Ägretthäger
Från Rilpedia
| ?Ägretthäger | |
|---|---|
.jpg) Ej häckande ägretthäger (A. a. alba). Notera den gula näbben med mörknäbbspets och gul tibia.
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Storkfåglar Circoniformes |
| Familj: | Hägrar Ardeidae |
| Släkte: | Ardea |
| Art: | Ägretthäger A. alba |
|
|
|
| §Ardea alba Auktor: Linné, 1758 |
|
| Synonymer | |
|
|
 Ägretthäger (A. a. modesta) i häckningsdräkt. Notera den mörka näbben, benfärgen, ovanför tibia rödaktiga, de blå hudpartiet vid näbben och de förlängda fjäderplymerna.
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Ägretthäger (Ardea alba) (ibland Egretta alba eller Casmerodius albus) är en fågel som tillhör familjen hägrar (Ardeidae).
Innehåll |
Taxonomi och utbredning
Den finns i de flesta tropiska och varmare tempererade delarna av världen, men den är mycket lokal i södra Europa och Asien. Populationerna på norra halvklotet är flyttfåglar och flyger söderut från områden med kalla vintrar, medan populationer i varmare område är stannfåglar.
Taxonomi
Ägretthägerns släktskap med andra hägrar är under diskussion och den placeras fortfarande ibland i släktena Egretta och Casmerodius. Merparten av taxonomer anser att dess många likheter med de större arterna och de fåtal likheter den har med de mindre vita hägrarna, däribland färgen, utgör bevis för att placera den i släktet Ardea . Data från DNA-DNA hybridisering indikerar även att ägretthäger, tillsammans med plymhäger (Mesophoyx intermedia) och kohäger (Bubulcus ibis) är genetiskt mer närstående släktet Ardea än släktet Egretta.[1].
Man delar ofta upp ägretthägern i fyra underarter:
- Ardea alba alba - nominatformen förekommer i Europa och österut till södra Sibirien, Xinjiang och nordvästra Heilongjiang, och i Iran.
- Ardea alba modesta (östlig ägretthäger) - förekommer i sydöstra Asien, från Kina, sydöstra Heilongjiang och Japan söderut till Indien och Australien.
- Ardea alba melanorhynchos - förekommer i Afrika söder om Sahara och på Madagaskar.
- Ardea alba egretta (Amerikansk ägretthäger) - förekommer i Nord- Central- och Sydamerika. Dess nordliga gräns går i södra Kanada
Amerikansk ägretthäger egretta skiljer sig i både beteende och färg på näbben vid häckningstid vilket indikerar att den består av en specifik utvecklingslinje och vissa behandlar den som en god art.[1] Det pågår även en diskussion huruvida modesta också borde kategoriseras som en egen art.
Förekomst i Sverige
Den är en sällsynt gäst i Sverige men har observerats i alla landskap. Den har också observerats i Sverige under alla årets månader.[2]
Utseende, fältkännetecken och läte
Ägretthägern är en stor fågel, jämnlång med gråhägern (Ardea cinerea) med sina 85-100 cm, men smalare, mer långhalsad och med ett något mindre vingspann, 143-169 cm och en vikt på 950 gram. Den flyger långsamt med tillbakadragen hals, liksom hägrar i allmänhet. Dess fjäderdräkt är helt vit. Hos ickehäckande fåglar är färgen på näbben gul, ibland med mörk näbbspets, det fjäderlösa hudpartiet vid näbbroten och runt ögat är olivgult och benen är svarta med bara en gulaktig ton högst upp på tibia. Iris är gul.
I häckningsdräkt ändras färgen på näbb, ben, och det fjäderlösa hudpartiet vid näbbroten och den får också förlängda bröst- och ryggfjädrar som kallas ägretter. Häckningsdräkten skiljer sig mellan de olika underarterna.
Hos nominatformen A. a. alba och den afrikanska A a. melanorhynchos blir tibia först gulare och sedan rödare. Näbben mörknar och får en varmt brunsvart ton. Dock brukar en viss gul ton finnas kvar vid näbbroten. Det nakna hudpartiet vid näbbroten blir grönare.
