Ödeby kyrka

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ödeby kyrka med torn i väster

Ödeby kyrka i Ödeby socken är en av fyra kyrkobyggnader i Glanshammars församling, Närke, Strängnäs stift sedan 2002 då Rinkaby och Lillkyrka-Ödeby församling införlivades i Glanshammars församling. Den ligger på Kägleholmsön i Väringen, intill Arbogaåns utlopp och gränsar därmed också till Västerås stift. Därmed var dess placering av central betydelse, och alls ingen ödebygd, vilket namnet lätt associerar till.

Ödeby socken ingick i Glanshammars härad. Arealen var 1892 angiven till 3 390 ha med 421 invånare. Som församling var den redan då ett annex till den idag historiska Lillkyrka församling och därmed inte en egen församling.

Innehåll

Kyrkobyggnaden

Tredimensionell altartavla

Ursprungligen var kyrkan sannolikt en gårdskyrka till gården Tuna, sedermera Kägleholm, vilken småningom kom under rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardies förvaltning och omsorg (så kallad patronatsrätt) cirka 1670.

Den första kyrkan hade ett kvadratiskt torn, bredare långhus och en vägg med dörr in till ett smalare kor. Koret blev breddat och väggen togs bort under senmedeltiden. Var sakristian då befanns vet man inte, men antas ha funnits.

Kyrkans nuvarande utseende anses vara Magnus Gabriel De la Gardies förtjänst, då han under åren 1679-1680 lät genomföra en stor renovering. Kyrkan förlängdes i sin helhet (trots att den idag är att betrakta som en väldigt liten kyrka). Barockstilen inspirerade i interiören, men i en sparsmakad formgivning. Flera av tavlorna och interiören togs från Läckö slott. En sakristia lades norr om långhuset. Tornet fick då sin höga spira som egentligen var avsedd för rådhuset i Lidköping. Kyrktaket täcktes med spåntak. Andra renoveringar har skett genom århundradena. Bland annat försågs tornet med koppartak och spåntaket ersattes av järnplåt 1771.

Inventarier

Altarskåp (bilder) av ek är hämtat från Flandern, tillverkat i Mechelen på tidigt 1500-tal.[1] Predikstolen från 1681 är smyckad med skulpturer av bland annat George Baselaque. Bland andra klenoder i kyrkan finns en psalmbok från 1673, således innan Svenska kyrkans officiella psalmböcker gavs ut, oljemålningar från 1600-talet och delar av ett gravtäcke, troligen härstammande från Albertus Pictors verkstad under 1470-talet och avsett för Katarina av Vadstena.

Orglar

Orgeln från 1856 nyrenoverad

Orgelläktaren byggdes om 1855, i samband med att man året innan beställt en ny orgel från Erik Adolf Setterquist i Hallsberg som blev installerad 1856. Orgeln är en av de bäst bevarade av Setterquists tidiga orgelbyggen och återinvigdes den 9 oktober 2005 efter en grundlig renovering till ursprungligt skick av orgelbyggarna Tomas och Monica Svenske. Dess särprägel, som varandes en av tre bevarade tidiga Setterquistare, är att den är byggd utifrån en gammal tradition som ännu inte påverkats av de influenser som senare byggen av honom kännetecknades av. Genom samarbetet med Per Larsson Åkerman perioden 1859-1860 kom Setterquists senare orglar att bli av mer romantiskt påbrå.

Orgeln är mekanisk med 8 stämmor i manualen, som har svarta undertangenter. Spelbordet sitter på orgelhusets södra gavel. Registerandragen sitter i en rad ovanför klaviaturen. Fasaden, som är sammanbyggd med läktarbarriären, är stum. Den ursprungliga kilbälgen som fanns fram till 1957, då den ersattes av en modern parallellbälg med tillhörande fläkt, har rekonstruerats. Tempereringen är liksvävig med a¹ = 431 Hz vid cirka 20 °C.

Orgeln är därmed restaurerad av Tomas & Monica Svenske till ursprungligt skick.

Kronologi:

Disposition (ursprunglig och nuvarande):

Manual C-f³ Pedal C-g°
Borfuna 16 fot, Bas C-H)/Discant (c- f³) bihängd
Principal 8 fot, Bas C-H)/Discant (c- f³)
Rörfleut 8 fot
Fugara 8 fot (C-H gemensam med Rörfleut 8 fot)
Fleut Deamur 8 fot (C-H gemensam med Rörfleut 8 fot)
Octava 4 fot
Fleut 4 fot
Octava 2 fot
Spärrventil

Se även

Externa länkar och källor

Litteratur och källor

  1. Medeltidens bildvärld, Historiska museet (även bilder).
Personliga verktyg