Protein
Från Rilpedia
Proteiner är komplexa organiska ämnen med hög molekylvikt. Tillsammans med polysackarider, fetter och nukleinsyror utgör proteinerna huvudbeståndsdelen i allt levande. Ett äldre namn är äggviteämnen.
Kemiskt består proteinerna av långa kedjor av aminosyror ihopbundna genom peptidbindningar. Om kedjan består av mindre än 50 aminosyror använder man oftast benämningen peptid eller peptidkedja istället för protein. Det finns exempel på proteiner med upp till 27 000 aminosyror. Proteiner och deras beståndsdelar studeras i den del av biokemin som kallas proteinkemi.
De flesta proteiner innehåller även andra beståndsdelar än aminosyresekvenser. De flesta är mer eller mindre glykosylerade, det vill säga de har genomgått en (av flera typer av) posttranslationell modifiering där längre eller kortare kedjor av kolhydrat bundit kovalent till proteinet. Dessa kallas för glykoproteiner. En grupp proteiner som innehåller mycket stora mängder kolhydrat är proteoglykaner.
Proteiner kan även binda andra typer av molekyler till sig, som behövs för att proteinet ska kunna utföra sin uppgift. I de fall då proteinet även innehåller delar som inte är protein, till exempel i hemoglobin som även innehåller en organisk molekyl kallad hemgrupp, benämnes den egentliga proteindelen apoprotein. Andra proteiner kan binda väsentliga beståndsdelar mer eller mindre löst till sig, och kallas då konjugerade proteiner. De benämns i allmänhet efter vad proteinet bundit, till exempel metalloproteiner, fosfoproteiner och lipoproteiner.
Proteinernas betydelse för de levande organismerna beror framför allt på deras komplexa och varierande tre-dimensionella form och därmed varierande funktion. Proteiner förekommer i praktiskt taget alla cellens olika maskinerier och processer.
Namnet protein användes första gången av den svenske kemisten Jöns Jakob Berzelius i ett brev till dennes holländska kollega Gerardus Johannes Mulder.
Innehåll |
Form och struktur
- Huvudartikel: Proteinstruktur
Proteiner är makromolekyler bestående av aminosyror i långa kedjor. Den ena aminosyrans amingrupp binds till den andras karboxylgrupp med en peptidbindning. Två hopbundna aminosyror kallas för dipeptid. Tre stycken heter tripeptid och en kedja med upp till 50 aminosyror brukar kallas polypeptid, medan längre kallas proteiner eller polypeptid. Gränsen på 50 aminosyror är tämligen godtycklig och kommer sig av att insulin, som brukar betraktas som det minsta proteinet, består av 51 aminosyror.
Det finns hundratals olika aminosyror, men endast 20 stycken förekommer i de levande cellernas proteiner. Detta hänger samman med att proteinernas struktur bestäms av sekvenser av DNA som enligt den genetiska koden anger vilka aminosyror som ska användas vid tillverkningen av proteinerna. tRNA transporteras ut i ribosomerna som sitter på "endoplasmatiska retikulum"(som står i förbindelse med det cellkärnans membran), där "transkriptionen" från RNA till protein sker. Proteinet finns efter translationen lokaliserat i den geleaktiga cytosolens.
Att proteiner kan ha så många varierande funktioner beror på deras komplexa och varierande form. De flesta proteiner är mer eller mindre runda och kallas globulära medan andra, till exempel hudens och skelettets kollagen, är fibrösa och bildar långa fibrer.
Strukturen beskrivs ofta i fyra nivåer, där strukturer på lägre nivå ingår som byggstenar i strukturer på högre nivå:
- Primärstruktur (linjär sekvens)
- Sekundärstruktur (vissa vanliga formationer i delar av protein)
- Tertiärstruktur (hela proteinet, olika "domäner"/områden av samma protein som är geometriskt åtskiljda med olika uppgifter)
- Kvartärstruktur (två eller flera protein som sitter ihop)
Vissa proteiner innehåller även andra beståndsdelar än aminosyresekvenser. Dessa proteiner kallas konjugerande proteiner och indelas vanligen efter typen av annan beståndsdel, till exempel metall-, fosfo-, glyko-, nukelo- och lipoproteiner.
