Tandläkare

Från Rilpedia

Version från den 28 maj 2009 kl. 20.07 av Lavallen (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Legitimerade yrken i Sverige
Yrke/Yrkestitel Utbildning
Apotekare Apotekarexamen
Arbetsterapeut Arbetsterapeutexamen
Audionom Audionomexamen
Barnmorska Barnmorskeexamen
Biomedicinsk analytiker Biomedicinsk analytikerexamen
Dietist Dietistexamen
Kiropraktor Enligt föreskrift*
Logoped Logopedexamen
Läkare Läkarexamen*
Naprapat Enligt föreskrift*
Optiker Optikerexamen
Ortopedingenjör Ortopedingenjörsexamen
Psykolog Psykologexamen*
Psykoterapeut Psykoterapeutexamen
Receptarie Receptarieexamen
Röntgensjuksköterska Röntgensjuksköterskeexamen
Sjukgymnast Sjukgymnastexamen
Sjukhusfysiker Sjukhusfysikerexamen
Sjuksköterska Sjuksköterskeexamen
Tandhygienist Tandhygienistexamen
Tandläkare Tandläkarexamen
Veterinär Veterinärexamen
*Praktisk tjänstgöring enligt särskilda föreskrifter
Militärtandläkare och tandsköterska under oralkirurgiskt ingrepp.

Tandläkare är en person med utbildning och rätt att självständigt bedriva kvalificerad tandvård. Tandläkare äger rätten att behandla och diagnosticera skador och sjukdomar i munhålan och dess angränsande vävnader. I de flesta länder krävs att en tandläkare genomgår en längre akademisk yrkesutbildning innan en särskild legitimation för yrket kan utfärdas. Tandläkare i Sverige har förskrivningsrätt för ett begränsat antal läkemedel såsom exempelvis antibiotika, smärtstillande, lugnande, antiinflammatoriska eller antimykotika.

Tandläkaryrket omfattar inte enbart att behandla skador på tänderna, utan även den muskulatur och mjukvävnad som hör till käkområdet samt käklederna. I södra och östra Europa var tandläkarkunskap länge en specialistgren inom läkaryrket, där man först studerade till läkare och sedan vidareutbildade sig till tandläkare, eller snarare läkare specialist inom stomatologi[1][2]. Internationellt samläser ofta tandläkarstudenter med läkarstudenter de första två-tre åren.[källa behövs] För vidare information, se tandläkarutbildning.

Innehåll

Sverige

Sedan 1797 har det varit ett krav med examen för att få utöva tandläkaryrket i Sverige.[3]

I Sverige har en tandläkare med examen från odontologisk institution eller fakultet vid universitet eller högskola samt tandläkarlegitimation. Tidigare krävdes AT-utbildning i ett år efter examen. Försök att återinföra AT-året har gjorts från landstingen, men fått kalla handen eftersom detta har setts som ett försök att få billig arbetskraft[källa behövs].

På grund av landets storlek och därmed mängden veterinärer är väldigt få veterinärer utbildade i att tillgodose god djurtandvård. Det är därför brukligt idag att veterinärer tillkallar tandläkare för att ge djurtandvård och från 2010 får tandläkare med kursutbildning utföra djurtandvård på egen hand[4].

Tandläkarutbildningen omfattar i Sverige fem års heltidsstudier och ges vid Karolinska Institutet, Göteborgs universitet, Umeå universitet samt Malmö högskola. De första två åren studeras i huvudsak basmedicinska ämnen, såsom exempelvis kemi, anatomi, fysiologi, histologi, mikrobiologi och patologi. Utbildningarna vid de olika lärosätena är inte identiska, där den största skillnaden kan ses vid att Umeå och Malmö lägger större vikt vid praktisk utbildning, medan Karolinska och Göteborg lägger mer vikt vid forskning och teori. De tre sista åren av utbildningen ägnas främst åt specialisering i diagnostik och behandling av patologiska tillstånd i munhålan och angränsande vävnader. Tandläkarkåren är den enda yrkeskategori som får använda och inneha röntgenapparatur på egen hand direkt efter grundutbildningen.

Efter minst två års tjänstgöring som allmäntandläkare kan en tandläkare vidareutbilda sig till specialist inom oral kirurgi, ortodonti, pedodonti, parodontologi, oral protetik, bettfysiologi, endodonti eller odontologisk radiologi. Specialisttjänstgöringen (ST) kräver normalt ytterligare 3-4 års teoretiska och praktiska studier. Efter godkänd utbildning uppnås specialistkompetens och tandläkaren blir specialisttandläkare, ofta med titeln övertandläkare. Förutom specialistutbildningarna finns även andra vidareutbildningar, som dock inte leder till en specialistlegitimation, såsom sjukhustandläkare och rättsodontolog.

Majoriteten av de svenska tandläkarna är medlemmar av Sveriges Tandläkarförbund.

Specialistområden med legitimation från socialstyrelsen

Specialistliknande områden

Finland

Specialistområden med legitimation från rättsskyddscentralen[5]

Referenser

  1. http://www.tandvard.praktikertjanst.se/templates/Page.aspx?id=13799
  2. EU Manual of Dental Practice 2004, s 153
  3. De första hundra åren, Lennart Edqvist (2008).
  4. http://www.tandlakartidningen.se/innehall/nyheter/090320djurens-tandvard.aspx
  5. http://www.hammaslaakariliitto.fi/utbildning/fortbildning/

Se även

Personliga verktyg