Tandläkarskräck
Från Rilpedia
Tandläkarskräck, även kallad tandvårdsrädsla och odontofobi, eftersom det vanligtvis inte är tandläkaren som person man är rädd för, utan själva situationen, tandläkarens instrument och utrustning samt smärta vid behandlingen.
Rädslan kan hänföras till tidigare negativa erfarenheter av tandvård. Vissa personer känner ingen oro inför ett tandläkarbesök, medan andra kan uppleva oro, yrsel, svettningar, magvärk och ångest. I extrema fall kan blotta tanken på ett tandläkarbesök göra personen svimfärdig. Stark tandläkarskräck kan medföra att personen i det längsta undviker att uppsöka tandläkare, vilket i sig ofta leder till mycket omfattande behandlingsbehov och höga tandvårdskostnader.
Ofta orsakar dock själva oron inför ett besök mer bekymmer än själva tandvårdsbehandlingen i sig. Det finns olika metoder att behandla och dämpa tandläkarskräck. De vanligaste torde vara sedering med bensodiazepiner (diazepam, midazolam) eller lustgas, men även hypnos och samtalsterapi praktiseras. I enstaka fall anses narkos vara enda utvägen.