Funktioner
Proteinerna har en mängd viktiga och nödvändiga funktioner och grupperas ofta efter dessa. Det finns ett protein som heter hemoglobin. Hemoglobinet finns i alla våra röda blodkroppar och inuti hemoglobinet sitter järn. Järn kan binda sig med syre vilket gör att vi kan transportera syret runt i våran kropp
Enzymer
Den mest välkända rollen hos proteiner i celler är som enzymer, vilka katalyserar kemiska reaktioner. Enzymer är vanligtvis väldigt specialiserade och skyndar endast på en eller ett fåtal kemiska reaktioner. Enzymer startar de flesta av reaktionerna involverade i exempelvis metabolism och även vad det gäller DNA-processer som DNA-replikation, DNA-reparation och transkription. Vissa enzymer agerar på andra protein genom att lägga till, eller ta bort, kemiska grupper i en process som kallas posttranslationell modifiering. Cirka 4 000 reaktioner vet man med säkerhet katalyseras genom enzymer.[1] Den accelerationsgrad som enzymerna katalyserar är ofta enorm - upp till 1017-faldigt den okatalyserad reaktionen hos orotat dekarboxylas (78 miljoner år utan enzymet, 18 millisekunder med enzymet).[2]
De molekyler som binder till den aktiva ytan i ett enzym kallas substrat. Även om enzym kan bestå av hundratals aminosyror, så är det bara en liten del av dessa som är i kontakt med substratet och en ännu mindre del - genomsnittligen 3-4 aminosyror - som är direkt involverade i katalyseringen. [3]
Reglerande proteiner
Många hormoner och andra signalmolekyler såsom inflammatoriska cytokiner är proteiner. Andra exempel är de proteiner som reglerar översättningen av DNA-sekvenser till RNA-sekvenser vid tillverkningen av proteiner i den så kallade proteinsyntesen.
Förrådsproteiner
Det finns proteiner som kan lagra ämnen och frigöra dem vid behov. Till exempel myoglobin som lagrar syre i muskelceller och gluten som lagrar kväve i vetekornet.
Transportproteiner
En del proteiner kan transportera ämnen; uppta ämne på en plats, förflytta sig och frigöra ämnet. I blod finns hemoglobin som transporterar syre, och många andra ämnen som antingen är för hydrofila för att kunna färdas lösta i blodet eller, liksom syret, för farligt att ha löst om det inte var bundet till något. Exempel är albumin som transporterar fettsyror och prealbumin som transporterar tyroxin(T4) och trijodtyronin (T3). Det finns flera typer av transportprotein som har olika strukturer. Den vanligaste formen som membrantransportprotein har är a-helix, som enskilda eller flera stycken som skapar porer i membranet. Flera b-sheets kan dessutom skapa så kallade b-barrels genom membran. Transportprotein som sitter i E.R. kallas "porin".
Strukturproteiner
Vissa proteiners främsta funktion är att ge en vävnad struktur och stadga. Som exempel kan man ta keratin som finns i horn, hud, fjädrar och naglar, elastin som finns i hud och artärväggar, och kollagen som förutom bindväv även är en viktig komponent i skelett.
Försvarsproteiner
En stor del av immunförsvaret, såsom antikropparna, och delar av cellens membran som fungerar som receptorer för olika substanser, består av proteiner.
Motorproteiner
Ett motorprotein är ett protein som kan röra sig över en yta. Motorproteinet myosin bygger tillsammans med aktin upp våra muskler och gör att dessa kan dras samman. Dynein förflyttar kromosomerna under celldelningen och flyttar också cellens organeller. Dynein finns även i cellens cilier och flageller och gör att dessa kan röra på sig. Det är därmed avgörande för exempelvis spermiernas rörlighet.
Proteiner som näringsämnen
Eftersom proteiner är kroppens byggstenar är det viktigt att man får i sig en mängd varje dag. Ett fullvärdig protein innehåller alla essentiella aminosyror i lämpliga proportioner (kroppen kan utnyttja proteinet på bästa sätt). Ägg, kött och sojabönor är exempel på livsmedel med fullvärdigt protein.
Sönderdelning
Sönderdelingen av äggviteämnena startar i magsäcken och fortsätter i tolvfingertarmen och bukspottskörteln.
Se även
Referenser
Noter
- ↑ Bairoch A. (2000). "The ENZYME database in 2000". Nucleic Acids Res 28: 304–305. DOI:10.1093/nar/28.1.304. PMID 10592255.
- ↑ Radzicka A, Wolfenden R. (1995). "A proficient enzyme". Science 6 (267): 90–3. DOI:10.1126/science.7809611. PMID 7809611.
- ↑ The Catalytic Site Atlas på The European Bioinformatics Institute
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.
