etniska polacker, som fördrevs västerut, och de allierade valde att kompensera Polen för förlusten med tyskt territorium, dock utan dess tyska befolkning.
Fördrivning
De allierade beslutade att de cirka tio miljoner tyskar som bodde i östra Tyskland, samt de cirka fyra miljoner som bodde i Polen, Tjeckoslovakien (den tyska annekteringen av Sudetlandet hade ogiltigförklarats) och Ungern skulle fördrivas[1], och så skedde under perioden 1945 - 1950. De som hade flytt undan Röda armen nekades återvända, och de som var kvar tvingades med våldtäkter[2] och andra tvångsmedel att lämna sina hem på eget bevåg. Många dog av förfrysning och andra umbäranden i de öppna tågsäten som de allierade organiserade för den mer organiserade delen av folkomflyttningen.
Uppskattningar över antalet döda som följd av fördrivningen, (vilken ofta skedde under brutala former), varierar starkt, initialt nämndes siffror kring tre miljoner. En västtysk officiell uppskattning var att cirka två miljoner dog, men modernare forskning uppskattar det cirka 1,1 miljoner. En minoritet hävdar även så låga siffror som 500 000 döda.
Tyskt erkännande av gränsen
År 1950 slöts under sovjetisk ledning ett bilateralt fördrag mellan Polen och Östtyskland (DDR) där man fastställde att linjen skulle gälla som gräns. Gränsdragningen var länge en känslig fråga i såväl Väst- som Östtyskland trots att den de facto var den nya gränsdragningen. Under 1950- och 1960-talen förde Hallsteindoktrinen med sig att frågan lades åt sidan utan att få en lösning.
Den sjunde december 1970 erkände slutligen Västtyskland genom Warszawafördraget officiellt gränsdragningen i samband med den nya Ostpolitik som Västtysklands dåvarande förbundskansler Willy Brandt drev vilket innebar avtal med Polen och DDR. I samband med den tyska återföreningen (1990) bekräftades på nytt Oder-Neisse-linjen inom ramen för Två plus fyra-fördraget och snart därefter även i ett bilateralt avtal mellan Tyskland och Polen.