Hos den östliga A. a. modesta mörknar näbben och får en kall gråsvart ton, benen blir röda, och hudpartiet vid näbbroten ljust koboltblå[3]
Näbben hos den amerikanske ägretthägern A. a. egretta blir svart på övre näbbhalvan medan den behåller sin gula färg på nedre näbbhalvan. Tibia förblir svartaktiga, det nakna hudpartiet vid näbbroten blir pistagegrönt och iris blir röd.[4]
Juvenilen är mycket lika adulta ickehäckande individer.
Locklätet är ett högljutt kraxande "krrrk".
Beteende och föda
Ägretthägern söker föda i grunt vatten eller torrare områden och tar fiskar, grodor eller insekter med sin långa vassa näbb. Ofta väntar den orörlig på sitt byte eller följer det långsamt. Den är ofta lätt att få syn på.
Häckning
Den häckar i kolonier nära stora sjöar med vass eller andra vidsträckta våtmarker. Häckningsperioden börjar med att hanarna bygger små plattformsliknande ställningar varifrån de visar upp sig för honorna. Under uppvisningen reser hanen sina fjäderplymer, sträcker upp halsen, klapprar med näbben och slår med vingarna.[5] När uppvaktningen inleds putsar paret varandra och omslingrar varandra med sin långa halsar. Det stadiga plattformsliknande boet byggs av honan och konstrueras främst av kvistar.[5]Det placeras tre till tretton meter upp i buskar eller träd i närheten av, eller till och med hängande över, vattnet. En kull på vanligtvis tre till fem ägg läggs varje häckningssässong. Paret ruvar äggen tillsammans i ca 25 dygn. Föräldrarna tar sedan hand om kycklingarna tillsammans under 40-50 dygn tills de är flygdugliga.[6]
Status
Generellt är den en framgångsrik art med ett stort och expanderande utbredningsområde. Dock minskar den på vissa platser, exempelvis i södra USA på grund av biotopförstöring. Under en period kring 1800-talet blev dess fjäderplymer mycket populära som hattdekorationer och stora mängder fåglar dödades runt om i världen. Under ett år hanterade ett Londonbaserat företag fjäderplymer från 190000 ägretthägrar vilka köpts av jägare från stora delar av världen.[7]Runt om i världen slaktades miljontals vita hägrar vilket blev startskottet för fågelskyddsorganisationer som brittiska Royal Society for the Protection of Birds (1898) och nordamerikanska National Audubon Society (1905) vilka grundades för att förhindra att fåglarna dödades för sina fjädrar.[7] Den intensiva handeln med fjädrarna upphörde i början abv 1900-talet.[7]
I Australien är ägretthägern skyddade sedan 1974 genom National Parks and Wildlife Act. Den finns även med bland AEWA-arterna (The Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds), en överenskommelse mellan fjorton stater för skyddandet av våtmarksberoende fåglar, samordnat av UNEP.
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 Sheldon (1987) Auk, nr.104, sid:97-108
- ↑ Club 300, Fyndstatistik - Ägretthäger, www.club300.se, läst 2007-11-13
- ↑ Craig Robson (2002) A field Guide to the Birds of Thailand, sid:136-137, ISBN 1-84330-058-3
- ↑ Magnus Ullman, Brutus Östling (2005) Mellan vingspetsarna, sid:153-154, Norstedts, ISBN:91-1-301439-0
- ↑ 5,0 5,1 Narena Olliver (2005) New Zealand Birds, Kotuku, the white heron, Greytown, New Zealand. Läst 2007-11-12
- ↑ Lars Larsson (2001) 'Birds of the World, CD-rom
- ↑ 7,0 7,1 7,2 Warwick Tarboton (1994) Birds of Southern Africa, The Sasol Plates Collection, sid 42, ISBN:0-947430-50-4
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan. ISBN 91-34-51038-9.
- ITIS, the Integrated Taxonomic Information System, ITIS Standard Report Page: Ardea alba, Taxonomic Serial No.: 554135. läst 2007-11-12
- Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Great_Egret, läst 2007-11-12
Externa länkar
- Sveriges ornitologiska förening - Ägretthäger bilder
- Ägretthäger Bilddokumentation
- Wikimedia Commons har media som rör Ägretthäger
