Narkos
Från Rilpedia
- En film med denna titel hittas på Narkos (film)
Narkos, eller generell anestesi, innebär sövning till kontrollerad medvetslöshet genom inandning (inhalationsnarkos) eller injektion/infusion av läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet. Vanligen kombineras ovanstående metoder för att upprätthålla ett kontinuerligt narkosdjup. Ofta kompletteras detta med starka opioider för smärtfrihet och speciella muskelavslappande medel för underlättande av kirurgi och mekanisk ventilation.
Inhalationsnarkos var länge den dominerande narkosmetoden. Eter användes för denna typ av narkos in på 1950-talet. Vanligen droppades eter på en mask av tyg som hölls över patientens näsa och mun. Narkosdjupet kontrollerades då främst genom pupillstorlek. Forskning för att finna ett icke explosivt narkosmedel ledde till att Fluothane ersatte eter. På 60-talet började Isofluran renas fram. Nuförtiden är det förutom Isofluran bland annat Sevofluran och Desfluran som används som inhalationsmedel för narkos.
Intravenös narkos fick sitt genombrott på 30-talet i och med barbituraternas upptäckt (Fischer och Mering). Dessa är mycket kortverkande och används idag t.ex. vid inledning av narkos. Barbiturater är fettlösliga och passerar lätt blod-hjärnbarriären och skapar medvetslöshet efter 10-20 sekunder av injektionen. På 70-talet framställdes propofol (Ian Glenn m.fl.) men började användas i England först 1986 och kom till Sverige 1987. Vid injektion av propofol inträder medvetslöshet inom 30 sekunder och kvarstår upp till 10 minuter. Också detta medel ges i början av sövning, men kan ges kontinuerligt för att uppnå längre medvetslöshet. Idag har man också börjat använda remifentanil, ett mycket kortverkande opiat, för smärtfrihet under anestesi. Efter remifentanilanestesi kvicknar patienten till snabbare.
Vid planerade operationer på i övrigt friska eller i det närmaste friska personer anges narkos-relaterade dödsfall till 1 på 100 000 (enligt Jan Modig, Anestesi, 2000). Narkos har blivit allt vanligare nuförtiden, och används vid en rad olika medicinska ingrepp.
Inför en planerad operation görs alltid en anestesiologisk bedömning för att värdera förutsättningarna för en bra och säker narkos. Då kan läkaren till exempel kontrollera provsvar och EKG för att se att patienten är i optimalt skick för anestesi. T ex är det viktigt att vissa mediciner tas innan operation, medan man med vissa andra mediciner bör göra ett uppehåll.
Se även
Referenser
Källor
- Halldin och Lindahl: Anestesi, Liber, 2000. ISBN 91-47-04914-6.
